Inlägg
Rörd...
... till tårar. Är jag nu.
Alla dessa fina kommentarer, och mail.
Och så finns det folk som påstår att bloggvänner inte är verkliga...
lördag, juni 30
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen hit
Ella heter jag som skriver om livet efter. Livet efter en diagnos, och med en sjukdom som är på god väg att göra mig blind.
Att skriva här hjälper mig att ta mig igenom en skrämmande resa jag inte frivilligt påbörjat. Men jag skriver inte bara om tråkigheter, jag skriver också om kärlek, familj och om saker som upprör eller engagerar mig. Skrivandet här är inte bara en ventil och ett utlopp för mina känslor, det är också ett nytt sätt att få vara kreativ när inte det gamla fungerar längre.
Genom min blogg har jag haft den stora lyckan att få lära känna nya vänner vars råd och stöd jag är tacksam för.
Min blogg är mycket personlig och privat, här skriver jag ofta sådant jag inte klarar av att prata om. Det är i skyddet av anonymiteten som mina tankar får välbehövlig frihet så jag ber dig - respektera det.
Lämna gärna en kommentar när du är här!
Att skriva här hjälper mig att ta mig igenom en skrämmande resa jag inte frivilligt påbörjat. Men jag skriver inte bara om tråkigheter, jag skriver också om kärlek, familj och om saker som upprör eller engagerar mig. Skrivandet här är inte bara en ventil och ett utlopp för mina känslor, det är också ett nytt sätt att få vara kreativ när inte det gamla fungerar längre.
Genom min blogg har jag haft den stora lyckan att få lära känna nya vänner vars råd och stöd jag är tacksam för.
Min blogg är mycket personlig och privat, här skriver jag ofta sådant jag inte klarar av att prata om. Det är i skyddet av anonymiteten som mina tankar får välbehövlig frihet så jag ber dig - respektera det.
Lämna gärna en kommentar när du är här!
Arkiv
-
▼
2007
(512)
-
▼
juni
(71)
- Rörd...
- Komplicerad semester
- Jag drömmer i färg
- Ocensurerat
- Meningen med bloggen
- Stor undersökning
- Förundersökning och fylleslag
- En liten tanke
- Översvämmad
- Sovit gott
- Små mirakel... eller nåt
- Osannolikt otroligt
- Tidig morgon
- Rutiga och randiga...
- Några tänkvärda ord
- Trollformel sökes
- Någon som vet?
- Jag hörde på radion...
- Ett år i mitt liv
- En bra dag, en hemsk vecka på väg
- En annan midsommarafton
- En midsommarafton
- Allt är relativt?
- En tänkvärd dikt
- I natt har jag sovit...
- Ansvar? Yttrandefrihet?
- Ibland
- Snälla människor
- En kilometer per meter
- Påtvingad stillhet
- Ett riktigt trist inlägg
- Inte den bästa av dagar
- Diskreta hissar och ett bekvämt liv
- Ingen svartsjuka
- Jag blir så in i vassen förbannad!!!
- Tacos och drinkar
- En lagom lång lista
- En lördag
- Fredagsluncher
- Ska man skratta eller gråta?
- Ännu än dörr som stängts bakom mig
- Vig som ett kylskåp
- Jag måste tyvärr meddela...
- Två tidningar, en flicka, två olika nyheter
- Det kunde ha varit värre
- Han vann…
- En liten update angående fotbollen
- Suuur som ättika
- Arg är bara förnamnet
- Ha ha ha!
- I´m a classic bikini!
- En konspirationsteori
- Vita sommarnätter, svarta vinterkvällar
- Jobb och framtid
- Boxning är förbjudet…
- Orsaken till det tillfälliga avbrottet
- Tillfälligt avbrott
- Lättlagad laxgryta
- Bra och dåliga dagar
- Nationaldag med sol och bad
- Tummen ner för Aftonbladets blogg
- En bättre dag?
- Statistik
- Kan vi inte vara stolta och glada imorgon???
- Dagen i korthet eller a day from hell:
- Inlines
- Mera om spamskydd
- Du kommer inte tro mig…
- Stevie Wonder, pyamasbarn och rattfyllon
- Nyshoppad
- Människor av alla slag
-
▼
juni
(71)
Tidigare inlägg
Rubriker
- arbete (82)
- blogg (97)
- familj (51)
- flytt (6)
- hjälpmedel (25)
- inredning (1)
- känslor (82)
- mina ögon (84)
- Novellen (5)
- ocensurerat (87)
- operationer (66)
- punktskrift (2)
- resa (5)
- samhälle (27)
- svammel (102)
- Tjejsnack (4)
- utmaningar (8)
- vardagsprat (177)
- vänner (30)
- årsdagar (4)
- älsklingen (66)
En annan blogg
Mina senaste besökare kommer från:
Bloggintresserade
8 kommentarer:
Jag tittar in för att önska dig en riktigt fin kväll/kramar
Annelie
Tack det samma!
Den här bloggvärlden är väldigt speciell. Här finns väldigt speciella människor. Här finns vänner.
Trodde jag hade kommenterat ditt förra inlägg! (Det börjar på bli ett allvarligt problem det här.. jag läser någons inlägg, tycker det och det... och vips.. ser jag sen att jag inte hade skrivit någon kommentar alls...! Hmm.. Lite oroande faktiskt!)
Men du.. det här med semester! Måste berätta: Min mamma bytte sina första hjärklaffar 1988, hon var 49 år, och sen dess har hon bytt 2 hjärklaffar till, haft en stor stroke, hjärtförstoring, infarkter..osv osv. Hon har egentligen varit konstant sjuk, mer eller mindre, sedan 1988. Hon är idag, med sina 68 år en liten skröplig go tjur-kärring...! Under alla de här åren så har de varit utomlands flera, flera gånger. De har åkt kors och tvärs i Sverige på semestrar och släktbesök! Vi barn har ofta försökt få henne att ta det lite lugnt, men hennes kommentar: "Om jag inte kan leva nu, när ska jag då leva", har fått oss att inse att det har hon ju faktiskt rätt i! Jag har frågat min pappa otaliga gånger om han inte tycker det är jobbigt! För det är ju han som egentligen fått fixa med allt runt omkring henne.. men han säger bara: "Nej, jag vet ju att hon skulle göra likadant för mig.." (han har alltid svarat mig på det viset, trots att jag inte tycker att det är något svar på frågan... så nu frågar jag inte längre..!)
Jag tror, i ditt fall att barnen tycker det är viktigast att gå på Liseberg MED dig, än att gå på Liseberg UTAN dig..
Nu blev det en himlalång kommentar det här... men jag ville bara berätta lite..
Ha det gott.. och många kramar..
Men Ella klart ni alla ska åka till skara / kolis o liseberg! eller va det nu måtte vara mer!
!
Prata om det innan bara , att du kanske går i väg en stund o vilar eller va det måtte vara , det är inte för att du är less på barn o trött på make, det är för att DU behöver vila ta det lungt! Ni kommer få det toppen :) kramar:)
Ella! Det är en speciell värld detta!!!
Elisabeth: oroa dig inte nu, det blir så ibland och så får man sitta och undra vad det var för klyftiga formuleringar man gjort...
Christina
Ja, visst är det så? Det är fanatastiskt.
Elisabeth
*skrattar* Exakt samma problem har jag. Jag läser ofta från Bloglines och orkar inte klicka mig vidare till själva bloggen. Sedan tror jag att jag kommenterat fast jag bara tänkt.
Vet du, min man säger likadant som din far när jag får mina tvivelstunder. Fast han uttrycker det mer som en fråga "jasså, du skulle lämna mig om det vore tvärt om?"... Får alltid slut på mina invändningar.
Kramar till er med.
Monica
Vet du, det där är en bra sak du säger, att prata om det innan... så man inte står där och har helt olika förväntningar.
Maria
Exakt...
Vi är så många som känner med dig... o livet är ändå till för att levas trots sjukdommar o handikapp...
Skicka en kommentar