fredag, juni 22

I natt har jag sovit...

... i säkert tre timmar.
Men jag är pigg och glad och hela mitt liv är underbart, till och med min hälsa. Nu ska jag springa in i duschen, sedan ska jag binda en krans och därefter fixa med mat. Sedan ska jag köra till festen så att C kan dricka. Allt på lätta ben utan minsta besvär och med en knivskarp blick...

Eller nåt.

Det är också möjligt att jag ligger kvar där jag ligger en god stund och hoppas på att värktabletten ska hjälpa, alternativt att blixten slår ner och jag får försvinna för gott. Sedan, om inte blixten gör som jag vill, så får jag väl stappla upp och försöka fixa frukost till oss. Idag är det nämligen jag som är mest pigg, i alla fall om man dömer av C:s röst som låter mest som en hes kråka. Jag är ganska säker på att han har lite feber också även om han påstår att han mår bra. Han är alltså dunderförkyld. Än så länge sover han så vi får se hur illa det är.

Det går visserligen en massa förkylningar häromkring men jag är helt övertygad om att det är jag som har slitit ut honom. Han har fått fixa och serva och ta hand om mig tills hans kropp inte orkade stå emot alla baciller. Vem ska nu ta hand om mig? Springa efter saker jag vill ha, laga mat, puffa kuddar, hämta piller och droppar, klia mig under foten, ta upp tappade saker och leta rätt på sådant jag inte hittar själv??? Inte undra på att han inte mår bra. Det är mitt fel hela alltihopa.

Japp, du ser, jag är ett helt vandrande katastrofområde vilket innebär att alla runt omkring mig också drabbas. Så är det i katastrofområden, hela befolkningar kan utplånas. Snart kommer det här äktenskapet att utplånas.



Okej… jag ska vara realistisk också och berätta vad jag verkligen känner och inte bara vara sarkastisk.

Det kanske inte är mitt fel att han åkt på världens dunderförkylning men lite spelar det säkert in, det är jag helt säker på. Däremot är jag ungefär lika frustrerad och förbannad som i tisdags för… Det är sällan jag får ge i det här förhållandet, det är alltid han som tar hand om mig. Nu när det är han som skulle behöva bli ompysslad och bortskämd så kan jag inte ens göra den enklaste sak. Det känns så fel, så orättvist. Så fullständigt idiotiskt. Det är inte mycket jag kan i vanliga fall heller men nu… Jag blir så arg och så ledsen och så förbaskat besviken på mig själv att jag inte finner ord för en gångs skull.

13 kommentarer:

Elisabeth sa...

Hit är det bra att komma - till dig! För du skriver så bra, och man känner igen sig i mycket..!

Du verkar ha så oerhört lätt för att ge - men dundersvårt för att ta emot.. då blir kanske svårt när man helt plötsligt måste göra tvärtom..?

Ta iallafall emot min tacksamhet - för all din omtanke om mig, och dina vänliga ord... det betyder så mycket..!

Kram..

Ella sa...

Elisabeth
Tack snälla du.
Men så är det väl för alla, det är lättare att ge än att ta emot, speciellt när man är tvingad att ta emot, och det nästan hela tiden.

Jag förstår att du har ett svårt beslut framför dig. Eller har jag fel? Du ska veta att jag är så full av beundran över det du ger varje dag, du är verkligen stark och jag hoppas att du, när den dagen kommer, känner att du tar det rätta beslutet.

Kram till er alla!

Anne-Maj sa...

Usch, jag är lite krasslig nu. Nu vaknar alla i huseet och jag kommit till din blogg överst upp på favoritlistan och nu måste jaglägga på ett kol så alla får nånting i magen... Vi är bjudna till en kompis i kväll, han som fick propp i benen i förrigår och har dödsångest.. Kul? Massor med midsommarkramar

Ella sa...

Anne-Maj
Du får ta det lugnt idag och hoppas att ni får en riktigt bra midsommar. Vi får ta det som det blir här...

maria sa...

Ella: Lyssna nu på Elisabeth!!! Ta emot!!! Öva på det ett slag!!! Utan dåligt samvete!!!

Ha en bra dag och kramar

Monica sa...

Nu får du ge dig, är vel inte ditt fel att C är sjuk vel :-O

Sen börjad du så bra med ditt innlägg!
pigg o glad! och jag vart glad, sen slutar det med en vandrande katastrof o allt ska va ditt fel?
och att äktenskapet ska utplånas?

Näää Ella !?
Backa nu så tar vi det från början :-)
vi börjar efter springa duschen, binda en krans:-) va hender då?

kramis Monica

Micke sa...

Tittar bara in för o önska er en glad midsommar!! kram

Christina sa...

Att bara vara nära utan att göra så mycket är nog allra viktigast. Kravlöst.
Önskar dig en härlig midsommarhelg med allt det du vill ha :D

annika sa...

Hoppas ni får en skön midsommarhelg trots kryckor och snuva!
Närhet och ömhet betyder mycket, ge varandra det så slipper ni kappas om att ha dåligt samvete för att ni inte sköter om varandra.
Beställ hemkörningspizza eller dylikt - ät och jäs bara.
Å ha en alldeles underbar midsommar - det kanske var meningen att de skulle bli så här - så ni kan få bara vara och njuta er första midsommar ihop!?
Ha det gott!Å krya på er!

en liten tant sa...

Jag kan trösta dig med att genom åren kommer du att få många möjligheter att pyssla om C. Förkylningar, magsjukor, ryggont, huvudvärk - allt möjligt av mer triviala åkommor kommer att komma i familjens väg.

Se'n kan jag bestämt tillbakavisa din teori om att det är du som slitit ut honom så han blivit förkyld av ren utmattning. Din beskrivning av allt han gjort för dig känner åtminstone alla mammor igen sig i och om din teori om att förkylningen beror på det, skulle stämma - ja då vore alla mammor konstant förkylda. (Nu menar jag inte att C är din mamma eller uppför sig som din mamma. Det var arbetsinsatsen och typen av arbete jag menade att mammor utför mest för jämnan)

Dessutom vill jag slå fast att det stöd du fått/får är vad man rimligen bör förvänta sig av ett väl fungerande förhållande. Men då måste man också kunna ta emot...

Så det så!
:-)

Filifjonkan sa...

Ella Filifjonkan här. Han älskar dig...har du glömt det!Gör det du kan var dig själv och älska din make det kan du göra. En glad midsommar på er. Det spöregnar.. här metar man jordgubbar och håller fast sillen som försöker simma iväg.Stövlar och flytväst som gäller men ja bara att gilla läget det går det med. Kramis på dig.

Ella sa...

Maria
Hm... vi kanske ska öva tillsammans?

Monica
Men jag var ju mer realistisk i slutet eller hur?

Micke
Tack det samma!

Christina
Kravlöst blev det, och helt underbart skönt. Faktiskt!

Annika
Tack. VI har nog följt dina råd trots att jag inte läste dem förrän nu.

En liten tant
Lika klok som alltid. Jag läser och försöker ta till mig... och ler.

Filifjonkan
Tack för de orden, jag gör det jag kan, mer kan jag inte ,(
Nä, vädret är ingen höjdare hos oss heller faktiskt

Monica sa...

ja det var du ;-)
kramis