lördag, juni 30

Rörd...

... till tårar. Är jag nu.

Alla dessa fina kommentarer, och mail.

Och så finns det folk som påstår att bloggvänner inte är verkliga...

8 kommentarer:

Annelie sa...

Jag tittar in för att önska dig en riktigt fin kväll/kramar

Ella sa...

Annelie
Tack det samma!

Christina sa...

Den här bloggvärlden är väldigt speciell. Här finns väldigt speciella människor. Här finns vänner.

Elisabeth sa...

Trodde jag hade kommenterat ditt förra inlägg! (Det börjar på bli ett allvarligt problem det här.. jag läser någons inlägg, tycker det och det... och vips.. ser jag sen att jag inte hade skrivit någon kommentar alls...! Hmm.. Lite oroande faktiskt!)

Men du.. det här med semester! Måste berätta: Min mamma bytte sina första hjärklaffar 1988, hon var 49 år, och sen dess har hon bytt 2 hjärklaffar till, haft en stor stroke, hjärtförstoring, infarkter..osv osv. Hon har egentligen varit konstant sjuk, mer eller mindre, sedan 1988. Hon är idag, med sina 68 år en liten skröplig go tjur-kärring...! Under alla de här åren så har de varit utomlands flera, flera gånger. De har åkt kors och tvärs i Sverige på semestrar och släktbesök! Vi barn har ofta försökt få henne att ta det lite lugnt, men hennes kommentar: "Om jag inte kan leva nu, när ska jag då leva", har fått oss att inse att det har hon ju faktiskt rätt i! Jag har frågat min pappa otaliga gånger om han inte tycker det är jobbigt! För det är ju han som egentligen fått fixa med allt runt omkring henne.. men han säger bara: "Nej, jag vet ju att hon skulle göra likadant för mig.." (han har alltid svarat mig på det viset, trots att jag inte tycker att det är något svar på frågan... så nu frågar jag inte längre..!)

Jag tror, i ditt fall att barnen tycker det är viktigast att gå på Liseberg MED dig, än att gå på Liseberg UTAN dig..

Nu blev det en himlalång kommentar det här... men jag ville bara berätta lite..

Ha det gott.. och många kramar..

Monica sa...

Men Ella klart ni alla ska åka till skara / kolis o liseberg! eller va det nu måtte vara mer!

!
Prata om det innan bara , att du kanske går i väg en stund o vilar eller va det måtte vara , det är inte för att du är less på barn o trött på make, det är för att DU behöver vila ta det lungt! Ni kommer få det toppen :) kramar:)

maria sa...

Ella! Det är en speciell värld detta!!!

Elisabeth: oroa dig inte nu, det blir så ibland och så får man sitta och undra vad det var för klyftiga formuleringar man gjort...

Ella sa...

Christina
Ja, visst är det så? Det är fanatastiskt.


Elisabeth
*skrattar* Exakt samma problem har jag. Jag läser ofta från Bloglines och orkar inte klicka mig vidare till själva bloggen. Sedan tror jag att jag kommenterat fast jag bara tänkt.

Vet du, min man säger likadant som din far när jag får mina tvivelstunder. Fast han uttrycker det mer som en fråga "jasså, du skulle lämna mig om det vore tvärt om?"... Får alltid slut på mina invändningar.

Kramar till er med.


Monica
Vet du, det där är en bra sak du säger, att prata om det innan... så man inte står där och har helt olika förväntningar.


Maria
Exakt...

Dubbelörnen sa...

Vi är så många som känner med dig... o livet är ändå till för att levas trots sjukdommar o handikapp...