onsdag, juni 20

Ett riktigt trist inlägg

Jag hann tänka en hel del i natt för sova var nästan omöjligt. Det gjorde för ont och hur jag än låg så var det för obekvämt. Tänk vad man tar saker för självklara, som att kunna krypa ihop till en liten boll och vira in sig i täcket. Eller slänga sig helt obehindrat från höger till vänster i sängen. Ända tills man gör något så korkat som jag och plötsligt knappt kan byta ställning utan att gnissla tänder av smärta.

Det är som sagt inte speciellt praktiskt med kryckor. Inte ens när man ser helt obehindrat och normalt. Det är inte helt praktiskt att se dåligt heller, speciellt inte när man ska ta sig någonstans. Kombinationen känns ganska… handikappande. Precis som jag inte kände mig handikappad innan! I natt hann jag fundera på alla möjliga vardagssituationer som jag med nöd och näppe klarar ut i vanliga fall och som nu känns helt oöverstigliga. En sak är helt säker, om jag ska göra annat än sitta still på min stol den närmaste tiden så kan jag säga adjö till allt vad självständighet heter.

Inte blir jag gladare av tanken på midsommarafton. Vi är bjudna på samma fest som jag alltid är bjuden på, med mina vänner, ute i någons sommarstuga. Min midsommartradition som C skulle få dela nu. Alla jag känner och några till kommer att vara där, vi startar alltid tidigt på dagen, plockar blommor, klär en stång, går på tipspromenad, grillar, äter, dricker… Jättekul att gå på något sådant när man varken ser eller kan gå. Jag har inte minsta lust.

Om två veckor har vi semester och barnen kommer att vara hos oss i två veckor. Vi hade tänkt boka en restresa och åka någonstans eller bara ta bilen. Det kan jag glömma nu. De får åka själva. Det är ett heltidsjobb för C att ta hand om mig i vanliga fall och nu vågar jag inte ens tänka tanken fullt ut… med mig på kryckor, utomlands… Jag tror inte det. För att inte tala om att vi inte ens kan åka förrän vi vet exakt vad det är för fel på mitt knä och vad som krävs för att det ska bli bra, något som vi inte får veta förrän den där titthålsundersökningen är gjord och till den har jag inte ens fått tid än…

Fy sjutton vad irriterad jag är. Och arg. Och ledsen. Typiskt att jag ska förstöra sommaren för alla jag känner!

Nu ska jag sluta skriva för jag är på alldeles för dåligt humör för att det ska bli något som någon har lust att läsa.

11 kommentarer:

maria sa...

Men snälla vännen!

Du måste helt enkelt inse att Chris är vuxen nog att ta egna beslut och belsut tillsammans med dig men du kan inte och läs INTE ta beslut åt honom eller bestämma hur arbetsamt eller inte det är för honom!!!

En annan sak du nämner är att massor av saker klarar du med svårigheter av normalt, utan knät, då måste du oxå börja titta på och sortera ut saker som du kanske helt enkelt ska låta bli att göra och andra som du kan göra.

Självständigheten kan vara ett aber ibland, till exempel i relationer... Man ÄR beroende av varandra i relationer och med varierande grad vid olika tillfällen...

Sänk självständighetsgarden en aning och ta emot vad du kan få!!!

Stora kramar till ett värkande knä och en envis Ella som jag känner igen mig i...

ps f-låt för att jag blev lite yrkesverksam här, jag saknar kanske den biten en aning...

Ella sa...

Maria
Kan jag inte? Men jag kan ju ändå känna vad jag tycker att han borde känna... och besluta.

Jag tycker jag sorterar ut saker jag inte längre gör varje dag. Men någonstans måste man ju ändå ha kvar något också, ett något så när normalt liv.

Nu blir jag ju tvungen att sänka mina ambitioner och sluta vara självständig men en sak vet jag, jag tänker inte göra det för gott...

Kram till dig som bryr dig. *gråter en skvätt*

Lina sa...

nej, nej, nej inte så!

jag är fortfarande här o läser, har bara mycket för mig.

kram :)

Lady Stalker sa...

Vännen! En stark relation klarar detta! Och det har ni. Det känns oöverstigligt nu, men det kommer att ordna sig med knäet. Jag förstår dock att midsommar, som är så mytomspunnet att allt ska vara så fint och lyckat, får det hela att kännas värre ...

C verkar orka mer än du tror. Det gör du med! Tänk på hans kärlek och barnen som du tycker så mycket om. Ni hittar på något som alla kan vara med om. Det viktiga är ju att ni får rå om varann.

Stora midsommarkramar till dig!

Ella sa...

Lina
Vet att du har mycket, du har ju nytt jobb.


Lady Stalker.
Jag hoppas att du har rätt i allt du säger ,)



Kram till er alla!

Elisabeth sa...

Jag tycker du är så modig som kan skriva om hur du mår... Jag har inte riktigt kommit dit än - för vem ska jag gå till?
Du gör precis vad jag kanske borde göra, men inte kan... ännu!

Tack för att du finns...

Kram..

Ella sa...

Elisabeth
Detta är mina livlinor ,)

Filifjonkan tipsar sa...

Ella Ella håll iiii..håll ut.. Filifjonkan här igen vet du vad jag gör.Jag har en Rullator. Han är döpt till Rulle av mig.(onödigt vetande] I alla fall. Man kan sitta på den och liksom med det minst onda benet rulla sig fram dit man ska . Ser man inte så slår rulle i väggen eller dörren inte du! och det är skönt att slippa sen har jag en korg på den med däri har jag med mig det jag behöver må tro att jag svischar runt inne som en vilde, Snygga dörrposter jo men so what Den målar jag lite en gång om året,
Hjälpmedelscentralen i din vårdcentral 80 kr så har du en .Jag bara garvade o nekade men sen du jäklar så bra den är. Man kan handla med den också.fnissar,,

Ella sa...

Tihi... en rullator... Smart... men jag kan inte riktigt se mig själv skutta runt med den ,)

annika sa...

Ella, man skuttar inte med en rullator, man kan faktiskt gå mycket snyggt och värdigt med den!
Dina vänner vill att du ska komma på deras fest trots din syn och ditt knasknä eller hur?!
Du funderar du - vänd på't och fundera på alla som du faktiskt kan klara! Bara det att kunna sitta hemma och jobba!
Barnen slutar väl inte gilla dig bara för att du har ont i knäet?! Så nog kan ni ha en fin semester även om den måste donas om lite?!
Å nu sansar du ner dig - varför skulle C inte älska dig pga ett skruttknä?!? Han kunde börja vackla i sin tillit och kärlek till dig om det var så att du medvetet gått in för att krossa hans knä.
Det är lika bra att du tar på dig en mössa så jag inte kommer åt att ta dig i örat!

Ella sa...

Annika
Har svårt att se det där med snyggt och värdigt framför mig ,)

Å resten... tja, du har väl rätt. Men ta inte för hårt i mitt öra nu.