Tjejsnack

Veckans tjejsnack handlar om jämlikhet. Jag är normalt inte speciellt intresserad av jämlikhet men på sista tiden har jag av någon anledning haft lite funderingar.

Vad är jämlikhet för dig?
För mig är jämlikhet i grund och botten att alla människor, oavsett kön, ålder, hudfärg och handikapp, har lika stort värde. Om man har den inställningen i samhället så innebär det också att alla får samma lön för lika arbete, alla har samma möjligheter att få ett arbete, en utbildning, en bostad och så vidare.

Kallar du dig för feminist? Motivera gärna!
Jämlikhet handlar inte om feminism. Jag är inte feminist men jag är för jämlikhet.

Är det viktigt att det är 50/50 manliga och kvinnliga chefer?
Nej, det viktiga är att rätt person är på rätt plats. Däremot är det viktigt att kvinnor har lika goda möjligheter att skaffa sig arbetslivserfarenhet och utbildning som män. Så är inte fallet idag då kvinnor fortfarande i högre utsträckning än män stannar hemma när barnen är sjuka, när barnen är nyfödda mm. Detta bottnar naturligtvis i många fall i den lönemässiga ojämlikhet som existerar och som gör det omöjligt för många att dela lika på barnens uppfostran. Med andra ord har vårt samhälle försatt människor i ett slags moment 22 där man är ganska maktlös som individ.

Har du någon gång blivit diskriminerad på grund av att du är tjej?
Kvinnor diskrimineras rutinmässigt av försäkringsbolag. Kvinnor får lägre pension då de har lägre inkomster och kortare yrkesverksam tid till exempel så ja, alla kvinnor har nog blivit diskriminerade.


Är det viktigt att föräldrarna delar 50/50 på föräldraledigheten?
Jag vet inte…
I ett optimalt samhälle skulle det inte spela någon roll och man skulle kunna välja själv utifrån familjens önskningar och behov. Som det är nu styrs valet, vad jag förstår, många gånger av ekonomiska förutsättningar och det anser jag är fel. Skulle föräldraledighet värderas på samma vis som förvärvsarbete, både när det gäller lön och merit, så skulle man effektivt komma ifrån ojämnlikheten och det skulle också bli ett viktigt steg för att skapa jämlikhet även på andra punkter i samhället.
Jag tror samtidigt att det finns tillfällen då det faktiskt är bättre att mamman är hemma med barnet än pappan. Men vad vet jag?


Tillägg:
Jag måste bara återigen säga att ägarna av Bloggagratis.se, Blogg.se samt Aftonbladets bloggverktyg inte har den blekaste aning om vad jämnlikhet är. De diskriminerar systematiskt alla synskadade och andra funktionshindrade som inte kan läsa på vanligt sätt! Vi i Sverige som påstår oss vara ett föregångsland när det gäller både handikappanpassning och jämnlikhet är sämre än de flesta andra länder!

Tjejsnack - karriär

Vilket yrke har du och varför valde du just det?
Just nu är jag projektledare för ett kommunövergripande projekt som handlar om tillgänglighet grovt förenklat. I vanliga fall är jag administrativ chef. Fast jag skulle egentligen kanske skriva att jag hoppas att jag är det, att jag kan gå tillbaka till mitt gamla jobb när det här projektet är över vid årets slut.

Mitt ordinarie jobb vet jag egentligen inte om jag valde. Jag pluggade en massa olika saker för att jag inte kunde bestämma mig och sedan råkade jag bara se den här annonsen och av någon underlig anledning fick jag jobbet. Men som vissa av er vet, så var det otroligt nära att jag blev något helt annat. Tillagas kanske bör att det inte var C som anställde mig.

Trivs du med ditt yrkesval/att du inte valde alls? Varför/varför inte?
Jag valde ju inte egentligen. Eller så gjorde jag det. Hade jag valt alternativet och blivit delägare i fotoateljén som jag hade tänkt så hade mitt liv sett helt annorlunda ut och förmodligen inte till det bättre. Jag skulle med största sannolikhet aldrig träffat C, kanske vara ensam, och dessutom arbetslös. Inte för att ateljén inte går väldigt bra idag utan för att jag är som jag är.

Trivs du på din nuvarande arbetsplats/med dina nuvarande arbetsuppgifter, eller vad du än gör? Motivera!
Jag trivs absolut med min nuvarande arbetsplats. Jag har fantastiskt bra arbetskamrater, arbetsuppgifter som är både självständiga och utmanande och det gäller för både det tillfälliga jobbet och det ordinarie. Jag har också turen att jobba på en arbetsplats där de allra flesta accepterar min synskada och försöker underlätta för mig och framför allt tar för givet att jag klarar av mitt arbete trots det.

Vilket yrke drömde du om att ha när du var liten? Varför just det?
Jag hade många drömyrken, läkare var ett men då var jag väldigt liten. Senare ville jag bli konstnär eller åtminstone teckningslärare, eller kanske driva en hobbyateljé/butik där jag skulle renovera gamla möbler, måla, arrangera blommor, sälja gamla loppisfynd och annat skräp. Det sista hade jag som dröm rätt länge. Jag vet inte om jag någonsin egentligen slutade att fantisera om den där butiken.

Har du möjlighet att göra karriär/vidareutbilda dig inom ditt yrke, och är det viktig för dig att kunna göra det? Varför/varför inte?
Jag tror att man alltid kan utvecklas i sitt yrke och bör sträva efter att göra det. Om det är genom egna studier eller genom kurser är inte viktigt. Bara man inte stannar på en plats och tror att man är färdiglärd.

Just nu kanske livet handlar mer om att lära mig att klara av det yrke jag har och använda de kunskaper jag redan har fast på ett annat sätt. Det är mitt kompetensutvecklingsmål för ett tag framåt.

Att göra karriär… I livet före var det viktigt. Väldigt viktigt. Jag ville absolut inte fastna på en plats, jag ville vidare. Vart vet jag inte riktigt nu längre. Att göra karriär handlar ju inte alltid om att komma till en högre post, ibland handlar det om att våga byta yrke, arbetsplats och inriktning. I livet före var jag nog redo att ta det steget väldigt snart.

Tyvärr tror jag att det är svårt, näst intill omöjligt att göra karriär när man har ett funktionshinder. Även om alla säger att man ska ha lika möjligheter på arbetsplatsen så länge man klarar av sitt jobb så tror jag ändå att det finns ett slags glastak för dem som har ett funktionshinder. Samhället, arbetsgivare och kolleger har svårare att förstå att en person med en synskada kan klara av ett arbete lika bra som en utan. Ett funktionshinder innebär för många utomstående också ett likhetstecken med "mindre kvalificerad". Tyvärr är nog den krassa verkligheten den att om jag skulle söka en högre tjänst så skulle jag inte ens komma på intervju om jag talade om att jag har en synskada och använder vit käpp. Och det skulle gälla även en lägre och mindre kvalificerad tjänst. Min enda chans till ett nytt jobb är att först visa vad jag går för och då kanske…


Till tjejsnack

Tjejsnack

Tjejsnack handlar idag om Internet. Sådär inspirerande frågor men varför inte...

Hur länge har du surfat runt/funnits på Internet med en egen sida?
Jag har surfat runt från första dagen vi fick Internet på jobbet, vilket är… länge sedan.
Egen websida gjorde jag för cirka 6-7 år sedan. Den finns tyvärr inte kvar längre för jag har inte betalat räkningarna för webhotell och domännamn… Och vad ska jag med den till… Men jag har ju min blogg och snart fyller den ett år.

Vilken/vilka webläsare använder du?
Firefox eller IE

Vilken typ av sidor besöker du oftast, vilka är dina favoriter?
Svd, Dn och mina bloggvänner, ingen nämnd, ingen glömd.

Hur ofta kollar du dina mail/din gästbok etc?
Alldeles för ofta!

Finns du på någon community eller något forum, vilken/vilka? Om inte, varför?
Nej. För mig känns bloggen som alldeles tillräcklig som community.

Tjejsnack

För ett tag sedan gick jag med i tjejsnack, mest för att jag gillar listor men också för att det verkade vara bra frågor då och då. Nu har de senaste veckornas frågor inte direkt inspirerat mig men det kan ju också varit beroende på mitt eget humör.

Den här gången tänkte jag i alla fall besvara några av frågorna som handlar om kärlek. De passar bra nu när jag är på det där deppiga humöret igen.

Minns du din första riktiga kärlek? Var, när, hur?
Jag kanske är väldigt förutsägbar men min riktigt riktiga kärlek, med den betydelse som jag lägger i ordet, träffade jag för några år sedan men det tog ganska lång tid innan jag insåg vad jag kände. Sedan gick jag omkring och trodde att min kärlek var hopplös ända tills i oktober förra året…

Minns du första killen du hade? Kommer du ihåg hur det var? Kändes?
Ja, det var när jag gick i fyran. Han var blond, jättepoppis och frågade chans på mig. Vi var tillsammans i tre minuter, för det var så länge han orkade hålla sig innan han sa att han bara retades. Kändes? Jag var nog mest förvånad över att HAN av alla hade valt MIG av alla... fast jag hann ju inte vara det så värst länge. Jag var inte speciellt populär i grundskolan.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Varför, varför inte?
Förälskelse ja, det har jag varit med om. Det var otroligt hett och romantiskt och varade i tre veckor. Kärlek däremot är en helt annan sak, det tror jag måste växa fram och grundar sig i att man lär känna personen. Det kan man inte göra i en förälskelse.

Vad är kärlek för dej?
Kärlek för mig är…
Det jag känner för C.
Det som gör att jag vågar leva tillsammans med honom. Trots allt. Trots alla tvivel.
Kärlek är det största man kan känna, det kan få livet att gå vidare även när man vill ge upp.
Kärlek är att finnas till för varandra, oavsett vad som händer.
Kärlek är att sätta någon annan före sig själv, att ge istället för att ta (något jag tyvärr allt för sällan lyckas med till min stora sorg).
Men kärlek är också att kunna ta emot...

Shakespeares sonnet no 116 beskriver exakt vad kärlek är:

Let me not to the marriage of true minds
Admit impediments.
Love is not love
Which alters when it alteration finds,
Or bends with the remover to remove:
O no! it is an ever-fixed mark
That looks on tempests and is never shaken;
It is the star to every wandering bark,
Whose worth's unknown, although his height be taken.
Love's not Time's fool, though rosy lips and cheeks
Within his bending sickle's compass come:
Love alters not
with his brief hours and weeks,
But bears it out even to the edge of doom.
If this be error and upon me proved,
I never writ, nor no man ever loved.