fredag, juni 29

Meningen med bloggen

Jag säger ofta att min blogg är viktig för mig. Det märks nog dessutom ganska tydligt på antalet uppdateringar jag gör per dag och på det att jag till och med lyckats engagera älsklingen utan att han gormar och gnäller allt för mycket. Förmodligen inser han att det är enklast för alla i min omgivning att jag får skriva av mig här istället för att älta allt svårt och jobbigt i det oändliga i verkligheten.

För hur det än är så vet jag att det är svårt för människor att bemöta svåra känslor. Nästan alla blir lite förvirrade när de ställs inför någons känslor över en svår sjukdom eller ett handikapp. Att hitta något vettigt att säga eller ett bra sätt att trösta kan få den bästa av vänner ur balans, i alla fall om de skulle få höra alla de tankar som jag skriver ner här.

För mig är alltså bloggandet ett sätt att skydda mina nära och kära, göra det lättare för dem genom att låta dem slippa de värsta av mitt känslotumult. Dessutom är det ett sätt att bearbeta dalarna, komma upp igen. Bloggen är ett ställe för mig att få skrika på, rasa på, vara arg och förtvivlad utan att behöva censurera mig själv. Ibland känns det som om det skulle kunna vara ett sådant där rum som man har på dårhus, med madrasser överallt så att man inte kan göra sig illa. Detta är nog mitt madrasserade, ljudisolerade rum.

Det var i alla fall tanken från början.

Ju längre tiden går desto mer inser jag att även kommentarerna jag får är en viktig anledning till att jag skriver. De ger mig stöd, de peppar och försöker peka ut ljuset när jag inte kan se det själv. De betyder mer än jag kan förklara.

Att läsa andras bloggar, om andras liv som inte alltid är en dans på rosor ger mig perspektiv. Gång efter annan konstaterar jag att alla har vi våra kors att bära, att det finns människor som har det sämre än jag men har funnit sätt att leva ett bra liv ändå. De ger mig perspektiv på tillvaron och även om man inte ska jämföra så inser jag, allt som oftast, att jag har mycket att glädjas åt, just tack vare att andra delar med sig av sina liv.

I början, innan jag började skriva, var jag tveksam över vilken funktion en blogg fyller och om det kan ge något mer än just att få skriva av sig. Nu inser jag, för egen del, att jag får så mycket mer än bara en ventil genom bloggandet. Jag har fått vänner, fått ta del av andras liv och livsöden, fått tröst och stöd och framför allt möjlighet att se att det finns så mycket mer i världen än bara jag.

Dessutom, sist men inte minst. Jag får vara kreativ, något jag inte trodde att jag skulle känna att en blogg kunde ge känslan av.

Vad är dina tankar om en blogg? Varför bloggar du? Varför läser du andras bloggar? Min?

Jag vet, jag har varit inne på samma ämne förut så om du redan svarat så tar jag inte illa upp om du inte vill återupprepa det igen.

PS:
Glöm inte undersökningen till vänster!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror Ella att du tog med allt som min blogg och läsandet av andras bloggar innebär för mig. Jag tror oxå att när jag startade bloggen så var det av likartade skäl som du hade. Det blev min madraserade cell...

Idag, är det en ganska stor och central bit av mitt liv och min man kan sucka ibland men inser oxå att jag som har svårt att flänga omkring ute, gör det via bloggen.

Kan låta hemskt men det är det inte det är det Elisabeth så ofta kallar för en livlina!!!

K sa...

Vad mer kan jag tillägga? Så bra skrivet av både dig och Maria.
Det är en ventil och en möjlighet till kontakt med världen utanför mina fyra väggar. Så många man känner igen sig i och kan dela både glädje och sorg med.

Anonym sa...

Helt sant, håller med dig i allt! Internet är ett land mellan fiktion och verklighet, man kan beröra och beröras utan att det blir alltför allvarligt. Internet är ett mellanland som avdramatiserar både det man själv skriver och det man läser. Jag tycker mig också ha fått bloggvänner- dem är inte lika tillförlitliga som riktiga men i övrigt stämmer kriterierna.

Har snubblat in på din blogg då och då, jag gillar den!

Anonym sa...

Bloggandet för mig är att få utlopp för känslor o tankar, sen har man ju nästan vänner här, ja, det är vänner, fast i "cyberworld".

Varför läsar jag andras bloggar, jo, livsöden intreserar mig, ingen annan är den andra lik eller vad det nu heter!!

Varför läser jag då din blogg?
Starka människor som du inspirerar mig till så mycket!

Stor kram o hälsa maken! eller, ja, jag kan ju numera gå in dit själv.. hehe!!

Anonym sa...

Hej Ella !

Det har blivit dags för mig att ta semester och jag kommer därför sannolikt inte kunna blogga på några veckor nu, men... håll ögonen på min blogg ändå... vem vet, kanske tittar jag in och lämnar något litet livstecken...

Jag vill därför också passa på att tillönska dig en riktigt solig, varm och härlig sommar !

Varma hälsningar, Tierra

Ella sa...

Maria
Ja exakt, det blir lite socialt också, det glömde jag ju att skriva. Det ÄR lättare att umgås såhär än på de normala fester mina vänner har. Tyvärr. Hemskt eller inte men sant.

Magalös
Det är ganska fantastiskt tycker jag, att det känns så rätt att dela sina glädjeämnen och sorger på detta vis.

Plupp
Välkommen hit, hoppas att du inte slog dig när du snubblade in? ,)


Micke
Nej det är också ganska häftigt att alla har sin egen historia men att man ändå har så mycket gemensamt.

Jag ska hälsa maken, hälsa makan!
Kram till er båda.

Tierra
Ja, gör det, lämna livstecken, det blir säkert någon regning dag.
Ha en skön semester du med!

Elisabeth sa...

Som maria skriver: "Du tog med allt som min blogg och läsandet av andras bloggar innebär för mig!" Håller med alldeles!

Nu blev jag bara så här svarslös igen - det var så himla bra det du skrev...!!

Ha det gott..

Kram..