lördag, juni 2

Nyshoppad

Igår kunde jag inte låta bli att kliva ur bilen ändå. Fast jag lovat mig att undvika C:s ex av ren självbevarelsedrift… men jag kunde som sagt inte sitta kvar…

När vi kom fram började hon med att genast gnälla över tiden, vi var för tidiga. Därefter gnällde hon i största allmänhet och sedan säger hon till C att om han nu ändå har barnen så skulle det inte skada om han köpte lite nya kläder till dem inför skolavslutningen i synnerhet och lite nya sommarplagg i allmänhet. När hon sa det så lät det precis som om han inte tar sitt ansvar alls och aldrig ger varesig pengar till henne eller saker till barnen. Jag har så länge jag kännt C aldrig sett hans barn åka ifrån honom utan att de haft med sig något nytt, antingen kläder eller andra saker, eller helst båda delarna. Men som sagt, kvinnan är rätt duktig på att komma med tjuvnyp och vi är rätt duktiga på att låtsas som vi inte förstår. Jag insåg nämligen ganska snabbt att enklaste metoden är just att låtsas dum med henne.

Hon var som sagt grinig redan när vi kom. Hon ville liksom mucka gräl, det förstod vi genast så när lillasyster uttryckte sin glädje över att få åka och handla kläder med mig och C fick jag (förmodligen) en riktigt mördande blick. Sedan sa hon demonstrativt vänd mot lillasyster ”Tror du verkligen att Ella orkar åka och handla med er? Det måste ju vara jobbigt för henne med hennes syn.”

Jag stod ju där! Jag är inte döv. Eller korkad heller… Dessutom lät det som om hon i själva verket menade: ”Är du säker på att du vill ha henne med? Vad kan hon bidra med mer än vara till besvär?”

Ingen av oss fann sig riktigt snabbt för att ge ett svar som inte lät dumt så vi lät också det passera, fast lillasyster upplyste så snällt om att vi hade varit på IKEA helgen innan och då hade alla slocknat i bilen på väg hem. Det lät lite kul när hon sa det men hennes mamma var som sagt inte alls road.

Så idag har vi alltså shoppat kläder till skolavslutningen och för en riktigt lång och het sommar. Till och med jag hittade något jag ville ha. En klänning, en kjol och en topp… och så skor så klart. Röda. Allt utvalt med ivrig hjälp från lillasyster och C. Men som vanligt så slocknade jag i bilen hem. Typiskt. Kärringen hade rätt… Fast vi hade faktiskt väldigt roligt, en massa fniss och flams, lunch på en trevlig Kina-restaurang och fika med tårta innan vi åkte hem. De bästa skratten fick jag faktiskt på barnens bekostnad (får man ha det?), fast jag skrattade tyst så de inte skulle höra. De var av någon anledning så otroligt överbeskyddande att jag inte kunde låta bli att le. Storebror skällde ut en äldre och betydligt tuffare grabb som råkade knuffa till mig och det var inte ens hans fel egentligen. Jag försökte förklara för dem att det som hände förra gången de var hos oss inte hade att göra med att vi hade varit på IKEA men det verkade inte gå in riktigt.

4 kommentarer:

Fröken Evans sa...

Hon låter lite jobbig... Kul att få shoppa, men visst blir man trött efteråt. Jag blir nog mest trött av allt folk.

Hoppas att du piggnat till nu :-)

Ella sa...

Fröken Evans
Ja hon är helt klart lite småjobbig. Kul uttryck!

Jag med, det är människorna som gör mig trött, och så skorna förstås ,)

Annelie sa...

Nästa gång du möter (ursäkta) kärringen så snäs tillbaka. Det lönar sig inte att vara snäll.Hon borde tammetusan veta bättre.Ska hon dra in din syn, så kan du dra in hennes näsa.Den borde landa längre ner.
Hua...
Ha det fint och jättekram
PS; nu har jag lugnat mig lite;)

Ella sa...

Annelie
JAg blev ilte spak faktiskt. Först lät det ju som omtanke tills jag tänkte efter en sekund eller två. Äsch... ingen idé att reta sig på henne.