Översvämmad

Idag har det vräkt ner här hela dagen. Vi har inte fått någon översvämning som i Småland där inte ens tågen kan gå och dammarna brister men inte är det trevligt. Det är 11 grader och riktigt mörkt ute. Jag kan stå ut med att det är kallt, även om jag självklart skulle föredra 30 graders värme, och jag kan tolerera regnet, men jag har mycket svårt att stå ut med grådasket. När det är såhär så är det ungefär som om någon tagit en våt svamp och suddat bort alla detaljer och konturer. Som väl är är det ingen som kräver av mig att jag ska gå ut.

Så glad som jag var igår, ungefär så frustrerad är jag idag. Typiskt va? (och där slutade alla att läsa) Men jag kanske har ett par anledningar… Det första jag gjorde på jobbet idag var nämligen att gå, eller snarare hoppa rätt in i glasväggen. Den där som står där alla dagar och som jag är ytterst väl medveten om att jag inte brukar se. Ibland är den öppen, det är en slags skjutdörr egentligen och inte en vägg, och ibland, när det är kallt som idag är den stängd så att tjejen i receptionen inte ska frysa. Jag måste ha fått hjärnsläpp för det föll mig inte ens in att den skulle vara stängd idag. Undrar hur korkad man kan bli? Synd bara att huvudet inte innehåller kork, eller åtminstone näsan för i så fall hade det inte gjort hälften så ont… Eller givit mig näsblod… Så jag fick helt enkelt åka hem och byta om. Sådant gillar jag… Not!

Väl tillbaka på jobbet så var det ett bordshörn som hoppade ut rakt framför mig och körde på mig i full fart rätt in i låret. Nej då, ingen fara, gjorde inte ont alls… Stjärnorna jag såg var ganska vackra åtminstone. Sedan ska vi inte tala om alla kolleger som fått för sig att sitta på sina kontor och kura skymning. Helt omöjligt att veta om man talar till en tom stol eller ignorerar en livs levande person… Skumt det där…

Till slut var jag i alla fall så trött på hela situationen att jag bestämde mig för att nu får det banne mig vara nog. Det är dags att skippa kryckorna oavsett vad någon tycker, inklusive knäet… Inget populärt beslut kan jag meddela men efter ett par smärtstillande gick det nästan riktigt bra. I alla fall ett tag. Jag slapp att krocka med några fler glasväggar och det är inte helt föraktligt. Däremot behöver jag väl inte påpeka att det inte känns helt bra just nu…

Fast jag ska inte bara beklaga mig, jag har varit sanslöst produktiv idag mellan alla missöden. Det är en massa saker som blivit gjorda och en himla massa människor som fått springa benen av sig för min skull. Ganska trevligt faktiskt… att ge order alltså. Så egentligen tog jag det ganska lugnt på jobbet, sedan kan man diskutera om det verkligen var så lyckat att stå och laga mat och steka pannkakor… Fast ibland är det ganska trevligt att stå för översakningarna istället för att bli överraskad. C älskar pannkakor. Har jag nämnt det?