tisdag, juni 26

Små mirakel... eller nåt

Det är egentligen märkligt hur man kan bli så glad för så lite som vi blev idag. När vi klev ur bilen på parkeringsplatsen utanför sjukhuset kändes det som om jag inte skulle kunna förmå mig att ta ett enda steg, det var verkligen panik jag kände, den där sorten som gör att man blir alldeles förlamad och har svårt att andas. Världen liksom krymper ihop lite till… C fick dra mig med, lirka och övertala, hade han inte varit där hade jag stannat i bilen, vänt och åkt hem.

När vi gick därifrån så var det en helt annan känsla. Allt annat strul som komplicerar tillvaron just nu kändes plötsligt som vilka petitesser som helst. Totalt ovidkommande. Och då är det inte precis så att det inträffat ett mirakel, eller kanske är det just det som har inträffat fast kraven på mirakel är ganska små numera. Det räcker att få höra att jag inte blivit sämre för att det ska räknas som ett mirakel, kanske för att det är vad jag väntat mig medan tanken på att bli bättre inte ens finns. Visst drömmer jag om det ibland… oft, men det är ju fullständigt orealistiskt. Så jag gläder mig åt de små miraklen. Att inte ha förlorat ytterligare av mitt synfält och att trycket ligger helt okej. Vilken känsla… Wow… det är som sagt säkert första gången det inträffat sedan hela den här karusellen började. Man lär sig snabbt att vara ödmjuk…Och tacksam för det lilla (även om jag vet att du inte tycker att jag är det).

Fast i ärlighetens namn så var det bara delvis goda nyheter. Det finns ett litet moln på himmelen men det var något som jag vetat om länge och som jag egentligen bara väntat på att få höra. Som ett brev på posten nästan… skumt uttryck det där, måste härstamma från en tid då posten faktiskt var pålitlig, vilket den inte är nu… Hur som helst, har jag tur kanske jag inte behöver tänka på det där brevet förrän till hösten. Hoppas, hoppas… Hoppas att jag kan förbereda mig till dess så att jag slipper hamna i botten av gropen igen.

Just nu känns det däremot som om man just fått ett uppskov, vunnit lite tid. Helt oförberett. Jag är ofattbart glad just nu… Vilket tyvärr inte betyder att jag kommer att vara glad och nöjd resten av veckan för detta med knäet är ganska så nervpåfrestande… Dessutom så undrar jag ibland om vissa av människorna jag träffar är helt senila eller vara helt enkelt vrickade… eller om jag är det… Det är som om de antar att min syn är helt perfekt bara för att jag inte har vit käpp nu. Märkligt… Syns det inte finns det inte? Äsch, jag ska inte reta mig på det just nu, men jag tänker berätta en dag snart för det är så urbota dumt bara…

Min kära man däremot har varit helt fantastisk. Medan jag satt och jobbade för glatta livet i eftermiddags åkte han hem och fixade en helt underbar middag för oss för att fira att vi inte behövde sörja. Han bara försvann från jobbet utan att säga ett ord. Gissa om jag blev förvånad när jag kom hem? Ja, jag blev nog förvånad redan på jobbet när jag insåg att han försvunnit utan ett ord till mig. Det brukar han inte göra, speciellt inte nu när jag är så beroende av all möjlig hjälp från alla möjliga personer… mest honom…

Så nu har vi ätit en massa och blivit aningens lummiga i huvudet. Kanske därför jag tänker så konstiga tankar som är både glada och sorgsna samtidigt? Jag och vin alltså… Det funkar inte ihop. Dessutom blev jag vansinnigt trött... kan iof bero på den gångna natten och dagens övningar.

Nu ska jag i varje fall önska alla mina kära bloggvänner en god natt för imorgon kommer en helt annan dag. Jag behöver styrka och tålamod inför den med. Jag kommer förmodligen att bli tokig innan detta med knäet är över…

Giv mig tålamod…

Ps
Idag har jag läst hos er alla igen, men jag har inte orkat kommentera någonstans trots att jag är full av kommentarer. Imorgon...

11 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Ella!
Jag har inte läst på ett tag eftersom jag haft datastrul, men nu är jag uppdaterad. Ha det gott med mirakel, vin och din käre man. Det låter nästan som titeln till den fantastiska boken: Kärlek, mirakel och medicin. Eller var det inte så? Jag har kanske svängt om det!
Kramar!

Monica sa...

gir dig massor av tålamod:) njut nu bara .. ha en forts trevlig kväll:)
kram..

K sa...

Du har fattat det, det är dom små sakerna som gör det! Blir glad med dig! Kram!

Anonym sa...

Du grejar dagen i morgon är jag säker på. Bara du kommer på hur:-) Men skickar styrkedroppar.

Ella sa...

Anki
Jag har saknat dig. Så kul att se dig igen!
Kram


Monica
Tack, tålamodet behövs verkligen ,)


Magalös
Ja, man måste nog lära sig att glädjas åt det lilla. Jag var inne o läste hos dig men orkade inte kommentera, ska göra det idag.


Anne-Maj
Måste hitta ett bra sätt bara alltså ,)

Dropparna behövs ,)

**MY LIFE** sa...

TÄNK om min man gjort något sådant någongång..
Fixat middag o grejjat.. Hmmpff..
Skulle va kul att bli överraskad någon gång...

Nåja.. Jag är så glad för att du har en man som gör sånt för dig.
Dessutom är jag så lättad och glad att du inte blivit sämre med dina ögon..
Önskar dig allt gott min vän.
Kram
XENA

Ella sa...

Xena
Jag kan inte klaga på sådant, han är duktig på romantik och överaskningar.

Kram till dig vännen.

Anonym sa...

hahaha, Ella det är nog inte bara du och jag som är väldigt lika, våra makar liknar varandra oxå!!!

Säger som magalös: De små sakerna, de små miraklen, de gör det hela värt... Rid på dem!!!

Stora kramar på dig

Hoppas att min mail går som vanligt igen nu!

Ella sa...

Maria
Ja, när man bara har små mirakel att glädjas åt gäller det att ta vara på dem. Problemet är väl att jag inte alltid har en förmåga att se dem som mirakel.

Anonym sa...

Underbart att höra att det är oförändrat.Det glädjer mig verkligen=)
Mysigt att Chris överaskar dig så=)
Ha det fint/kram

Ella sa...

Annelie
Tack. Ja det är ganska underbart faktiskt. Jag är glaaad!