måndag, juni 18

Ingen svartsjuka

Han var inte svartsjuk. Inte det minsta. Däremot lite irriterad över att jag inte var hemma när han kom hem och inte heller hade talat om vart jag tagit vägen. Han fick komma till hotellet och hämta mig. Innan vi åkte hem (med taxi) tog C ett par öl också och hamnade i en lång diskussion med K. Om mig. Huruvida jag är dum eller korkad för att jag är så upprörd över vikarien. Och om man möjligen kunde vara mer obstinat än jag när det gällde mitt äventyr i förra veckan.

På vägen hem sa C till mig om K: ”Smart karl det där. Det gör inget om du träffar honom oftare.”

K har alltid en förmåga att säga som det är så jag förstår ju att de där två trivs ihop. Men vi hade faktiskt himla kul, så kul att vi inte kom i säng förrän vid ett-tiden.

3 kommentarer:

Anonym sa...

*L* ... jag visste det ;) Han är ett kap .. din man. Och du är ett kap. För honom.

Anonym sa...

Ha ha! Min är inte heller svartis. Det är nästan litet trist ;-) LIiiitet svartsjuka är ju mysigt, tycker jag. Men man skall nog inte klaga, egentligen.

Anonym sa...

Bra människor förtjänar varandra=) Kram