onsdag, augusti 22

Idag är en annan dag

Mitt goda humör från igår blåste snabbt bort i morse och ersattes av en jättestor irritation. Du vet sådan som liksom sitter inunder och pyr och bara blir värre och värre tills man exploderar. Det känns som allt var extra besvärligt, extra svårt att hitta, extra omständligt ...

Stackars C var den som fick ta min explosion och lite får han nog skylla sig själv för han som har ögon att se med och som jag frågade idag, precis som alla andra morgnar, hur jag såg ut brydde sig inte ens om att se efter! Det var när vi satt i bilen som jag upptäckte att jag tagit toppen in och ut! Alltså, kan jag inte ens lita på honom, vem ska jag då lita på? Allt går inte att gissa sig till eller känna med fingrarna.

Oftast brukar han skratta bort min ilska men idag blev han sur på mig och när vi kom till jobbet var vi inte vänner alls. Jag vet inte vem av oss som har mest fel...

Inte jag va?

Bara för att göra mitt humör än förträffligare så är det en liten irriterande tanke som fastnat i huvudet på mig... som jag inte blir av med och ju mer jag tänker på det desto svårare är det att vara realistisk och objektiv. Det där doktorn sa i fredags... Ibland undrar jag om inte saker och ting blir sanna bara för att de uttalas högt. Tänk om det bli så med det hon sa med... att min syn snabbt kan försämras nu innan operationen... tänk om det redan är på gång... Jag hoppas att jag inbillar mig och att jag bara tror att det är så för att hon sa det. Lite hypokondri alltså. Men...

Urgh, tänk om jag kunde strunta i att tänka på läkarbesöket i fredags och istället tänka på det andra som var så mycket trevligare.

BloggRegistret.se

10 kommentarer:

Elisabeth sa...

Du beskriver en situation som jag känner igen... Min mamma brukar ibland missa lite med påklädningen... det kan vara någon tröja som hamnat på avigan, det kan vara en fläck som hon missat, eller fel färg på sockan.... och så är det stackars pappa som får för alltihopa, för att han inte har sett att hon har gjort fel! Tänk då de gånger som han har hjälp henne.. och gjort fel! Ja, men du vet.. då är det VERKLIGEN synd om lille Fridolf..!
Men så här har de haft det i många år - mamma är ganska medveten om när felet är hennes (än om hon nu inte erkänner det för pappa..), och pappa tar det oftast, men inte alltid, ganska bra! Å barnen ler åt dem i smyg...! Det är nog egentligen bara små irritationsmoment för en mamma som alltid vill vara till sin fördel, och blir ledsen och frustrerad när hon inte känner det så..!

Ha en superbra dag iallafall...

Kram min vän..

Anonym sa...

Grattis till jobberbjudandet! Skön känsla att få ett jobb utan att ens ha sökt det. Hoppas du kan hålla fast vid känslan och att du tar till dig att livet och karriären trots allt inte är över, utan att du har så mycket kvar att ge även i fortsättningen.

I bland sätter vi nog en stämpel på oss själva som är ganska onödig. Och där tror jag tankens makt är ganska viktig. Du kan styra dina och omgivningens tankar på ett positivt eller negativt sätt. Du kan välja att bli ett offer eller visa att du är en tillgång oavsett om du har ett handikapp eller är fullt frisk. Det finns ju så oerhört många friska normala, människor som inte skulle våga eller klara av att göra en bråkdel av det du gör i ditt jobb och liv. Omgivningen ser ju på dig och din kapacitet - inte din sjukdom.
Det här blev kanske flummigt, men jag hoppas du förstår vad jag menar.
Hoppas du får en bra dag, trots inledningen!

Elisabeth sa...

Glömde ju säga Grattis till jobberbjudandet! Måste betyda massor för självkänslan..! Kram igen..

Anonym sa...

Om jag sätter mig in i din situation så skulle jag med blivit irriterad. A lot!
Men.. å andra sidan så visst, C kunde ha varit lite mera noggrann och kikat efter men han är ändå man;)Detaljer är inte alltid sådant som är första prioritet om man säger. Inte här hemma i alla fall. (Det där är skrivet lite med glimten i ögat)
Och inte nog med att han är man; han är människa också och kan fela. *ler igen*
SÅ.. visst kunde man tycka att han ska vara extra noga nu när han vet att deu inte ser så som förut, men alla är ju inte på topp jämt. Hoppas att du förstår vad jag menar. Försöker vara objektiv bara utan att du tar illa upp. Som jag skrev innan så skulle jag ha reagerat på exakt samma sätt förmodligen, så det är alltså stor skillnad på att just vara objektiv och att leva i just den stunden.
Kram Lallis

Anonym sa...

Ja, jag tycker synd om dig och C... Han är ju inte mer än människa och kan missa, han med ibland... Så försöker jag att tänka om maken min oxå... Fast ibland så blir det bara så där oxå... Du är ju inte mer än människa heller, eller hur...

Stor kram på dig!!!

P I F F L A N sa...

Har precis samma känsla som dig idag, men av ingen orsak....Det bara pyyyyyyr idag. Men ibland är det bara så.

bollebygdsbo sa...

Sådana där dagr då man egentligen inte vet varför man känner irritation kommer då och då.
Säkerligen hos oss alla.
Just när hela kroppen mår dåligt av någonting, och vi inte kan förstå. Så helt plötsligt kommer man på vad det troligen är.
Innan dess har man kanske retat upp flera andra också.

Hoppas att dagen blivit bättre och att ni får en skön kväll.

**MY LIFE** sa...

OJ kan förstå irritationen.
Ibland är jag avis på dig som KAN explodera. Själv håller jag det mesta inombords. Inte bra det heller
Kram
XENA

Monica sa...

:) *flåt c om du läser*

Men ELLA han är ju MAN ibland är det kortslutning du vet *där upp*
tänker inte osv!
:)
Men släp det nu o tänk på nått annat:)

KRAM :)

Ella sa...

Elisabeth
Din mamma låter som en helt underbar människa. Och din pappa med.

Hoppas att du känner dig mer utvilad idag, eller åtminstone har lite mer energi.

Kram vännen.


Lisa
Hm... ja det gäller att fånga känslan. Eller försöka ta fram den när jag får mina tvivel.

Jag tror jag förstår din tanke. Visst är det så att omgivningen uppfattar vad jag känner och tänker om mig själv och det färgar deras bemötande.

Offer är det sista jag vill bli.

Hoppas du också haft en jättebra dag!


Eliabeth
Tack!


Lallis
FAst han brukar vara bra på detaljer, när han som sagt bryr sig om att titta. Och det är väl det jag var förbannad på att han inte gjorde det, inte att han missade egentligen.
Men visst har du rätt, han är bara människa... ,)
Asch, han är förlåten. Och jag med.


Maria
Ja ja, vi överlevde, jag överlevde. Kram tillbaka.


Pifflan
JA vissa dagar är det bara så. Kanske har med hormoner att göra.



Bollebygdsbo
Jo, så är det nog för alla. Och precis som du säger, man gör sig ovän med människor innan man vet vad det är eller det går över.


Xena
Nej, man måste släppa ut också. Ibland.


Monica
Jo, det är ju ett handikap i sig att vara man ;)