måndag, augusti 6

Inte som tänkt

Det blev inte som jag tänkte igår kväll heller. Jag hann precis börja min lilla bloggrunda (och be C om hjälp några gånger), när två av mina vänner knackade på dörren. Istället för bloggvänner blev det en sen kväll bland myggen på altanen. Så väldigt trevligt men inte alls vad jag hade planerat.

Min mormor brukade säga, ”människan planerar, Gud beslutar”.

Jag har aldrig haft många nära vänner, många goda vänner ja, men inte sådana där som verkligen pratar om allt med och som man vet att man verkligen kan lita på till 100%. En del av mina vänner träffar jag väldigt mycket mer sällan nuförtiden än jag gjorde för ett år sedan. Till viss del beror det säkert på att jag inte har samma behov och intresse för att gå ut varje helg som då och på att jag nästan alltid säger nej till de få fester vi fortfarande blir inbjudna till, men en del av mig kan inte låta bli att tänka på att många av dem som jag inte längre träffar eller ens pratar med försvann i samma takt som min syn. Jag undrar om det är så eller om det är inbillning… Lite beskt känns det allt.

Å andra sidan så har jag istället börjat få nya vänner, både här i bloggen och i verkligheten, vänner som är gemensamma och som dessutom tar mina ögon på ett betydligt mer naturligt sätt än vissa av mina äldre vänner tycks göra…

Fast jag kan ändå inte låta bli att fundera ibland… på de där som svek. Varför?
Rädsla?
Okunskap?
För jobbigt?
Besvärligt?
Är jag pinsam?

BloggRegistret.se

6 kommentarer:

Magalös sa...

Har inget bra svar på dina frågor, men har själv funderat lite över samma ämne.
Om jag besöker någon ,t.ex. i byn, så blir dom så glada och tycker jag (ibland vi) ska komma snart igen. Själv brukar jag då undra om jag har närmare till dom än vad dom har till mig? Dom har ju faktiskt inte varit hem till mig på de nio år jag bott här. Besöken var hela tiden riktade åt samma håll även när vi bodde i byn.
För mig har jag då hellre men riktiga vänner, som bor längre bort, men som inser att avståndet hem till mig är lika långt!

maria sa...

Har som Magalös inget svar men även jag funderar ofta... Jag har aldrig haft många vänner, få men bra sådana men idag så finns inte riktigt tiden för dem eller så tycker de det är jobbigt att ringa och inte veta om jag kan prata i telefon eller inte...

Jag säger nog som Magalös gör i slutet och det är så jag alltid har haft det men... Nu verkar det lite annorlunda...

Kram på dig

Gisan sa...

Många människor vet inte hur de ska behandla oss som inte alltid går efter den "stöpta formen" som de förväntar sig. Det är tungt ibland. Men man lär sig vilka som ser på en som "onormal". Det känns i luften tycker jag. Min mamma t ex pratar om mig och med mig som om jag vore onormal och sjuk fast jag fungerar bättre i vardagen än hon gör som inte har någon diagnos.
Det är tragiskt att du ska behöva förlora din syn och det tycker jag synd om dig för. Men jag ser inte "ner" på dig för det. Det är en väldig skillnad.
Jag hoppas att du förstår vad jag svamlar om och kan ta det på det sätt det är menat.
Tack för ditt underbara stöd när det blir svart för mig! Stora kramar Gisan

Filifjonkan sa...

FILIFJONKAN TITTAR IN.
JAHA HAR DU OCKSÅ MÄRKT DETTA FENOMEN. DET ÄR EN TYPISK GREJ FÖR FOLK SOM BARA FÖRSVINNER I PERIFERIN ,MEN JAG TROR ATT DET INTE VET HUR DE SKALL TACKLA EN LÄNGRE TROR DE ÄR RÄDDA ATT SÄGA NÅT FEL ORD ELLER JA KANSKE TYCKER DE ATT MAN ÄR BESVÄRLIG. SÄKERT HAR DE ÅGREN MED FÖR DET,ETT TAG I ALLA FALL, MEN LIVET HAR LÄRT DEN HÄR GISTNA SKUTAN ATT DE SOM STANNAT KVAR PRECIS SOM VANLIGT SOM TRAMPAR I KLAVERET SOM SÄGER FEL SAKER OCH FÖRSÖKER FÅ MED EN SOM VANLIGT UT PÅ GREJOR DET ÄR ENS ALLRA BÄSTA VÄNNER. DEN SKALL MAN VÅRDA ÖMT.
"EN VÄN ÄR EN SOM VET ALLT OM DIG OCH HJÄLPER DIG ATT RESA DIG NÄR DU FALLER) OCH SOM STANNAR KVAR FÖR DEN DU ÄR." FINNS EN SÖT LITEN ÄNGEL SOM SÄGER UNG DETSAMMA IBILD "MEN KAN INTE LÄGGA BILDER I KOMMENTAREN VAD JAG VET I ALLA FALL.MEN SÄKERT HAR DU SETT DEN NÅN GÅNG.
HA EN BRA DAG I SOLSKENET

Ella sa...

Magalös
Ja det där med avståndet har jag också märkt, längre för dem till mig... märkligt.

Men jag håller med, nu vet jag vilka som är mina riktiga vänner.


Maria
Jag har inte haft mängder med vänner heller, men några fler än vad jag har idag.


Gisan
Exakt så känns det, att de ser ner på en, eller något annat liknande. Och ja, det är stor skillnad på att visa medkänsla och att se ned. Jag förstår hur du menar.
Tack själv, jag läser som sagt ofta hos dig. Önskar jag kunde kommentera utan hjälp bara.



Filifjonkan
Ja jag tror att det ligger mycket i att de helt enkelt inte vet och inte har styrkan att fråga.

Dubbelörnen sa...

Det är ju inte bara vid sjukdomar s k vänner försvinner. Även vid sorg o dödsfall så försvinner gamla nära vänner för de inte kan hantera den djupsinniga, tänkande, ickegladaalltid personen längre...
Jag har skalat av så många s k vänner men däremot fått nya innerliga fantastiska vänner via internet o även via bloggen...

Kramar