tisdag, augusti 7

Dagens ord

Jag vill inte.
För tusende gången.
Jag vill inte.

Det är inte jag.
Jag är inte sån
Jag hör inte hemma här.
Bland dem.
Jag är inte som de

Jag kan…
Jag behöver inte…
Jag klarar mig…

Jag vill inte
Inte nu
Inte än

Inte ens sen.
Aldrig.

Jag är inte som de andra…

Jag måste hitta tillbaka,
till den jag som jag är.
Till den jag var
Till den jag vill vara.

Jag är inte…
Jag kan…
Jag ska…
Jag vill...

Jag VILL inte…
...vara här...
... vara mig...

BloggRegistret.se

7 kommentarer:

Ingela sa...

Ella.
På liknande sätt kah jag också känna ibland. Just det där att längta tillbaka till den man var. Skulle vara. Vill vara.
DET känner jag igen från mig själv.

Tack för dikten, det glömde jag skruva allra först.

Ella sa...

Ingela
Jag tror att alla känner så ibland. Tror du inte? Ibland inbillar man sig att förr var bättre på alla sätt.

*ler* Näää dikt låter för pretantiöst att kalla det.

Ingela sa...

Du har kanske rätt. Det jag syftade på var just att sjukdom medför förändringar som man inte hade velat ha.
Utan min cancer och utmattningsdepression hade jag inte varit den jag är idag.
Men - hade jag varit bättre ?
Det vet ingen.

Ella sa...

Ingela
Ja och exakt så tänkte jag nog när jag skrev, att sjukdom innebär förändringar man inte vill ha.

Å andra sidan så är det väl som du säger, vi hade inte varit de vi är utan sjukdomen. Livet har format oss på gott och ont antar jag. Bättre eller sämre? Det lär vi inte vet.

Jag kan tycka att många av de förändrignar jag varit med om som påverkat mig som person har varit till det bättre, jag har nog blivit mer ödmjuk och tacksam (även om det inte märks i bloggen)och jag har lärt mig att uppskatta saker jag aldrig hade skänkt en tanke tidigare men jag hade gärna gjort de lärdomarna utan att ha den här sjukdomen ,)

Både ha kakan och äta den alltså.

Gisan sa...

Du är ju den du är, men jag förstår att det inte känns så. Det är ju så tydligt hinder för dig och värre blir det. Jag önskar det fanns något som kunde stoppa det. Att jag kunde hitta ett sätt åt dig att se på. Jag kramar dig och tänker på dig!

Ella sa...

Gisan
Tack vad du är snäll. Tänk att ord kan värma så...

maria sa...

Ja som andra redan sagt, det är ofta jag känner så... Egentligen tycker jag om mig, mitt sätt att vara och resonera, att leva men under det senaste året har allt blivit så mycket mer och svårt och arbetsamt... Jag vill inte liksom allt detta men har inga val... Är det den förlusten av möjligheten att välja själv i vissa avseenden som skapar den känslan???