onsdag, augusti 1

Den första augusti

Idag skriver vi den första augusti.

Jag gör det med blandade känslor. För mig är det en månad som obönhörligen leder mot höst, det är slutet på sommaren. Solen skiner blekare, värmen är svagare, kvällarna längre och ljuset är på väg bort. I nästa vecka är de flesta tillbaka på jobbet efter semestern, barnen börjar snart skolan och då känns det verkligen som höst även om det kanske inte är det än.

Detta blev en sommar som försvann i regnet på många sätt. Många dagar bleknade bort i ett grådask och de dagar som var vackra gick allt för fort. Tyvärr, för den här sommaren kommer aldrig igen, ingen sommar kommer någonsin igen, skillnaden är bara att den här sommaren med stor sannolikhet är den sista på så många sätt för mig... Så klandra mig inte för att jag sörjer den, kanske för tidigt, sörjer att den inte blev som tänkt, att de ljusa dagarna var för få och försvann för snabbt. Tyck inte att jag är otacksam för att jag vill ha mer än det jag faktiskt fick eller för att jag tar ut sorgen i förskott.

Vissa dagar är det som om framtiden blir mer verklig, svårare att förtränga, det är som ett slags minne som väcks till liv triggas igång av nästan vad som helst... det kan vara något så löjligt som ett datum i almanackan, platser, dofter, ljud, ljus eller till och med ett förfluget ord.

Nästa sommar... Jag ska inte tänka på det nu, jag vet att alla kommer att tycka det och skriva det till mig nu men det är inte alltid lätt att tvinga tankarna i de rätta banorna. Trots allt kommer de tankarna att bli än svårare att styra när vi skriver den första september.

Alla som läser regelbundet vet vad jag känner för hösten och ni som varit med ett tag vet nog också varför augusti är extra jobbig för mig. Men jag ska inte gå in på det nu. Jag ska spara det till den dagen, den sorgen. Eller i alla fall ska jag försöka göra det för idag skiner solen trots allt och det är fortfarande sommar. Kanske kommer detta att bli en riktigt varm och skön sommardag. Kanske rent av en av sommarens vackraste.

Jag önskar alla bloggvänner och andra läsare en riktigt skön dag!

Ps
Ni röstar väl? Please?

11 kommentarer:

maria sa...

Jag älskar egentligen augusti!!! Visst kan det kännas tungt dock att veta att jag den 23 augusti har årsdag för mitt fulla insjuknande och det har inte blivit bättre utan sämre... Snart är det oxå dags för mig att ta en ny röntgen av hjärnan och det känns inte heller skoj...

Men jag minns att förra augusti blev vacker och det varade ända in i oktober och det var härligt!!!

Stor kram på dig och det spelar ingen roll vad som sägs om att du inte ska tänka på det nu och inte ta ut något i förskott etc... De minnespunkter som för dig innebär tankar av det slaget kommer att göra det ändå... Jag fungerar nog så, hellre förbereder jag mig för det värsta så blir allt annat bonus...

annika sa...

Jag har inget emot augusti, jag brukar försöka ha ett par veckors sem. då så även i år.
Minnena kommer - man kan liksom inte värja sig.Även om den här sommaren inte varit så ljus rent vädermässigt som du ville så kommer du att ha minnen som är ljusa från den eller hur?
Att framtiden blir som ett slags minne som triggas i gång (bra beskrivet!) tror jag är både på gott och ont. Det onda har du ju helt klart för dig men det goda är att när framtiden kommer så har man trots allt någon liten mental förberedelse och ibland kan det vara bra för man hanterar situationen bättre, hoppar över chockstadiet på nåt vis. Jaja, hoppas du förstår vad jag menar, tankarna mina trillar inte alltid snörrätt ner till tangentbordet.
På min semester blåser det och är mulet och jag har ont i halsen, trött är jag också. blä!

en liten tant sa...

Tidigare har jag tyckt odelat bra om augusti. Men nu... 6/8 är det ett år sedan sonen var med i trafikolyckan. Så augusti är förknippad med starten på det värsta år jag upplevt.

Gisan sa...

Vilken bitterljuv text. Du har en fantastisk känsla för att skriva så man blir berörd ända in i det allra innersta. Kramar...

Tierra sa...

Augusti är i sig inget problem... men jag har liksom du betydligt svårare för den annalkande hösten... då sjunker humöret & psyket alltid ner på en låg nivå... den tiden är det oftast bara kallt, blött, grått, mörkt och trist...

Men, men... än lyser solen och idag är det i alla fall riktigt fint här i Stockholm... låt oss hoppas det fortsätter så.

Ha en fin onsdag och njut av solen !

Varma hälsningar, Tierra

Elisabeth sa...

Ja, och agustis första tårar kom också nu... med ditt inlägg! När du skrev om nästa sommar.. och små saker som triggar igång.. då skrev du så.. nej, nu bara lipar jag.. usch, vad svårt det blev nu!
Ella, du skrev som om det hade gällt mig..! Så vackert kan bara en som skriver med hjärtat stava..!

Lady Stalker sa...

Du skriver precis det som jag går och tänker nu! Otroligt på pricken formulerat och så vackert beskrivet (håller med övriga kommentatorer).

Denna sommar regnade ju mestadels bort. Och i mitt tycke var det den sommar som försvann fortast någonsin.

Men, den är ju inte helt slut än ... Augusti och september kan ju bjuda på brittsommarväder, och även om man jobbar får man ta tillvara på kvällar och helger.

Jag förstår att du tänker på framtiden och då gäller bara att plocka fram det slitna uttrycket "Carpe diem"! Jag har också våndor för framtiden beträffande saker som inte ska skrivas här. Så jag är rätt bra på att fånga dagen! Det tror jag du också är!

Ella sa...

Maria
Ja du har säkert rätt i det du säger. det är ett sätt att förbereda dig. Jag förstår att augusti inte ärlätt för dig heller...



Annika
Jo då, jag förstår och håller med dig... eller hoppas att det är så.

Hoppas nu att du inte blir sjuk!



En liten tant
Å, då förstår jag att du inte bara gillar augusti längre.



Gisan
*Rodnar* Tack snälla. Jag säger samma sak om dina texter. Idag skrev jag ett långt inlägg till dig men det kom aldrig iväg ,(


Tierra
Vad trevligt att du är tillbaka. Hoppas att semestern varit skön? Jag måste in och läsa vad du gjort.


Elisabeth!
Men inte ska du gråta! Nu börjar jag med snyfta bara för det...


Lady Stalker
Tack.
Hoppas att dina våndor blir lättare att ta sig igenom än du föreställer dig.

DU gav mig något att tänka på när du skrev om att fånga dagen...

Dubbelörnen sa...

Vännen... känner så med dig o kan verkligen känna med i din text, inte bara för mig men för andra i min närhet...

Du har ett sätt att skriva som verkligen lämnar spår...

Kramar

Kalegni sa...

Jag har en aning om hur du känner om denna uteblivna sommar. Allt som du ville se och njuta av i solen och värmen - vart tog det vägen.
Känner med dig - men jag vet att du har styrkan att möta hösten också.
Kram

Anne-Maj sa...

Jag håller med dig om månaden augusti. Jag försöker göra bästa av det hela, men svårt!