måndag, augusti 27

Höstsvammel

Idag var det verkligen höst. Det låg i luften, svalt, lite bitande och så doften av höst. Jag är ingen höstmänniska, har aldrig varit och nu hatar jag hösten intensivt, eller snarare är livrädd för den och vintern, men dofterna och färgerna har jag ändå alltid älskat. Det finns inget så rofyllt som en tidig höstmorgon när man går ut och det är vindstilla, luften är alldeles sval, ren och fräsch som om någon just tvättat den och hängt den på tork, och så doften av gyllene löv. En doft som liksom är lugn och rofylld, som får mig att känna som att nu… nu saktar vi in lite, tar det lite lugnare, har inte bråttom någonstans. Det är kanske vårdofternas raka motsats för de känns mer som om de ständigt var på flykt och det kanske är en naturlig känsla för på sommarhalvåret har man alltid fullt upp för att hinna utnyttja den korta tiden vi har av ljus och värme.

Jag har som sagt alltid älskat höstens färger och dofter men jag har aldrig reflekterat över vilka känslor jag förknippar dem med. De har bara funnits där, jag har tänkt att de är vackra men inte mer. Nu känns det nästan som om dofterna är det enda jag har av hösten för färgerna flyter ihop mer och mer. Jag har läst någonstans att dofter är det som är starkast förknippat med känslor och minnen. Undrar om det stämmer?

Min morgonpromenad till jobbet var hur som helst ganska trevlig. En lugn stund att tänka och fundera lite lagom. Inte för mycket och inte på vissa saker, utan snarare bara finnas just där och då och försöka njuta av just den stunden och det som fanns då. Det gick ganska bra faktiskt.

Jag tror jag haft mobilen i handen hela dagen. På tre möten satt jag och sa samma sak, att jag måste ha telefonen på för att jag väntar ett viktigt samtal. Det kom många samtal, men ingen av dem var från den person jag ville prata med. Jag har ställt in så att sjukhuset och alla andra liknande ställen har en egen signal så jag behövde åtminstone inte svara på alla samtal. Jag kände mig nästan lite som jag gjorde när jag var arton och satt vid telefonen i väntan på att snyggingen från lördagsnatten skulle ringa. Han ringde givetvis aldrig och det var likadant idag, förutom att idag var det ingen trevlig förväntan jag hade i kroppen som då. Jag är så nervös och orolig att jag till och med mår illa. I förmiddags kändes det bara som om jag hade fjärilar i magen och jag kunde inte äta, men nu… Nu är det mer en malande oro som inte vill släppa.

Jag är rädd… rädd för så mycket och jag är lika rädd för operationen som för att den inte ska bli av i tid.

I kväll gjorde sig hösten återigen påmind. Redan vid sjutiden fick vi tända alla lampor för så mörkt var det, fast det var väl bara för mig för C var lite förvånad tror jag. Min gulliga man förresten, han kom hem senare än vanligt ikväll och hade varit iväg och handlat. Nu han just satt upp sitt nyförvärv, ny belysning i hallen som inte bara är starkare utan även tänds av sig själv så fort man går förbi. Nu till hösten och vintern kommer det att vara ganska praktiskt tror jag, men kanske inte helt nödvändig till sommaren… Hm… jag inser nu när jag skrivit det att jag kanske är onödigt optimistisk. Fortsätter det så här så lär inte lampan göra varken från eller till snart… Men som sagt, det var verkligen omtänksamt av honom… men det kanske är en av anledningarna till att jag älskar honom?

Nu är det dags att lägga sig och försöka sova, det har inte blivit så många timmars sömn de senaste nätterna så jag är lite tröttare än vanligt. God natt önskar jag er alla.

9 kommentarer:

P I F F L A N sa...

Men du kan fortfarande njuta av att krypa upp i soffan med en filt runt dig och en kopp med te eller varm choklad i handen. Du kan känna värmen av muggen i dina händer och kanske samtidigt lyssna på någon bra musik. C kan sitta och hålla om dig och ni kan tillsammans sitta och njuta av lugnet. Det är höst det...

Lillasyster sa...

"luften är alldeles sval, ren och fräsch som om någon just tvättat den och hängt den på tork" - vilken underbar beskrivning Ella.

Håller tummarna för att du får ett bra besked imorrn.

Kram på dig

bollebygdsbo sa...

Jag har också alltid tyckt om hösten, men senaste åren har jag mest känt mig nedstämd när hösten kommer.

Septemberdagar tycker jag om, när luften är hög och klar och solen lyser.

Så bra med den nya belysningen i hallen.
Det är ju toppen nu när höstmörkret börjar smyga sig på oss alla.

Mina tankar finns hos dig, och jag önskar att du får ett besked som känns positivt för dig.

Anonym sa...

Jag hatade i många år hösten. Det räckte att någon i början på augusti nämnde den för att jag skulle känna att ångesten knackade på dörren. Det där har ändrat sig för mig. Nu tycker jag om den. Att tända ljus, lyssna på bra musik och mysa mycket. Det är lite som att gå in i en kokong.
Jag hoppas att du får ditt samtal snart så du slipper vänta. "Inget är som väntans tider" Kramar...

Annika sa...

Så vackert beskrivet - håller med "Lillasyster".
Jag är en höstälskare - just för färgerna, dofterna och den höga klara luften. Å för mig som inte behöver förbanna mörkret är det skönt att kura med tända ljus och en kopp varmt te.
Om doktorn inte ringer idag - ring själv och får du bara sval svar om att hon inte är anträffbar etc. så finns det säkert någon paragraf i både sjukvårdslagen och FN:s konvention för mänskliga rättigheter att åberopa! Eller mumla något om att du nog måste kontakta din vän hälsovårdsmininstern (finns det?) eller att det finns en journalist som väntar på att få publicera din story...Jaja, inte fullt så allvarliga tips men det är morgon, jag är nyvaken och mitt te är inte klart ännu - då kan det bli så här.

Anonym sa...

Du kan verkligen uttrycka dig.
Tänker på dig och skickar ett helt gäng styrkekramar som räcker länge för nu "försvinner" jag ett tag igen. Ha det så gott du bara kan!

Anonym sa...

En riktigt godnatts sömn önskar jag att du fick, vännen min! Med bara söta drömmar och inget annat...

Jag hoppas så att du ändå får ett besked idag så att du har något att förhålla dig till, den här ovetskapen är lika tärande som syra...

Stor kram på dig!

Anonym sa...

Klart att operationen kommer ske i tid....i god tid. Du får inte ge upp hoppet lilla vän. Men jag förstår allt för väl att du har ett litet helvete...den våndan du bär omkring på nu vill nog ingen behöva bära..Jag önskar så innerligtatt jag på något sätt kunde hjälpa dig.Tyvärr så kan jag inte det, men jag finns här brevid..ALLTID...håller om ibland, när det känns för tungt(((kramar)))

Ella sa...

Pifflan
När man är fullt upptagen med att tycka synd om sig själv så känner man ju inte allt det där ,)


Lillasyster
Men det VAR så det kändes i jämförelse med kvällen innan ,)
Tack för tummarna, de hjälpte.


Bollebygdsbo
Konstigt att så många känner sig nedstämda av hösten...
Tack för dina tankar!



Gisan
Hm... jag önskar det kunde kännas så men nej, myset har tappat sin tjusning. Även om jag också egentligen alltid gillat just den biten.

Nej, väntans tider är hemsk!


Annika
Ha ha... du är goo du! Ja det var ju nära att jag började hota idag... Eller åtminstone C.


Isabelle
Jag skickar styrkekramar tillbaka, vet att du behöver dem så väl.



Maria
Ja att inte veta är alltid värst.

Hoppas att du också sovit gott och haft en bra dag.



Annelie
Bara att veta att du finns är hjälp!