söndag, augusti 19

Hon är fortfarande min mor...

…men bara nästan.

Det blev en riktigt bra dag, nästan hela dagen. Jag insåg att mamma faktiskt är ganska normal när pappa är med, han har nämligen en helt annan attityd till det hela och han kan faktiskt kläcka ur sig ett och annat skämt till och med. Om mig och min syn… till mammas stora förtret förstås och min och C:s stora glädje.

C är också ganska bra på att retas med mig så pappa är i gott sällskap och hur seriös och tragisk jag än må verka här i bloggen så tål jag faktiskt skämt. Oftast. Och i lagom mängder. Och från rätt person…

Jag fick en helt underbar orkidé av mina föräldrar i en vas från Cult Design. Jag är ju helfrälst i nästan allt de gör så detta var alldeles perfekt och mer än vad jag har väntat mig. Det jag gillar allra mest är att nästan allt de gör är tredimensionellt, mönstret känns, inte bara syns. Dessutom fick jag pengar som min mor strängt förmanade mig att inte slösa bort utan köpa något vettigt för. Jag frågade inte vad hon ansåg vara vettigt utan sa bara snällt att det skulle jag visst göra. Jag tror faktiskt jag ska spara ihop lite pengar så att jag kan göra något vettigt i december… typ runt ett visst datum... ,)

Helt bra var det ju förstås inte idag. Min mamma blev ganska hysterisk när vi berättade om läkarbesöket i fredags (jag hade inte nämnt något om det innan för henne och inte heller om starren). Hon undrade faktiskt om jag verkligen skulle göra den här operationen för hittills har inte ett enda av operationerna gått som de lovat, "de gör ju alltid större skada än nytta" menade hon…

När hon säger sådant blir jag lite ledsen för på ett sätt har hon ju rätt. Hittills har ju allt blivit till det värsta och inte så som de har lovat, samtidigt som jag faktisk inte kan göra annat än lita på att doktorn vet och gör rätt. Det finns ju en del av mig som fortfarande undrar om jag gjorde rätt i vintras att gå med på den där operationen, då när jag fick prova på att vara blind. Det var ju faktiskt en operation som tog en väldigt stor del av min syn och det blev en drastisk försämring men å andra sidan så skulle jag förmodligen, enligt doktorn, vara helt blind nu om jag inte hade gjort operationen…Fast det är svårt till och med för mig att komma ihåg ibland så hur svårt är det inte för henne?

Den här gången är det exakt likadant. Jag har inget alternativ. Görs inte operationen så blir jag blind snart. Görs den så kan jag bli lite bättre men det är så klart inte det lättaste att tänka på och påminna mig själv om när jag som sagt efter varje operation haft en massa komplikationer och oförutsedda försämringar. Inget är normalt i mina ögon… Tänk om det ändå gick att bara byta hela alltihopa…


Imorgon måste jag åka med C till jobbet för gå vågar jag inte tror jag. Jag måste också fixa en tårta för det är vi stenhårda med, oavsett vad man fyller (fixa = ringa och beställa och be någon hämta). På kvällen kanske några kompisar kommer förbi men det finns tårta kvar från idag så det behöver jag inte tänka på vilket är tur för just nu känner jag för något helt annat än att fira födelsedag.

Den här dagen har varit jobbig och jag är trött. Dessutom känns det som om jag hade roligare än jag fick ha i helgen och nu betalar jag för det… eller så håller jag på att bli sjuk. Vad det än är så är jag inte i form alls, fast jag borde. Jag känner mig oerhört otacksam, som inte är överlycklig trots den underbara helg min man ordnat med. Fast jag ÄR lycklig, så fort jag tänker på min man eller på den delen av helgen så sitter jag och fånler men sedan kommer tankarna ändå…

Men alltså, tänk att jag av alla har en man som han! Är det inte otroligt? Jag upphör aldrig att förvånas! Jag är ganska säker på att många tänker att jag inte gjort mig förtjänt av honom och undrar över vad han ser hos mig och jag kan bara instämma i de tankarna… Fast jag gör mitt bästa att inte lufta dem så ofta som jag tänker dem…

Jag hade verkligen tänkt att gå runt och läsa ikapp hos alla ikväll men tyvärr så orkar jag inte det. Jag är ledsen för det, jag hoppas att ni förlåter mig? Jag är verkligen glad över alla underbara kommentarer och skulle så gärna vilja höra vad ni har gjort men det får bli imorgon.

Nu önskar jag alla en riktigt god natt och en skön måndag.

BloggRegistret.se

PS Ni kryssar väl i undersökningen till vänster?

15 kommentarer:

P I F F L A N sa...

Visst, det finns alltid människor som tycker och undrar och har åsikter om andras förhållanden. Men man kan ALDRIG som utomstående veta exakt hur ett förhållande är mellan två personer. NI VET vad ni har mellan er och NI VET (även du Ella) att ni förtjänar varandra och har hittat livets största gåva: den sanna kärleken.
Kram!

P I F F L A N sa...

Menade dig och C nu alltså :)

MonasUniversum sa...

"Jag är ganska säker på att många tänker att jag inte gjort mig förtjänt av honom och undrar över vad han ser hos mig och jag kan bara instämma i de tankarna…"

Amen nu jävlar Ella. Nu får du kamma dig. Vem i hela världen skulle ens tänka en sån tanke?

Möjligen för att du ser bra ut; det klassiska "konkurrenshotet". Inte f-n tänker någon att det skulle vara för att du håller på att bli blind!

Och ska vi ha sådana tankar, så kan man ju lika gärna fråga sig om C förtjänar DIG! (Vilket han givetvis gör.)

Det är tur att du inte bor nära mig, då hade jag kommit in och slagit nåt hårt i huvudet på dig!

Nu åker du och fixar en pinne, så vi kan fullfölja planen.

bollebygdsbo sa...

Skönt att dagen blev så pass bra för er.

Varför tror vi så ofta att vi inte får må dåligt för att vi "har det så bra"?

Varför tror vi så ofta att vi inte är värda den lycka vi känner?

Varför tror vi så ofta att andra tycker att vi borde vara nöjdare med det vi har?

Alltså Ella, DU, just DU, är värd att ha den underbare man du har!
Du får känna dig nere, du får gnälla, du måste inte vara nöjd jämt.

Faktiskt, detta gäller även mig och alla andra.
Ska vi försöka komma ihåg dett? :-)

bollebygdsbo sa...

Samtidigt som jag lägger upp min kommentar här ser jag att Mona skriver nästan likadant. :-)

MonasUniversum sa...

Och du. Du har fortfarande inte svarat på min fråga den 14:e. Som du lovade.

Din lus;)

Husbilen Credo sa...

Ja nu har jag läst ikapp mig hos dig. Oh, så kul att gå till Liseberg där var inte i går jag var där. Skönt att middagen med dina föräldrar gick vägen också.
Ha nu en skön måndag även om du måste jobba. Kram till dig Lifetime. P.S. känner dig inte annat än genom bloggen och den mannen förtjänar du visst.

Husbilen Credo sa...

Åh, jag var in och röstade.

K sa...

Stort grattis på din dag! (19:e eller 20:e?)
Tittar in som hastigast, mellan IKEA-besök, bästa-kompis-besök och flyttbestyr.
*kram*

Anonym sa...

Det är ju självklart att just DU av alla ska ha en så underbar man!!! Det är skönt att du kan skämta om "eländet". Jag tror inte att man ska skratta bort jobbiga saker jämt. Men att kunna ha lite "galg"humor tror jag är bra. Men som du oxå skrev, från rätt personer vid rätt tillfälle. Kramar...

Anonym sa...

Grattis på födelsedagen du goa!
Kram Lallis

Lallis sa...

Men halloj... glömde ju att kommentera något som du skrev;
Jag är HELT och hållet övertygad om att C är lika förvånad varje dag han över att han har turen att ha dig nära och vara din livskamrat som du är över att ha honom!
Kram igen

Lallis sa...

Lägger väl till en kommentar till för förra ser lite kul ut där jag bara skrivit att C är "förvånad"..*fniss*
Jag tror att du förstår vad jag menar men jag menar alltså att han som du nästan tycker att det är för bra för att vara sant. Men det är ju sant! Insup verkligheten och njut:)

MonasUniversum sa...

Grattis på födelsedagen!

Kram/M

Anonym sa...

Ella, du är så rolig... När du talar om C och huruvida du är värd och vad han möjligtvis kan tänkas se hos dig... Precis så tänker jag om min make och ändå så är det ju självklart!!! Vi är deras respektive pusselbit... Pusselbitar, de bara passar ihop med varandra och inte med andra pusselbitar, de andra bitarna får hitta sina egna pusselbitar, de som bara passar med dem...

Kram på dig!