tisdag, maj 15

Jag får åka hem!!!

Äntligen!
Inte en sekund för tidigt.

Jag är glad.

Men inte jätteglad.

Tyvärr finns det fortfarande men, och frågetecken som jag helst skulle slippa. Men nu får jag åtminstone vänta hemma och oroa mig hemma. Jag är så bra på att oroa mig och det är så mycket lättare att göra det hemma.

Vid tretiden kommer C och hämtar mig. Inte en sekund för tidigt. Gud vad jag saknar honom.

7 kommentarer:

Micke sa...

Borta bra men hemma bäst brukar man ju säga.. det finns många "men" i livet som är lättare att handskas med hemma!!

Kram på dig!

KvinnaFruMamma sa...

Skönt att du får åka hem. Det är betydligt mycket skönare hemma där man kan kan vara sig själv.
Hoppas du snart får besked och slipper oroa dig*håller tummar o tår*

Angående ditt inlägg om saknad kan jag bara hålla med. När man träffar den rätte så faller allt bara på plats. Vi hade varit tillsammans knappt en månad när maken krockade ganska illa och efter ca en månad så bodde vi ihop under hans sjukskrivning. 6 månader efter vi träffats flyttade vi ihop, förlovade oss vid 10 månader, köpte bostadsrätt efter 11 mån, blev gravid efter 13 månader...Nu har vi varit tillsammans i snart 9½ år, har hus 3 barn och han är fortfarande mannen i mitt liv.

Bryr dig inte om olyckkorparna.
Känns det rätt för er så är jag helt övertygande om att det är rätt och kommer hålla.
Krya på dig och NJUT av att du har hittat mannen i ditt liv.
Kram

Ella sa...

Micke
Ja det är ju så .)
Kram.

Kvinnafrumamma
Då var ni ju lika snabba som vi nästan. Skönt att höra att det gick bra .)
Jag njuter, faktiskt.) Fast jag är som jag är och kan inte låta bli att fundera ibland. Speciellt dagar som denna.

Annelie sa...

Allt kommer bli bra. Njut av hemkomsten istället. Jag är glad för din skull:-)
Kram och ha det fint

Isabelle sa...

Vad härligt! Glad för din skull. Du ska se att oron minskar lite när du får komma hem. Kram,

Lina sa...

nu bör du vara på väg, så

Välkommen hem :)

hemma bäst du vet

Ella sa...

Annelie
Jag hoppas du får rätt .)

Isabelle
Oh ja, känns mycket bättre nu!

Lina
Tack .)