lördag, maj 5

Färgade dofter

Det händer att jag ibland drabbas av ögonblick av klarsyn. De är korta och sällsynta och oerhört skrämmande… men det är i dessa stunder jag inser hur livet har förändrats och att jag faktiskt, trots att jag slåss och gormar och svär och kämpar emot, har anpassat mig en hel del till det nya i livet. Så pass mycket att vissa saker till och med ter sig naturliga. Fast det är klart, det går ju bara att gömma sig för fakta till en viss gräns men till slut påverkar fakta ens liv så mycket att man måste lära sig att leva med det och anpassa sig. Av ren självbevarelsedrift alltså.

Vissa anpassningar hör just till självbevarelsedriften. Jag använder min käpp trots att jag hatar den och hälften av tiden försöker komma på ett bra sätt att bli av med den för gott. Men jag inser samtidigt att den faktiskt ganska så ofta är till hjälp och att jag rent av behöver den. Jag använder de andra hjälpmedlen jag fått trots att jag till en början slog bakut vid blotta tanken på dem. För ett halvår sedan, om någon hade sagt till mig att jag skulle använda de hjälpmedel jag har nu och till och med vara glad över att ha dem, så hade jag förmodligen kallat den personen för en fullständig idiot…. Nå ja, för ett halvår sedan föresvävade det mig faktiskt inte ens att jag skulle ha behov av de här sakerna… lika lite som det föresvävade mig att jag skulle kunna med att använda dem utan att dö av skam.

Det finns andra anpassningar också. Sådana som kommer nästan omärkligt och som jag inte inser att jag gjort förrän när jag får dessa hemska ögonblick av klarsyn. Läs ”hemska” med viss ironi, för jag är inte helt säker på om det är så hemskt eller bara obehagligt att upptäcka att man gör saker utan att tänka på dem trots att man egentligen inte vill… eller snarare av hela sitt hjärta önskar att man inte behövde göra.

En av de där sakerna jag vant mig vid, nästan omärkligt, är hur andra sinnesintryck tar större och större plats i mitt medvetande. Jag tänkte på det en morgon jag gick till jobbet… eller om det var en lunch.

Jag försöker gå så ofta det bara går, speciellt nu på våren. C tar alltid bilen för han måste ha den på jobbet så jag går ensam. Det är ganska skönt för nu när jag vant mig vid vägen så går det hela liksom på rutin och jag hinner tänka igenom en hel det innan jag är framme på jobbet. Det är inte sällan jag löser ett eller annat jobbproblem på vägen dit eller hem. Jag går först genom vårt villaområde. Här är alla trädgårdar uppvuxna och grönskan börjar bli riktigt lummig. Det är så otroligt vackra färger, skirt gröna, gula, vita och rosa. Dofterna är också rätt fantastiska. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin ägnat särskilt många tankar åt hur olika det doftar från olika trädgårdar, våren har helt enkelt bara doftat gott… eller att dofterna har olika färger. Vissa dofter är gula, andra vita eller rosa och några bara blanka. Förmodligen förknippar jag dofterna med färger för att jag någonstans i bakhuvudet har ett minne av att de kommer från en speciell sorts växt… vilket egentligen kanske inte är så märkligt för även om jag älskar blommor så har jag aldrig kunnat skilja på olika träd och buskar och den enda kategoriseringen jag gjort har varit just i färger. Dofterna kompletteras av ljud. Fågelkvitter av alla de slag och det är samma här, jag har förut bara noterat fågelkvittret, men det har aldrig fallit mig in att fundera speciellt länge över att olika fåglar sjunger på olika sätt… en del är bruna och vemodiga, andra silverfärgade, vita, gråa, gyllene… glada eller ledsna, en del fågelkvitter riktigt sprakar och glänser som om man hade strött glitter över dem.

I villaområdet finns det en massa andra ljud med. En del fönster står öppna och låter ljudet av upprörda diskussioner, skramlande porslin eller TV:n slippa ut. Här om dagen var det några katter som entusiastiskt och högljutt uttryckte sin förtjusning över våren, solen… eller något annat.

Vid skolan är det ibland helt tyst, då har barnen redan gått in och det finns inget som känns så… öde och tomt, fast på ett positivt sätt, som en skolgård utan barn. Ibland när jag kommer tidigare är skolgården full av ljud från barnens lek och skratt och doften av skolskjutsbussarnas avgaser hänger kvar i vårluften.

När jag kommer närmare jobbet och Byhålans så kallade centrum går jag förbi pubben. Vissa morgnar doftar det definitivt inte fräscht efter någon olycka natten innan. Fågelkvittret börjar tystna lite och ersättas av andra ljud. Vid pubben hör jag ofta glas som klirrar för de börjar med att diska på morgonen. Längre bort går jag förbi fiskbilen och även om den inte innehåller fisk så slår den doften emot mig mer eller mindre starkt varje dag. Konstigt, jag kan inte påminna mig att jag någonsin känt fisklukt mer än när fiskbilen varit öppen…
Här är det inga fågelkvitter, bara en jämn ström av motorljud, dörrar som öppnas, en cykels ringklocka… Stadens alla ljud som jag inte heller tänkt på förrän nu.

Slutligen, när jag är nästan ända framme vid jobbet så hörs fågelkvittret igen och en blandning av söt blomdoft och nybakt bröd slår emot mig. Granne med jobbet bor Byhålans enda konditori och varje morgon doftar det nybakat. Nu på våren blandas doften med blomdoften från häcken på andra sidan, en häck som för mig ser helt vit ut nu… kanske är det därför den här doften är vit och gyllenbrun?

Utanför mitt fönster är det en syrenhäck. Varje vår, när det blommar brukar jag sitta med fönstret öppet, även om det innebär att jag får ha ytterkläderna på eller att pappren på mitt bord flyger iväg. Doften som smyger sig in är himmelsk. Syrenhäcken blommar inte än, men snart...

13 kommentarer:

Annelie sa...

Åh det var efter en vacker väg du går intill på morgonen:)
Jag skulle nog inte kunna beskriva vägen ner till samhället så fint som du gjorde nu.
Efter att ha följt dig en tid nu, så märker jag också förändringar i vad har gjort eller gör. Du kallar de förmodligen uppoffringar medan jag kallar det anpassning:) Det gör mig ärligt glad,även om jag vet att det är tufft för dig många gånger.Det är ju givetvis alldeles självklart.Men det glädjer mig att du har en så skön syn på livet som du har, och besitter den styrka du påvisar här genom bloggen...Ja det gör mig glad.Jag tycker du ska vara väldigt stolt över dig själv..lilla frun:)
Kram och ha en fin lördag hälsar lilla jag från ett mindre skönt roslagen

Isabelle sa...

Du skriver så vackert, så vackert... Du ger mig en tankeställare. Istället för att rusa igenom allt det vackra så borde jag ge mig tid att känna alla dofter, höra alla ljud.
Ha en bra lördag!

Ella sa...

Annelie
Jag vet inte om den är så vacker egentligen. Det beror nog på väder och humör...
Tack för alla dina positiva ord. Jag blir alldeles varm när jag läser det där.

Isabelle
Ja man ska ju ta sig tid att dofta på blommorna ')
Men visst är det så, att man rusar förbi allt det vackra och sedan efteråt kommer man på vad man missat.

Christina sa...

Tack Ella! Som ISabelle skriver, en tankeställare.
Jag försöker njuta av det lilla, tränade mkt på det när allt rasade. Och då blev blommor och doften ... framförallt av syrener och liljor ... väldigt angelägen :)

annika sa...

Den smyger sig på den där anpassningen och det är väl bra för kom den vältrande med stora kliv skulle du banka på den, skrika åt den och kanske gömma dig eler hur?
Vilken underbar promenad du beskriver - så att man som läsare kan känna dofterna och ljuden du beskriver!
Ha en bra söndag!

Jenny sa...

Hej,jag har läst din blogg ett tag nu och jag vill bara säga GRATTIS till giftermålet! Sen vill jag bara tacka för en fin blogg med många vackra ord och tankar. Nu ska jag ut i mitt trädgårdsland och "se" om jag också kan lukta i färger. Det är sommar i Skåne idag!

Filifjonkan sa...

God söndagsmorgon Ella.
Det var vackert beskrivet alla dina dofter. Det har öppnats en ny värld för dig. Sådant man aldrig reflekterat över förut är nu uppenbarat för dig.Det visar ju att du har kommit en god bit på väg mot anpassningen och accepterandet som du själv säger det.Och din gode vän käppen döp den till något du tycker mycket om ge den ett namn som är förknippat med något du tycker om...ett tips bara..mina kryckor heter Fina Stina.Ha en skön söndag

Ella sa...

Christina
Lustig, jag hade ingen tanke på att ge er en tankeställare.
Syrendoften är något jag alltid älskat. Och Liljekonvaljer.

Annika
Ja jag blir ju som sagt själv förvånad över det jag gör utan att tänka på.

Jenny
Tack själv, och välkommen hit ')
Fusk att ni har sommar, här är det småruggigt ute fast i solväggen är det skönt.

Filifjonkan
Hm... jag vet inte om jag kan ge den ett omtyckt namn. Då kanske det har motsatt effekt och jag slutar tycka om det jag tycker om... Jag kanske skulle utlysa en tävling och be att få in förslag...

lina sa...

det låter så underbart. imorgon ska jag cykla lite saktare till jobbet o kanske hör o känner jag av vattnet, bilarna o turisterna. vackert som alltid ella!

hoppas helgen har varit toppen :)

Dubbelörnen sa...

Så vackert du beskriver din morgonvandring. Har nog aldrig reflekterat över färger o dofter. Fantastiskt hur våra sinnen kan ställa om sig, få en att uppleva dofter o förnimma färger.

Du kommer att lyckas Ella. Du har det i dig... även om vägen är bucklig o krokig... så kommer du att hitta tillbaka till dig igen...
Är så glad över din lycka...
Kramar

Ella sa...

Lina
Du får tala om hur det gick med cyklingen.


Dubbelörnen
Ja det är märkligt, det tycker jag med... fast på ett bra sätt.

Anne-Maj sa...

Lite sen här, men du.. Istället för att höra när laserskrivaren sätter i gång kan jag känna vibrationer på skrivbordet eftersom den är under bordet:-) Jag kan också lukta mig till den!

Ella sa...

Anne-Maj
Hi hi, det har jag också tänkt på, utskrifter luktar. Förut tänkte jag bara på att fotoutskrifterna luktar men det gör även vanliga utskrifter har jag märkt... Märkligt.
O vibrationer, de är bra ibland.