onsdag, mars 7

Planer

I natt smidde jag tusen planer…
Jo, jag var vaken nästan hela natten och funderade på framtiden, på jobbet och på allt däremellan. Jag har kommit fram till tusen saker som måste göras och tas tag i för att livet ska kunna fortsätta. Jag kan inte fortsätta att gå hemma och tycka synd om mig själv eller vila eller vad det är jag ska göra. Det är helt enkelt dags att göra något konstruktivt utifrån den situationen så råder. Då måste man förstås inse fakta om den aktuella situationen, något jag liksom gjort mitt bästa för att undvika och skjuta på framtiden. Men nu är det nog dags att ta sig själv i kragen och åtminstone konstatera faktum även om jag kanske aldrig kommer att acceptera det.

Det första jag måste inse är att jag måste göra upp planer för framtiden utifrån det faktum att jag ser sämre. Det kommer inte att bli bättre och det är helt enkelt dags att lära sig att leva med det som är och anpassa vardagen efter det istället för att låtsas att allt kommer att ordna sig eller låtsas att det inte innebär någon som helst begränsning. Det betyder till exempel att jag måste se till att få de hjälpmedel jag behöver och att min arbetsplats anpassas till mina behov snarast. Jag måste också, åtminstone tills jag vant mig, inse att jag kanske inte kan arbeta heltid och sortera ut vilka arbetsuppgifter som är viktigast att just jag gör, fundera över hur jag kan utföra dem och så vidare. Allt tar ju så mycket längre tid nu, det måste jag också ta med i beräkningen.

Jag har som sagt tänkt en hel del i natt. Och gjort upp planer för vad som ska göras och hur. Idag ska jag ringa syncentralen och be dem, om det är de som ska göra det, komma till jobbet och utreda vad jag ska ha för hjälpmedel där. Förmodligen är det något som ska gå via försäkringskassan eller arbetsförmedlingen rehab men om jag ska vänta på beslut från f-kassan lär jag inte kunna börja jobba inom det närmaste halvåret. Allt papper och sådant får helt enkelt ordna sig i efterhand tänker jag. Jag nämnde det för C innan han gick till jobbet och till min förvåning tyckte han att det lät som en bra plan. Så dagens uppgift nummer ett är att ta kontakt med SC och se till att det hela kommer igång snarast. Därefter får jag väl kolla med KF vad de ska ha för papper och börja jaga det om det behövs för jag har faktiskt blivit utlovad av doktorn att få något som ska skickas till FK men det lär ju inte komma den här veckan. Varför ska allt ta sådan tid??? Det är så frustrerande!

I eftermiddag ska jag dessutom gå till jobbet och vara med på veckans arbetsplatsmöte. Det kan vara bra att börja lite med saker jag klarar av och försöka vänja hjärnan vid att tänka arbete och framför allt att vänja mig vid att vistas bland folk utan att dö av trötthet efteråt. Jag är övertygad om att det är en vanesak och om jag inte börjar träna lär jag aldrig vänja mig. Så nu är det bara att ta tag i dagen och göra något vettigt av den.

14 kommentarer:

K sa...

Det låter som en bra planering. I morse skjutsade jag sonen till skolan, dom har friluftsdag - snowboard. För två år sen bröt han benet i backen, så jag vill helst inte svara i telefon idag. Dottern kommer hem ikväll, spännande att höra hur hon haft det i England. Ha en bra dag!

Anonym sa...

Hej Ella!
Roligt att hitta hit - av en slump! jag hade tidigare en blogg som jag var tvungen att avsluta pga släktens påtryckningar - men har nu en ny - välkommen dit! Har också en förmåga att skriva om de mörkare sidorna av livet - liksom du, gissar jag?
http://shamanen07.blogg.se
kram till dig!

Anonym sa...

Hej Ella.

Jag hittade som många hit av en slump. Om jag ska vara ärlig så jobbade jag inte många minuter igår utan bestämde mig för att läsa hela din blogg istället. Många skratt o tårar blev det. Du är så inspirerande o jag blev verkligen imponerad av dig. Kommer att bli en trogen läsare. Nattens planer låter jättebra!

Anonym sa...

Scwoooshh! Sanden flyger omkring när Ella snabbt som attan tar upp huvudet ur den igen :-) Vilken bra plan det låter som! Jag blir alldeles glad för din skull. Lycka till idag! Kram

Dubbelörn sa...

Hittat hit av en tillfällighet o har sträckläst din blogg. Underbar är ordet, både skratt o tårar...
Kommer att följa dig...
Kram

Anonym sa...

Det låter bra.

Ella sa...

Magalös
Jag håller tummarna för att inte din telefon ringer på hela långa dagen.
Vad skönt att ha dottern hemma igen snart.

Ella sa...

Shamanen
Vad kul att du hittat hit. Jag ska besöka dig med.

Ella sa...

Emma
Tack. Jag ska vara försiktig med sanden, den kan vara bra att ha till senare.

Dubbelörnen
Det var kul att slumpen skickade hit dig ;) Välkommen.

Anonym sa...

Jag blir varm i hjärtat när jag nu förstår att du kommit över den första svåra spärren, som du har haft.Dina tankar låter jättebra och är vettiga.
Men...får man inte hjälp direkt från SC? Det ska väl inte du behöva ta tag i tycker man.
Ha en bra dag på jobbet.
Kram kram

Anonym sa...

Hej Ella,
Jag hittade hit när jag var ute på min scrapbloggsvända i förra veckan.
Det tog mig några timmar men nu har jag läst igenom din blogg.
Tack för att du så öppenhjärtigt delat med dig av ditt liv.
Du skriver på ett fantastiskt sett som verkligen berör. Jag är otroligt dålig på att formulerar fina tänkvärda ord, så jag skriver precis som jag känner: Vilken skit att du skulle råka ut för denna sjukdom... Sedan vill jag även gratulera dig till att ha funnit den sanna kärleken, inte för att det på något sätt skulle göra din sjukdom mer uthärdlig.
Kramar från en Anna

Anonym sa...

Men!
Nu är tant riktigt nöjd!
BRAVO!!!!

En sak bara... efter varje insats ska du vila en stund... efter ett arbetspass (för det är det, det är) i telefonen med myndigheter och annat, efter arbetsplatsmötet osv. Det är på det viset du bygger upp orken och inte längre dör av trötthet efter att ha varit bland folk.

Ella sa...

Anna
Tack snälla. Gulligt av dig att kommentera. Välkommen hit ;)



En liten tant
Hm... planen lät bättre än vad den var och jag missade vilan.
Det kunde du ju sagt tidigare ;)

Anonym sa...

Du är så himla stark och duktig, jag visste att du skulle komma på den perfekta planen snart, och det gjorde du.
Jag hoppas att du tar hand om dig och allt sådant, jag tänker på dig, kram, Nathalie