tisdag, mars 27

Innan vi somnade i natt

”Men lämna återbud då. Förklara hur det ligger till och säg att du inte känner att du är mogen än. Ingen kommer att klandra dig.”
”Det kan jag inte, det är taskigt”
”Det är inte värt att må dåligt över”.
”Okej, jag lämnar återbud.”

Vi säger god natt igen, och jag försöker verkligen somna men det går inte. Efter en lång stund av skruvande och suckande;

”Förklara igen varför jag inte kan följa med?”
”För det skulle se löjligt ut komma dit och hålla dig i handen… fegt.”
”Om jag inte vore din chef ja. Om det vore vem som helst annan än du skulle jag helt självklart följa med”
”Varför?”
”Äh… glöm det. Avboka.”

Och så skruvas det en hel del till, täcket byter sida, jag går upp en stund. Lägger mig en stund. Försöker verkligen somna men det går bara inte.

”Men för guds skull, ta med någon annan då, vem som helst. Gå in gör ditt föredrag och gå därifrån innan de reser sig.”
”Om jag inte kan klara av mitt jobb själv är det ingen större idé att jag har ett jobb.”

Tystnad. Han vänder ryggen mot mig, demonstrativt. Argt.

Jag fortsätter att fundera. Tankarna gör kullerbyttor både framlänges och baklänges och natten känns riktigt mörk. Sista gången jag trycker på den talande klockans knapp säger hon 03 23 (jo, jag behöll den).

Idag gick jag senare än vanligt till jobbet. När jag öppnade e-posten låg det ett mail från C i den.

”Jag har avbokat mötet på torsdag och följer med dig.”
Undertecknat: C som i chefen.
Jag blev givetvis förbannad. Jag vill inte behöva en barnvakt, hur ska det se ut? Så jag gjorde som så många gånger förr när jag blir förbannad, rusade in på hans kontor för att säga min ärliga mening.

Han var inte där!

Men det kanske var lika bra det för jag har sansat mig nu.
Jag fick faktiskt ett väldigt klokt mail från en väldigt klok person som fick mig att tänka till lite.


”Om du ser det "långt utifrån", inte tänker att det handlar om dig - vore det inte naturligt att en chef stöttade upp sin närmaste kollega i ett så pass nytt, annorlunda och "offentligt krävande" läge?”

(hoppas att du inte har något emot att jag citerar dig)

Jo, jag har funderat en hel del och kommit fram till att det kanske inte alls vore knepigt eller uppfattas märkligt. Det vore garanterat enklare. Kanske för enkelt? Lite fegt? Som att gömma sig bakom sin chef?

Fast det är inte särskilt många, om ens någon, som vet att vi bor ihop. Och hade jag haft en annan chef hade jag kanske inte ens tvekat… Jag kanske tvärt om tagit det som en självklarhet att han skulle följa med som moralisk stöd.

5 kommentarer:

Dubbelörnen sa...

Titta, bara hjärnan får bearbeta i lugn o ro o se lite mer logiskt på det hela... så kan även din hjärna komma fram till helt vidunderliga saker!!! *gapskratt* För det är precis så det är, hade du varit åskådare så hade du inte reagerat alls om en chef varit med en anställd som hamnat i samma situation! Du ser din hjärna funkar fortfarande, det finns hopp... *skrattar*

Kramar

en liten tant sa...

Eftersom jag tjatat om detta att någon ska följa med så är jag väldigt nöjd med att C som i chefen tar sitt arbetsgivaransvar på största allvar. Klok man!

Anne-Maj sa...

*tassar trött* oj! Ibland måste man lyssna på sig istället för att vara sån där ...plikttrogen. Vem försöker du lura?:-) C som chefen var rolig, han kan ha rätt. han är ju bra motpol till dig, som jag och min make!

annika sa...

Va skönt att ha en sådan klok chef!
Å det hade du garanterat tyckt också, om det gällt någon annan än dig!:)
*fniss*- jag skulle velat sett din min när du rusade in på hans rum och han inte var där!

Ella sa...

Dubbelörnen
Ja är det inte helt otroligt? Att min hjärna faktiskt funkar ibland... okej för att det tar ett tag för den att starta men...

En liten tant
Äh... du är ju lika klok som han. :) Du glömmer väl inte att maila så du kan få din vinst?

Anne-Maj
Å hur är det på kursen??? Har du kul?
Jag tror bara jag kan lura mig själv, alla andra verkar ju veta allt :)
Och jo, han är verkilgen bra motpol, det är nog exakt rätta ordet.

Annika
Ibland är det en nackdel att ha en så klok chef. Eller rättare sagt, ha honom till chef. Det blir svårt att dra gränser.
Ha ha... gissa om jag var vansinnigt frustrerad när han inte var där?