lördag, mars 3

Gnagande oro

Det är lite annorlunda med blogspot, helt klart. Allt ser annorlunda ut men efter dagens pysslande så börjar jag hitta riktigt bra. Jag måste passa på att tacka alla för all hjälp.

Vi har haft en ganska lugn dag idag. Barnen är fortfarande lite halvkrassliga efter influensan, C har börjat klaga på ”lite ont i halsen” och själv har jag århundradets huvudvärk efter allt pysslande med bloggen och turen till färghandeln där vi efter långa diskussioner lyckades enas om färger till båda barnens rum och till en fondvägg i allrummet. Själv höll jag mig utanför diskussionen så gott jag kunde men barnen hade svårt att komma överens. Storebror vill ha ett rum i svart och neongrönt! Gissa om C gick med på det? Inte. Lillasyster ville ha rosa, lila och orange. Fast det är en kombination som jag faktiskt tror på men jag sa som sagt inget för det var struligt nog. Allrummet däremot får vita väggar och en fondvägg i lite guldgul/beige nyans. Väldigt snygg och varm tycker jag själv och passar perfekt till möblerna där. Det är en himla tur att man inte behöver se klart för att se färger. Jag börjar helt ärligt bli aningen trött på detta suddiga dis.

Efter färghandeln var vi alla trötta fast av olika anledningar. Jag tror faktiskt att jag är friskast av alla just nu. Jag hoppas att C inte blir allvarligt sjuk. Dels gillar jag inte när han mår dåligt, det gör liksom ont i mig själv då, dels så är jag egoistisk, på tisdag ska jag till doktorn och om han ligger med feber så kan han inte följa med. Jag behöver honom som stöd i fall om att… Jag behöver honom i vilket fall som helst för jag verkar sakna all förmåga att kommunicera med denna läkare och det vore skönt att ha honom med som… tolk.

Jo, jag börjar bli orolig. Jag börjar måla fan på väggarna och inbilla mig det värsta. Tänk om… si och tänk om så… Just nu är jag inte lika orolig över att jag ska bli blind igen helt plötsligt som över att det här suddiga suddet inte ska gå att kompensera med glasögon. Då kommer jag bli ganska ledsen kan jag berätta redan nu. Tyvärr finns det några saker som gör att jag inte bara kan slå bort min oro och rycka på axlarna, för det första så är jag ganska säker på att doktorn nämnde något om detta innan operationen, vad minns jag inte riktigt, förmodligen för att jag inte vill. För det andra så såg jag tydligare direkt efter det att synen kom tillbaka, sedan har det gradvis blivit suddigare och nu de senaste dagarna har det liksom varit lika stabilt suddigt, varken bättre eller sämre alltså. Det känns inte som helt bra tecken… men å andra sidan sa hon, vill jag minnas, att det kunde ta ett tag för synen att stabiliseras… Hm. Vad det nu innebär. Är det ett bra eller dåligt tecken tro?

Egentligen skulle jag bara sticka huvudet i sanden som vanligt och inte oroa mig men då och då smyger tankarna sig på. Det känns lite… ja alltså, jag såg illa nog innan operationen, men ska det lilla jag såg dessutom förbli suddigt… det komplicerar ju saken ytterligare för att uttrycka det milt. När jag tänker på det, och inte på att jag nyss trodde att jag skulle förbli blind, så känner jag mig bara så trött på det hela. Jag vill bara inte vara med längre. Måste jag det? Å… shitt. Jag vet, jag borde tänka på vilken tur jag har, jag skulle ju lika gärna kunna vara helt blind… Visst är jag otacksam?

15 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Ella.
Såg att du tittat in hos mig.
Alltid kul när någon kommenterar något. Ska läsa lite här också.

Ella sa...

Välkommen hit Skärgårdsdoktorn.

Det var trevlig läsning hos dig så jag återkommer.

Anonym sa...

Vet du vad?
Jag håller också på att byta och blogspot ligger rätt bra till.
Just ikväll har blogg.se funkat bra hmm... vi får väl se.
Jag har läst om din sjukdom på din gamla blogg men inte så mycket än. Man vet verkligen aldrig vad som väntar en eller hur?

Ella sa...

Skärgårdsdoktorn
Ja, blogspot har jag hört mycket gott om, hoppas att det stämmer.

Nej, man planerar och tror sig veta men hur fel har man inte?

Anonym sa...

Och jag hittade hit jag också! :-) och det är inte alls svårt att kommentera på blogger, även om man inte har blogger konto. Iallafall inte med en mac...då hoppar mitt namn så snällt upp i en ruta bara jag skrivit första bokstaven :-) och så är det bara att klicka! För trots att jag själv bloggar på blogger orkar jag sällan logga in mig bara för att gå en bloggrunda, så det brukar bli kommentarer på "other".

Tycker du fått det riktigt trivsamt här :-)

Anonym sa...

Vill inte missa fortsättningen, tänker på dig och tänker även i fortsättningen läsa din blogg..
Stannar kvar på blogg .se ett tag till fast jag har ju redan startan en annan som nu får ligga lite på is.. kram på dig...

Ella sa...

Evelina
Nu har ju inte alla lyckan att äga en Mac ;) Men jag är glad att du hittade hit.

Micke
Jag har just varit inne på din nya blogg och skrivit en massa till dig. Hoppas att du får det meddelande.
Kram själv.

Anonym sa...

Jorå, meddelandet motttaget, jo, det är sant, ingenting behöver vara för evigt, allt går att ändra på till det bättre... det finns alltid hopp...jag svär.. Kram på dig och god natt.

K sa...

Det är alltid jobbigt när dom andra är sjuka, (speciellt mannen) eftersom det mesta fungerar tack vare att han gör allt. Egoistisk men sant. Jag tvingas göra sånt som jag inte har ork till och då blir det "mer än pannkaka" av det mesta.
Sidan ser bra ut! God Natt!

Anonym sa...

*fniss* - först skriver du målandet av väggar i olika färger och sedan målar du fan på väggen - vad blir detta?
Jag hoppas C kan följa med dig till doktorn - så kanske kommunikationsvägarna fungerar, annars kan du kanske ta med din mamma eller pappa? För jag tror på att det kan vara bra att vara fler som hör så du har någon att bolla med sedan. Man säger att sanningen ligger i betraktarens ögon men om man som du nu då kompenserar synristen med hörsel heter det då: sanningen ligger i lyssnarens öron?
Jag skrive nog för tidigit idag det blir bara flams! Ska snart "åka Vasaloppet" samtidigt som frukostintaget. Ha en bra söndag!

Ella sa...

Micke
Det känns skönt att veta ;)

Magalös
Jag förstår dig. Männen ska hålla sig friska, det blir enklast så ;)

Annika
Jag bara skrattar åt dig.
Ja måla som måla, eller hur?

Anonym sa...

Vi har lila i vårt sovrum:-) Du ser färgen inne i vloggen som finns på min blogg.

Jill Wegerup sa...

Hittade till dig lagom för bytet.

Låter oroväcknde med ögonen. Ska läsa bakåt och sätta mig in i det.

Hoppas målandet blir som ni tänkt er!

Ella sa...

Anne-Maj
Lila är fint. Jag har haft rosa nu ;)


Jill
Välkommen hit. ;)

♥ cloudberrie ♥ sa...

Vad fin din nya blogg är, jag har länkat om så jag ska hitta hit snabbt igen.
Jag tycker om att läsa det du skriver, det får mej att stanna upp och ger perspektiv på tillvaron. Jag har inget att klagar för, egentligen.
Jag förstår din oro, men jag håller verkligen tummar och tår att det bara är en tillfällig svacka och att med din optimism kommer att vända igen.
Stor kram från mej