lördag, mars 24

Flytthjälp, Cult Design och service

Det blir aldrig som man trott.
Idag till exempel trodde jag att jag skulle hjälpa till med att flytta. Okej, inte ens i fantasin föreställde jag mig att jag skulle få bära kartonger och möbler men i alla fall packa upp eller åtminstone stå i vägen för alla som skulle fram.

Så blev det dock inte.
Inte heller var det så att bara min pappa och C:s svåger dök upp för att hjälpa till, så som vi trodde, nej, istället dök två av mina bästa väninnor upp med sina killar. Man kan liksom aldrig få för mycket flytthjälp så jag hade faktiskt frågat alla mina vänner mailledes men inte räknat med att någon skulle dyka upp. Med andra ord blev jag förvånad när de kom redan kl nio i förmiddags. Än mer förvånad blev jag när de förklarade att de tänkte lämna sina pojkvänner (som aldrig ens träffat varesig C, min pappa eller svågern) för att hjälpa till medan vi skulle ut och shoppa heminredning ”för det behöver alla även de som flyttar till ett färdigt hem”. Däremot blev jag inte speciellt förvånad när varken pappa eller C eller någon annan opponerade sig mot att jag skulle försvinna från värsta jobbiga flyttröran. De var väl bara tacksamma att bli av med mig och skicka iväg mig med två kompetenta barnvakter.

Vi åkte till två ”stora” möbelvaruhus (i två olika ”städer” så klart) och jag handlade en hel del… eller i alla fall gjorde jag av med en hel del pengar. Två helt underbara krukor från Cult design (jag bara älskar deras flerdimensionella mönster, man kan både känna och se det - jag valde den här och den här), två jättekuddar till soffan och köksgardiner fick följa med hem. Det var tur att mina väninnor vad med och hjälpte till att välja för helt ärligt så är jag inte säker på att C och jag har samma smak när det gäller köksgardiner. Han ringde förresten flera gånger och oroade sig för hur jag mådde. Ibland är han bra sjåpig. Klart jag blev trött men det gick faktiskt bra, kanske mest för att det blev en hel del tid i bilen.

Vi hade en helt otroligt fnissig dag. Jag tror inte jag fnissat och flamsat så här mycket sedan i somras eller något liknande. Det var nästan så jag såg folk vända sig om efter oss när vi höll på som vi gjorde. Som fjortisar, minst sagt.

Men… numera finns det alltid ett men verkar det som. Så fort jag gör något som jag inte gjort på länge så kan jag inte låta bli att konstatera skillnader mellan då och nu. Och det här med att använda vit käpp är som bekant inte min grej än. Jag undviker det så gott det går men numera så känns det allt oftare som en extra säkerhet eller hur jag ska uttrycka det. Speciellt dagar som idag när jag är ute bland massor med människor med vänner som jag inte normalt är ute med. Men det är som sagt fortfarande en nyhet för mig så jag kan inte låta bli att förundras över de kommentarer eller reaktioner hos andra som jag lägger märke till.

Idag råkade jag höra en kommentar som inte var menad för mig. Men den var om mig och den fick mig att känna mig ganska illa till mods. Jag förstår att det finns människor som pratar om människor de ser runt omkring, jag vet att det är naturligt, men jag tycker kanske att man kan se till att inte de man pratar om hör vad man säger. Inte ens om det som i det här fallet inte är en elak kommentar. Men som bekant, även kommentarer som inte är elaka kan såra.

En annan märklig sak hände och jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om det. Vi skulle äta, vi åt, på en ganska populär och lite finare restaurang. Man går in och möts i dörren och visas till sitt bord. Man får alltså inte välja själv. Vi kom in, blev mottagna av en servitris som talade om att det enda bordet de hade var mitt i lokalen och egentligen bara för två. Vi frågade om hon inte hade något ledigt bås eller fönsterbord men hon tyckte nog vi var tokiga som trodde att vi kunde komma in och välja och vraka, så vi sa okej till bordet och extrastolen och följde efter henne. När vi kom in hade jag min käpp i väskan men eftersom det var skumt i lokalen tog jag fram den medan vi gick. Framme vid bordet så insåg jag snabbt att det här kommer garanterat inte bli någon trevlig lunch, dålig belysning, massa folk, hög volym… inte mina favoritegenskaper hos en lokal, speciellt inte efter en hel dags shopping, så jag frågade lite försiktigt igen, ”Finns det verkligen inget fönsterbord? Några kanske är på väg att avsluta, vi kan vänta lite.” Först tänkte jag att nu kommer hon väl snäsa åt oss eller kasta ut oss för hon hade verkligen inte verkat speciellt serviceinriktad när vi kom men hör och häpna, hon bad oss att vänta, gick iväg, kom tillbaka efter en stund och talade om att vi kunde ta det reserverade fönsterbordet som var ledigt.

Äh… va? Tänkte jag. Men när vi väl satt vid bordet fick jag förklaringen från mina vänner och jag vet inte om jag gillar den som sagt var.

Hur som helst så var maten supergod och servicen riktigt bra och trevlig dessutom. Inte billig men men… det kvittar väl hur mycket mer ruinerad jag blev?

När vi kom hem vid halv fem så satt killarna i soffan och drack öl. Alla möbler stod på sin rätta plats så allt som är kvar är att packa upp alla kartonger, något som jag däremot lär bli tvungen att göra själv… med C:s hjälp så klart.

12 kommentarer:

Dubbelörnen sa...

shit här skriver man kommentar o puts väck är den??!!

Dubbelörnen sa...

Jaha... så nu funkar det... Ok tar väl det igen då ;)
Har en väninna som har RP sedan dryga 15 år, hon är på god väg att bli helt blind. Hon hade också problem i början med vita käppen. Men sedan fungerade det inte längre utan käpp, stötte på folk , oförskämda snäsningar osv. Käppen gjorde att folk visar hänsyn, man är bara inte allmänt korkad. Mer ok med käpp o vara korkad *ler*. Hon lärde sig med tiden att ta detta med käppen med lite humor. Vi har haft så roligt o fnissat som tokar när vi shoppat tillsammans. Har det varit extrapris o man bara fått köpa 2 varor så har hon lastat 5 varor o ingen säger till en med käpp. Det är lättare att ta folks kommentarer/tyckande om man kan släppa in lite humor i detta. Men självklart så tar det tid innan man är där...

Försök se restaurangen som något positivt. Vilken kanon serviceminded personal, tjejen har rätta känslan för jobbet. Hon har visat serviceanda o gjort gästen nöjd.

Vilka underbara vänner du har...
Kramar

~M~ sa...

LÅter som en ganska bra och trevlig dag ändå?

Får jag fråga vart man kan hitta den där undebara vasen med blommor?
Om den inte kostar skjortan skulle en sådan vara fin hemma hos mig *ler*

Kram

KvinnaFruMamma sa...

Tack för besöket=) Alltid kul med nya besökare.
Blir lite tvätt med 3 barn, varav det ibland händer en liten olycka när den yngsta sover. Tvätten är oki men strykande är urk.

Känner inte till din "story" men det att känna sig utanför förstår jag till viss del. Jag hör ganska illa(borde skaffa hörapparat men...)Så fort det är lite ljud i bakgrunden så blir det bara ett surr och jag har ofta svarat helt upp åt väggarna, har nog fått många idiotstämplar av folk. Det värsta är när vi är många som ska ut och äta och folk pratar överallt. Det går absolut inte att vara med i ett samtal där man hör max 50%. Sitter bara och ler och känner sig allmänt dum.

Hoppas du har börjat komma lite i ordning efter flytten.
*cyberkram*

Annelie sa...

Så skönt att det gick så otroligt smidigt:)
Jättefina krukor,vill också ha;)
Ta det verkligen inte personligt när kommentarerna kommer.Människor är i regel trevliga och menar väl,men de flesta är nyfikna och kan bete sig plumpt.Ja det vet jag ju att du också vet,men jag ville försöka muntra upp dig.
Hoppas du sover gott i ditt alldeles nyinflyttade hem/Kram
PS.Får hoppas att den nya sambon inte dansar in efter för många öl;)

Anki På Gården sa...

Ja de må jag säga, det dräller av MEN i ditt liv nu. Det är väl så när livet förändras alla MEN kommer och går men man vänjer sig väl vid dem tids nog. Du verkar ha haft en toppendag, de där med att bli som 14-åringar, blir inte alltid vi små flickor det när vi kommer ihop några stycken?? För övrigt är de ganska härligt att vara 14 år ibland!!!
Hoppas Du kommer att trivas som fisken i vattnet nu i ditt nya hem.
Kram från Anki

Ella sa...

Dubbelörnen
Ja det är väl där jag är, utan käpp blir jag väl betraktad som en idio (som sist när vi var och handlade) med så känner jag mig obekväm. Men det är en vanesak och det kommer väl det med...


M
Här tror jag att du kan hitta en förteckning över var de finns att köpa i din närhet http://www.cultdesign.se/
150 betalade jag för krukan men då tillkommer fatet. SÅ billigt är det inte. ;)

kvinnafrumamma
Välkommen hit.

Ja då förstår jag att du skulle känt dig ännu mer obekväm än jag gjorde igår. Sorlet gör ju att till och med jag som hör normalt får anstränga mig. Däremot har jag problem med hela situationen och känner mig kanske mest stressad, får koncentrera mig extra, spänner mig... Det blir inte mysigt ;)

Annelie
Den nya sambon var rätt glad hela kvällen, undrar om det berodde på ölen eller på alla kartonger som står överallt.
Nej, jag försöker att inte bry mig, men jag har nog inte kommit så långt än, allt är... känsligt fortfarande.

Anki på gården
*) Ja visst blir vi som fjortisar när vi är några? Men det är så kul!

annika sa...

Wao, vilken härlig flyttdag! - jag har flyttat x antal ggr. och det har varit ett elände att bära, bära, bära och ställa här, ställa där, baxa dit, pressa in där.

Tycker du att helt blinda har rätt att få saker upplästa för sig? Tycker du att rullstolsbundna ska få en plats där rullstolen får plats? Tycker du att döva ska få utrymme för att använda sina händer när det pratar i t ex en kö? Tycker du att barn ska slippa sitta bakom en tvåmeters snubbe på bio? Tycker du att en gammal människa har förtur till sittplats på bussen?
Tänkte väl det. Å varför ska då inte du ha rätt till att sitta på en plats som är bra för dig på en restuarang?!?!
Snygga krukor!
Hoppas det gick bra för "flyttgubbarna" också, att de inte kände varandra så väl var väl ett plus - blir lite effektivare jobbat då kan jag tänka mig. Hoppas du haft en god natts sömn i nya hemmet!

Ella sa...

Annika
Du är för gooo.... Lika snusförnuftig som alltid. Jag tycker ju allt det där ska gälla men med mig kanske som undantag? :)
Äh, jag vet inte, jag kanske vänjer mig vid att behöva och ta emot specialbehandling eller vad jag ska kalla det.

en liten tant sa...

Ställer mig bakom Annikas frågelista!

När det gäller kriser - för det är ju det det är frågan om, du är mitt i krisbearbetningen - så säger man allmänt att andra gången man gör saker efter krisen hanterar man dem lättare och krisreaktionerna klingar av. Vissa saker gör man oftare än andra och erövrar därför de områdena snabbare. Gå ut och äta t.ex. Nästa gång kommer du att själv peka omkring dig i axelhöjd (så folk får huka sig)med vita käppen och kräva ett vettigt bord från start.

Grattis till genomförd flytt!
*viskar* själv har jag fortfarande ouppackade kartonger sedan flytten för 5 år sedan, men säg inget till nån....

Anne-Maj sa...

Äntligen är du på väg! jag ska inte säga som andra men.. Jo när jag är ute och äter frågar jag alltid fönsterplats och förklar att jag ser dåligt och behöver ljus dom brukar vara trevliga i alla fall när jag leeer... har dom inte, så tar jag en annan restaurang. Fina grejor du köpt i går. jag vill gärna göra det också:-) Nu måste jag i väg och städa. Kollade din blogg det första jag gjorde. kramis

Ella sa...

En liten tant
Ha ha... det är sådant man ser på filmer, inte i verkligheten. Men kanske jag gör som Anne-Maj säger och säger till från början.

Nä, jag ska inget säga, misstänker att det kommer finnas kartonger länge här med.

Anne-Maj
Ha ha, tanken föll mig aldrig in att förklara. Kanske nästa gång. Bra idé. Ja det blev fint, och C gillade köksgardinerna med.