fredag, mars 23

Fanfarer och trumpeter tack!

Jag har gjort min andra arbetsvecka nu. Den här veckan har jag arbetat över fyra timmar varje dag och det utan att stupa efteråt! Duktigt va? Det där ärironi för jag tycker inte det är speciellt duktigt men tydligen kan jag inte ställa större krav än så på min kropp just nu (svär en ramsa i tysthet). Men, faktum är att jag är glad över ett antal saker i sammanhanget.

För det första börjar jag faktiskt ana ett mönster i min trötthet och jag kan nästan förutse när jag kommer få den där sprängande huvudvärken. Egentligen är det inte så märkvärdigt, så länge det är lugnt omkring mig, inte för många människor och annat att hålla reda på så går det riktigt bra, men så fort det är dags för långa möten med många människor så blir det jobbigt. Nackdelen är bara att jag inte kan sluta vara med på möten…

För det andra så har jag faktiskt klarat av att jobba riktigt hyfsat effektivt. Mer effektivt än jag trodde det skulle vara möjligt. Det kanske mest beror på Nisse iof men ändå. Och nej, jag är inte lika effektiv som jag brukade vara, det mesta tar längre tid men jag börjar faktiskt tro att resultatet i slutändan ändå kommer att bli lika bra som förr. Jag menar att jag kommer att kunna göra mitt jobb lika bra som förr, fast annorlunda och med andra metoder.

För det tredje så måste jag skratta mig lycklig över mina närmaste arbetskamrater och även andra jag kommer i kontakt med. Jag vet inte varför men jag hade inte ens i min vidaste fantasi anat att människor skulle kunna vara så hjälpsamma och fyllda med så mycket välvilja när man är beroende av en vit käpp (som jag faktiskt använder hyfsat flitigt).

Därmed inte sagt att just det här bara fyller mig med lycka. Tvärt om. Jag har varit orolig för, är orolig för, att folk skulle… på något sätt behandla mig annorlunda när jag använder käppen. Att de liksom skulle se mig som ”å hon den där stackaren, vi kan inte förvänta oss så mycket av henne”. I viss mån hade jag rätt till min stora sorg. De första dagarna var det så på jobbet, men efter ett tag försvann det och jag upptäckte plötsligt, i måndags tror jag, att folk nästan glömde bort att jag inte ser så bra. Det tråkiga är bara att folk jag samarbetar med som inte jobbar på kontoret inte har kommit lika långt. Jag tror och hoppas att det kommer att ändra sig och att de också snart inser att jag är samma Ella som förut fast med lite suddigare syn. Jag hoppas att de inser det mycket snabbt för den där särbehandlingssituationen är inte det minsta kul… även om det till äventyrs bara finns i huvudet på mig…

I vilket fall som helst så tycker jag att jag kan vara hyfsat nöjd med min arbetsvecka. Det känns som att mycket är på rätt väg åtminstone.

Förresten...
Jag kommer under helgen att göra ännu ett inlägg med samma rubrik så skynda dig och gissa svaret på min tävlingsfråga som jag ställde i ett tidigare inlägg.

8 kommentarer:

Magalös sa...

Grattis! Det går framåt trots att du inte trodde det för några veckor sen.
LYCKA TILL MED FLYTTEN! Det kommer att bli bra.
Jag återkommer senare, har ätit så nu blir det godnatt från mig. (Ostmacka och varm choklad - värsta möjliga - underbart gott!)
Kram!

Annelie sa...

Vem kan tvivla på dig Ella=)
Du är den du är,och alltid har varit,tvivla aldrig på det;)
Ha det fint och hoppas allt flyter på imorgon.
Tänk om brorsan hade haft flyttfirman kvar..vem vet om det då varit han som gjort det.Lite skohj att tänka på det:)
Det där med trädgård föresten...
när jag köpte hus för 1:a gången,ja det lät det:) så klippte jag ner värsta vackraste klängerväxterna utanför kortsidan.Jag trodde man gjorde så till vintern. Svärmor min höll på att bryta ihop.Men Guuuud så vackert det blev med hela väggen full med stora solrosor;)
Kram till er båda!

annika sa...

Åh, du kommer alltid att möta männsikor som tror att din hjärna ramlar ner i den vita käppen eller inte fattar att du har hörseln, känseln etc kvar.
Hur blir man behandlad som synskadad - jag menar ofta så tror ju folk att ju högre man pratar till en döv desto bättre är det - men man kan ju inte ställa sig och tokglo i tron att det ska hjälpa den andres syn? Eller?
Du kan med all rätt anse dig som duktig som orkar jobba halvtid!
Lycka till med hopflytteriet!

Annika sa...

Oj, här fastnade jag en stund. SKa läsa mera senare så jag återkommer.

Hoppas du får en bra dag!

Anne-Maj sa...

Spännande, jag vill också flytta. Det är 10 år sedan sist, när vi köpte huset som vi bor i. Lycka till!

Anki sa...

Det händer mycket i ditt liv: börjat arbeta igen och nu flyttar du. Och du undrar varför du är trött???
Häromdagen när jag på jobbet slog på datorn, så fanns där en digital telefonkatalog. Eller rättare sagt, den har funnits där men jag visste det inte, och nu låg ikonen direkt på skrivbordet. Jag tänkte dirket: "Ella, har ordnat detta till och med i vår kommun!"
Många kramar!

en liten tant sa...

Instämmer i allt klokt alla andra skrivit angående tvivel och annat.

Noterar ett mycket stort framsteg -att du ser ett mönster i det som resulterar i trötthet och huvudvärk. Bravo! Dels kan du då förebygga och dels kommer förebyggandet att medföra att du klarar möten bättre framöver. Man ska f.ö. inte ha så många möten/dag. Ingen mår väl av det. Men jag förstår att du inte alltid kan styra antalet möten eller tiden för mötena. Men man kan låta bli att klämma in ett till när dagen redan är full.

Ella sa...

Magalös
Hoppas du piggnar till efter det där goda. Förstår att det är oemotståndligt ;)

Annelie
Ha ha... nä, jag tror inte jag ska ge mig till att klippa ned något, jag kan inget om trädgård men älskar blommor. FUnderade faktiskt på att bli florist en gång i världen.
Tvivel har jag alltid ;)

Annika
Ha ha... ja, men visst är det konstigt? Fast jag börjar lära mig att det stämmer; "Det finns folk till allt".

Annika
Välkommen tillbaka i så fall ;)

Anne-Maj
Det är väl härligt att ha bott på ett och samma ställe så länge?

Anki
Vad bra att jag kunde ordna det till er, här har inget hänt än.

En liten tant
Ne... men som sagt, jag kan inte styra så mycket över mötena, det är ju lite det som mitt jobb går ut på, men man kan ju försöka sätta gränser och ha möten på annat sätt. Jag har funderat på att testa telefonmöten...