Tacos och drinkar

Min mamma är expert på att fjäska för C:s barn. Idag hade hon gjort tacos med alla upptänkliga tillbehör och när vi väl var proppmätta säger hon att hon bakat jordgubbstårta. Hennes marängtårta är helt underbar.

Efteråt satt barnen i soffan och höll på att somna för så mätta blev de. Och vi med så klart. Tur det för idag har det regnat nästan hela dagen och termometern står på tio grader! Känns som i oktober ungefär. Mörkt är det också. Och mamma och pappa var inte precis uppmuntrande kan jag berätta. Jag hade bara nämnt i förbigående att jag råkat ramla men inget sagt om hur knasigt det blev med knäet. Givetvis tyckte de att det var fruktansvärt och det ena med det andra. De sa en massa saker som faktiskt gjorde mig ledsen även om de bara menade väl. När vi väl åkte därifrån var jag inte direkt på humör och det märktes nog tyvärr. Jag skyllde på att jag hade ont i knäet (bra med en ursäkt), fast jag misstänker att C förstod den verkliga orsaken även om han var snäll nog att inte kommentera. Det där är väldigt fint med honom, han har en förmåga att vänta med att kommentera tills jag liksom orkar med att ta kommentaren. Kan inte för mitt liv begripa hur han kan läsa av mig så väl, jag måste verkligen visa alla känslor som en öppen bok.

Jag fick inte följa med och lämna barnen. Eller rättare sagt, en bilresa på närmare fyra timmar tur och retur är nog inget mitt knä pallar med idag för även om den är bättre så är det liksom svårt att hitta någon riktigt vettig ställning som jag kan behålla en längre tid utan att det börjar göra ont. Men det går väl över snart nu hoppas jag…Börjar bli tröttsamt. Jag vill åka inlines… fast kanske inte när det är tio grader ute och regn förstås.

C åkte för en halvtimme sedan, han lär inte vara hemma på ett bra tag som sagt. Jag kände mig lite ensam så jag ringde till en gammal vän som jag inte träffat på ett bra tag. Han lovade genast att komma och hämta mig så jag kunde följa med honom och ta en drink på hotellet. I ett anfall av sinnesförvirring sa jag faktiskt ja fast just nu känns det inte alls lika kul. Å andra sidan vill jag ju gärna träffa K. Fast jag vet inte riktigt om det känns helt rätt. Inte för att K någonsin skulle kunna bli annat än en väldigt god vän i mina ögon men han är faktiskt en karl, visserligen äldre än C, om nu ålder är relevant, men… Jag menar, jag skulle ju inte gilla läget om det vore tvärt om. Absolut inte. Även om jag nu inte är sotis på hans fredagsluncher med min vikarie så vore det en helt annan sak om han hade någon annan typ av träff med henne utanför arbetstid.

Nå ja, en halvtimme eller så… sedan åker jag hem igen. Och berättar för C vad jag gjorde innan han läser det här.

Nu när jag tänker efter så vet jag faktiskt inte om han är den svartsjuka typen, ska bli lite intressant att ta reda på det.