Han vann…

Vi åkte in till sjukhuset. Trots att jag inte alls var lika svullen idag när jag vaknade som igår kväll. Men C hade bestämt sig för att nu fick det vara nog och när han bestämt sig för något så… tja… Då är han som en åsna. Jag lovar. Det är lika bra att ge upp. Så vi åkte in. Jag blev röntgad, noggrant undersökt och sedan sa doktorn att det troligtvis inte är något allvarligt, möjligen en lättare ledbandsskada. Jag fick några tabletter, ett stödförband och sedan fick vi åka hem.

Och ja… jag fick låna ett par kryckor och ”avlasta lite så länge jag har ont”.

När jag var barn var det en tjej i klassen som bröt benet på sportlovet. Hon fick gips från tårna ända upp till höften och alla var sååå… upptagna av hennes gips och hennes kryckor. Hon var stora stjärnan i klassen. Alla skulle prova hennes kryckor och jag tror alla i hemlighet ville bryta benen bara för att få ett par egna. Inklusive jag. Just nu kan jag ju meddela att det inte känns speciellt roligt men som väl är så trodde doktorn att det skulle max ta några dagar innan jag kan lämna tillbaka dem för man ska visst belasta knät även om det gör lite ont. Tur det. Det är inte speciellt praktiskt med kryckor kan jag meddela. Funkar inte alls ihop med min vanliga ovän så den har fått tillfälligt ledigt. Å andra sidan lär jag stanna hemma åtminstone idag med och här hemma kvittar det.

Vilken tur att det inte var värre, jag hade nästan börjat fasa för att bli tvungen att hoppa runt på kryckor i flera veckor. Det hade varit ganska så jobbigt faktiskt.