Jag drömmer i färg

De senaste veckorna har jag vaknat vid femtiden nästan varje morgon. Det är iochförsig inte alls konstigt eller ovanligt. Däremot har jag vid flera tillfällen lyckats somna om och drömma helt underbara nästandrömmar. Sådana där drömmar som man i viss mån kan påverka med klara och medvetna tankar, fast ändå inte… Är det någon mer än jag som har sådana ibland? Det är ungefär som när man får början på en novell och måste avsluta den själv, för ämnet för drömmen kan jag aldrig påverka. Det bästa med de här drömmarna är att jag alltid ser allt helt glasklart, precis som i livet före.

I morses hade jag en ovanligt skum dröm, lite lätt obehaglig faktiskt. Jag drömde att det var marknad i byn. En sådan där gammaldags, hederlig med sockervadd, tivoli och gamla böcker, nästan lite som en orientalisk marknad (konstig att jag ofta drömmer om marknader, kan det vara för att jag alltid älskat att shoppa och inte kan göra det längre på samma sätt som förr?). Jag gick förbi stånd efter stånd med de mest underbara saker, tyger i alla dess färger och med mängder av mönster, helt glasklara och detaljerade, smycken, kläder, böcker. Allt hade helt sanslöst levande färger och så många små detaljer att jag bara gick med ett enormt leende på läpparna och förundrades över att jag kunde se allt det där för någonstans visste jag att det gör jag inte längre, och att jag liksom inte borde få se allt det där. Att det var ett misstag. Jag var rädd för att jag vilket ögonblick som helst skulle få tillbaka min normala syn och att allt skulle försvinna men det gjorde inte det. Däremot kände jag mer och mer att jag fuskade. Jag var inte blind fast jag borde vara det, fast alla trodde att jag var det och det var meningen att jag skulle vara det. Om någon skulle komma på mig skulle någon, jag vet inte vem, genast stänga av alla synintryck och se till att allt återgick till det vanliga. Jag blev plötsligt rädd och kände mig jagad… rädd för att avslöja mig så att jag skulle kastas tillbaka till verkligheten.

Jag vaknade med världens olustigaste känsla och hade jättesvårt att skaka av mig den.

Undrar om det fanns någon symbolik i denna dröm? Som i Elisabeths spruckna kruka?

Har du konstiga drömmar? Vilken är din konstigaste dröm som du kommer ihåg?