lördag, juni 23

En midsommarafton

Hon hade ställt klockan på åtta för att vara säker på att vakna och hinna göra sig vacker. Det var mycket som skulle göras, blommor skulle plockas, en krans bindas, potatis kokas, kläder och övernattningsgrejer skulle packas och framför allt skulle hon göra sig själv i ordning. En blommig klänning, inhandlad enkom för dagen, en vacker kofta för att hålla sig varm på kvällskvisten, nya skor, smink och lockar i det långa håret. Hon ville glänsa, som alla kvällar. Som singel var varje fest ett tillfälle att träffa kärleken, den kärlek som kanske äntligen skulle hålla och vara äkta.

Som singel var varje fest en enda stor köttmarknad.

Vännerna, tre fnittriga tjejer, hämtade henne vid tolvtiden, bilresan till sommarstugan tog en dryg timme. Stämningen var hög och full av förväntan, musiken på för fullt och fnissandet fortsatte hela vägen. Hemlisar delades, män diskuterades och dissekerades.

Väl framme började de med att klä midsommarstången, därefter följde lunch, tipspromenad och lekar. Någon började sjunga små grodorna och snart var alla på fötter och dansade runt midsommarstången. Stämningen steg, skratten blev ljudligare och musiken högre. En av de nya killarna, han som inte normalt umgicks i hennes gäng drog sig närmare och närmare, en stilla flirt inleddes. Hon drog sig undan, försökte flirta lika mycket med andra men kunde inte motstå grabben som gjorde så tappra försök.

När någon började dansa var han den första som drog upp henne på det provisoriska dansgolvet. Han blev närgången. Hon drog sig undan. Det kändes inte riktigt rätt. De senaste åren hade det funnits gott om flirtar och dejter men ingen av dem hade lett till något varaktigt. Hon var trött på att ständigt börja om på nytt. Hon ville inte inleda ännu ett förhållande som inte ens kändes rätt från början. I ett obevakat ögonblick smet hon bort från dansen och det glada gänget.

Lite längre bort fanns en liten sjö och en skruttig gammal brygga där hon satte sig. Hon tittade ut över vattnet där skuggorna tycktes nästan ogenomträngliga i solnedgången. Mörkret kändes ovant mörkt trots att ljuset dröjde sig kvar på himmelen. Tankar på andra midsommaraftnar smög sig in i huvudet, minnen från andra fester, en dans på en parkeringsplats till bilens stereo, ett midnattsdopp i en iskall sjö, en fest i en folkpark. Minnen och människor, män, passerade revy. Spriten gjorde henne nostalgisk och förstärkte den där konstiga oron hon haft i magtrakten i flera veckor. Den där som hon inte visste var hon skulle hitta orsaken till. Sedan kom tankarna osökt in på Honom. Hon undrade vad han gjorde, med vem han firade sin midsommar. En kvinna? Vänner? Sina barn?. Hon försökte slå bort tankarna, det tjänade inget till att drömma om något så hopplöst och orealistiskt. De stod mil ifrån varandra, hon borde inte ha känslor för honom, hon kände sig som en omogen tonåring när hon tänkte på hela situationen. Så löjligt att älska någon som knappt vet om ens existens som kvinna utan bara ser en som en kollega.

Plötsligt ville hon inte vara kvar på festen, hon ville inte gå tillbaka och fortsätta att undvika grabbens mindre och mindre subtila raggningsförsök, hon ville inte skratta och tramsa. Hon ville bara hem. Hem till lugnet och tryggheten, till drömmarna om en omöjlig kärlek. Ett ögonblick övervägde hon om hon skulle ta en taxi men insåg snabbt att det var dyrare än vad hon hade råd med, om det ens skulle gå att få en taxi en natt som denna.

Hon satt kvar en stund till, sedan gick hon motvilligt tillbaka när doften av grillning nådde henne. Det var bäst att ruska av sig tankarna och vemodet som plötsligt slagit klorna i henne, det var lika bra att försöka njuta av resten av kvällen. Kanske dricka lite till och få hjälp med att bli lika glad som de andra.

Sent den natten gick hon utmed en skogsväg och plockade sju sorters blommor tillsammans med ett antal fnissiga tjejer. Hon lade dem under huvudkudden för att drömma om framtiden men när hon vaknade kom hon inte ihåg någon av sina drömmar. Om hon hade haft sanndrömmar hade hon ändå aldrig trott på dem, inte ens i sina vildaste fantasier.

5 kommentarer:

Monica sa...

Va fint du skriver ! eller har du tagit det från en bok :) näää det vet jag du inte har. det kändes som jag var med på midsommarfirande:-)


ps:
hon är 12 år :-O
ska börja i 6 an i höst!

Anonym sa...

Å så fint,speciellt när man vet att det blev ni till sist!

Anonym sa...

Sju blommor under tystnad och gärdsgårdarna, glöm inte dem...

Ella sa...

Men!
Jag glömde ju skriva en sak, en viktig sak, om hur ensam hon kände sig trots att hon var omgiven av så många vänner, och hur ofta hon hade känt det på sista tiden....

Ella sa...

Monica
Då är hon ju inte så stor din dotter.

Annika
Ja du ser, jag har drömt om den här mannen länge ,)

Maria
Jag tror hon var för full för att kunna vara tyst så länge.