Ska man skratta eller gråta?

Ja det gäller ju att slå på dem som redan ligger. Idag berättar både DN och Svd om att regeringer vill införa ytterligare en karensdag. Det förvånar mig inte, med den politik man fört hittills så är det väl bara väntat. De som redan har det svårt ska få det än svårare. Vad som däremot, som alltid, förvånar mig är själva resonemanget bakom som för mig tycks vara förd av en fyraåring:

”Huvudsyftet med åtgärdspaketet är att korta de långa sjukskrivningarna och att minska antalet nya förtidspensionärer.”

Ursäkta mig om jag har något svårt att begripa hur de långa sjukskrivningarna ska kortas genom ytterligare karensdag som infaller alldeles i början av sjukskrivningen. En sådan karensdag kan eventuellt minska antalet kortare sjukskrivningar men är man sjuk på längre sikt har man ju redan passerat dessa två karensdagar. Man talar visserligen om att införa ytterligare karensdagar längre in i sjukskrivningen men det förstår jag inte heller. Blir man frisk snabbare av att förlora sin inkomst? Om man verkligen är sjuk, går man då tillbaka till jobbet för att man får en karensdag och får än mindre att leva på efter två veckor eller tre månader? Och den som satt i system att vara sjukskriven och arbeta svart eller vad det är regeringen misstänker att den sjukskrivna håller på med, kommer den personen att sluta med det på grund av två extra karensdagar?

För mig är detta en obegriplig logik som endast syftar till att håva in än mer pengar till staten men inte till att på ett konstruktivt sätt bidra till att svaga och utsatta människor får en möjlighet till att arbeta istället för att vara sjukskrivna. För helt ärligt, om jag vore hjärnkirurg, taxichaufför eller pilot så skulle inga karensdagar i världen kunna få mig till att gå tillbaka till ett jobb som jag inte längre kan utföra. Varför sysselsätter man i regeringen inte sina fyraåriga hjärnor med att ta faram åtegärdspaket som inbegriper möjligheter till arbetsplatsanpassning eller omskolning? Är det för avancerat tro?