Ett riktigt trist inlägg

Jag hann tänka en hel del i natt för sova var nästan omöjligt. Det gjorde för ont och hur jag än låg så var det för obekvämt. Tänk vad man tar saker för självklara, som att kunna krypa ihop till en liten boll och vira in sig i täcket. Eller slänga sig helt obehindrat från höger till vänster i sängen. Ända tills man gör något så korkat som jag och plötsligt knappt kan byta ställning utan att gnissla tänder av smärta.

Det är som sagt inte speciellt praktiskt med kryckor. Inte ens när man ser helt obehindrat och normalt. Det är inte helt praktiskt att se dåligt heller, speciellt inte när man ska ta sig någonstans. Kombinationen känns ganska… handikappande. Precis som jag inte kände mig handikappad innan! I natt hann jag fundera på alla möjliga vardagssituationer som jag med nöd och näppe klarar ut i vanliga fall och som nu känns helt oöverstigliga. En sak är helt säker, om jag ska göra annat än sitta still på min stol den närmaste tiden så kan jag säga adjö till allt vad självständighet heter.

Inte blir jag gladare av tanken på midsommarafton. Vi är bjudna på samma fest som jag alltid är bjuden på, med mina vänner, ute i någons sommarstuga. Min midsommartradition som C skulle få dela nu. Alla jag känner och några till kommer att vara där, vi startar alltid tidigt på dagen, plockar blommor, klär en stång, går på tipspromenad, grillar, äter, dricker… Jättekul att gå på något sådant när man varken ser eller kan gå. Jag har inte minsta lust.

Om två veckor har vi semester och barnen kommer att vara hos oss i två veckor. Vi hade tänkt boka en restresa och åka någonstans eller bara ta bilen. Det kan jag glömma nu. De får åka själva. Det är ett heltidsjobb för C att ta hand om mig i vanliga fall och nu vågar jag inte ens tänka tanken fullt ut… med mig på kryckor, utomlands… Jag tror inte det. För att inte tala om att vi inte ens kan åka förrän vi vet exakt vad det är för fel på mitt knä och vad som krävs för att det ska bli bra, något som vi inte får veta förrän den där titthålsundersökningen är gjord och till den har jag inte ens fått tid än…

Fy sjutton vad irriterad jag är. Och arg. Och ledsen. Typiskt att jag ska förstöra sommaren för alla jag känner!

Nu ska jag sluta skriva för jag är på alldeles för dåligt humör för att det ska bli något som någon har lust att läsa.