Statistik

Jag läste statistik också när jag pluggade. Konstigt nog kan jag inte påminna mig om att det skulle varit minsta roligt. Däremot är det liite kul att läsa statistiken för min blogg.

Sedan 24 mars har jag haft 9933 besökare. Undrar vem den 10 000:e besökaren blir?

Med tanke på varför jag började blogga och att jag inte ens trodde att någon enda skulle vilja läsa det ständiga ältande, självmedlidande och annat tjafs jag skriver här så är jag ganska förvånad... och lite... stolt... Det måste ju betyda att det finns fler läsare än kommenterare och att några av dem faktiskt återvänder. Tänk att jag blir lika förvånad över denna tanke varje gång... Och samtidiglt lite... Jag vet inte, är det bra eller dåligt? Jag kastar ut mitt innersta till främlingar... Vad gör de med det jag skriver? Vad tänker de? Känner? Vilka är de? Kanske är det någon som är där jag är? Som går igenom samma saker? Någon som känner igen sig?

He he... jag inser att jag suttit och undrat över just detta förr. Favorit i repris är det visst.

Fast det är klart, det är ni som kommenterar som är de viktiga i den här bloggen, det är er jag "känner". De andra är bara... smygtittare... som visserligen känner mig men som ändå inte vill ha något ömsesidigt utbyte. Och det är väl okej det med, det är ju liksom avigsidan av bloggandet, något man liksom köper som en del i konceptet.

Bland de mest avlägsna besökare som dyker upp i statistiken finns invånare från Buenos Aires, Melbourne, Redmond och Toyonaka.

Jag undrar än en gång hur ni hittade hit och hur länge ni stannade...