Stevie Wonder, pyamasbarn och rattfyllon

Idag när vi vaknade låg vi kvar och pratade en lång stund medan barnen sov. De är ena riktiga sjusovare och fortfarande ganska så yrvakna. Jag har hunnit göra en massa saker och de är fortfarande i pyamasstadiet och ändå skiner solen utanför.

C föreslog att vi skulle möblera om i allrummet, vi har pratat om det förr men det har liksom aldrig blivit av för det är som en mindre flytt. Jag påpekade för C att det är vad Stevie Wonders fru brukar göra när hon är sur. Han bara skrattade och sa att han inte är sur och dessutom är jag inte lika blind som Stevie så det skulle inte vara värt besväret. Gulligt va?

Fast det blir nog ingen ommöblering. Det är det alldeles för vackert väder för. Dessutom är inte barnen speciellt hjälpsamma när det gäller sådant så vi behöver inte göra det just den här helgen.

Eftersom barnen har varit så sega i starten har jag hunnit läsa nyheterna flera gånger. Rätt så trista nyhetsrubriker faktiskt, såvida man inte är stor fotbollsfantast för det är tydligen det enda media skriver om idag. Jag har bara orkat läsa de största bokstäverna både på DN och Svd så jag fattar fortfarande inget. Och lika bra är det för det är bara onödigt slöseri på hjärnans resurser så ointresserad som jag är.

Däremot läste jag om två olika bilolyckor på Dn och Svd. I den ena var det en personbil som körde in i ett träd och i den andra voltade två unga män in i en trädgård. I båda fallen var det allvarliga skadade som fick föras med ambulanshelikopter till sjukhus. Det händer olyckor av denhär typen ganska ofta. Speciellt på lördagnätterna. Gissningsvis är väl sprit inblandad, enligt någon ny rapport som kom i veckan så är fyra av tio dödade i trafiken påverkade av sprit hörde jag.

Det är bra att media rapporterar på det här viset men tänk om de också följde upp historien? Jag menar, man hör att någon skadades allvarligt men vad innebär det? Brutna ben? Skallskador? Kommer de att bli bra igen?

Tänk om media istället skrev; ”för tre år sedan körde han på fyllan och voltade in i en trädgård – nu är han förlamad för livet. här berättar han själv vad han känner”. Den sortens rapportering kanske skulle bita bättre på alla som faktiskt kör på fyllan. Jag kör ju inte alls numera men har aldrig kört med sprit i kroppen, och C skulle aldrig köra ens efter ett halvt glas vin men om fyra av tio dödade i trafiken har kört på fyllan så är det stor risk för att vi råkar möta en av dem som kör fast de inte borde. Den tanken är egentligen ganska skrämmande. Jag har absolut inte lust att bli överkörd av ett rattfyllo… jag har ingen lust att bli överkörd alls faktiskt och jag vill inte heller att någon annan blir skadad av ett rattfyllo för det är ganska onödigt. Eller hur? Så varför finns det människor som ändå sätter sig bakom ratten och kör, fast de vet att de inte borde. Eller vet de inte?