Väder, färger och rum

Idag började dagen med regn och mörka moln. Just störtregnar det samtidigt som solen skiner. Snacka om ostadigt. Känns ganska bra att ha fullt upp här hemma och att vi lyckades grilla med grannarna igår när solen faktiskt sken över oss.

Igår målade färdigt den där väggen, det blev en mild grön färg, lite åt olivgönt, inte allt för ljust och det gjorde stor skillnad, både för rummet och för mig. Innan jag flyttade in så målade vi om nästan överallt i ganska ljusa färger, vitt, ljusgrått och ljust beige, jättefint men ganska opraktiskt för mig, visade det sig senare. Nu har vi målat den här väggen och dessutom beställt tapeter till en annan fondvägg som också ligger strategiskt placerad för att hoppa på mig med jämna mellanrum. Det kommer säkert att bli snyggt när väl tapeterna kommer om några veckor.

Det som händer när man målar om är att hela rummet förändras och plötsligt inser man att man behöver nya gardiner, kuddar, filtar, prydnadssaker, kanske en hylla med mera… Så efter vi målat färdigt var vi iväg på en shoppingtur som inte gav så mycket mer än nya kuddar till soffan. Idag funderar vi faktiskt på en ny tur till IKEA. Fast vi har en del kvar att pyssla med här så vi kanske blir hemma. Dessutom kan vi (läs jag) behöva en lugn dag inför nästa vecka då vi båda börjar arbeta igen.


Förresten detta med väggar och färg och opraktiskt för mig… jag är lite snopen, förvånad eller kanske besviken. Hela mitt liv har jag tagit för givet att människor som är blinda efter ett tag lär sig att hitta i sina egna hem och kan känna sig ganska säkra, utan att gå in i väggar eller mörda kaffebryggare. Jag börjar inse att det inte exakt fungerar så… inte hela tiden i alla fall för så fort jag inte är uppmärksam så verkar saker och ting helt enkelt flytta på sig. Jag vet inte om det beror på att jag släpper koncentrationen här hemma och litar mer till vad jag ser än det jag vet eller vad det beror på. Eller om det helt enkelt finns människor som inte har någon rumslig begåvning. Fast jag tyckte faktiskt det var lättare i min egen lägenhet, där var jag ju dessutom helt blind en period och jag kan inte minnas så värst många missöden… Jag tycker liksom att det dessutom blivit värre senaste veckorna, men det kan ju vara inbillning, eller helt enkelt ouppmärksamhet.

Kanske är det så att jag omedvetet slappnar av mer och mer ju mer säker jag känner mig och det blir att jag slappnar av för mycket helt enkelt… Eller så tar jag för givet att det jag ser är verkligheten och tillåter mig själv att bli lurad... gång efter gång... Tyder inte det på att man är aningens ointelligent eller?

Ops… nu blev det en massa knepiga tankar igen som säkert inte intresserar någon.