Tjejsnack

För ett tag sedan gick jag med i tjejsnack, mest för att jag gillar listor men också för att det verkade vara bra frågor då och då. Nu har de senaste veckornas frågor inte direkt inspirerat mig men det kan ju också varit beroende på mitt eget humör.

Den här gången tänkte jag i alla fall besvara några av frågorna som handlar om kärlek. De passar bra nu när jag är på det där deppiga humöret igen.

Minns du din första riktiga kärlek? Var, när, hur?
Jag kanske är väldigt förutsägbar men min riktigt riktiga kärlek, med den betydelse som jag lägger i ordet, träffade jag för några år sedan men det tog ganska lång tid innan jag insåg vad jag kände. Sedan gick jag omkring och trodde att min kärlek var hopplös ända tills i oktober förra året…

Minns du första killen du hade? Kommer du ihåg hur det var? Kändes?
Ja, det var när jag gick i fyran. Han var blond, jättepoppis och frågade chans på mig. Vi var tillsammans i tre minuter, för det var så länge han orkade hålla sig innan han sa att han bara retades. Kändes? Jag var nog mest förvånad över att HAN av alla hade valt MIG av alla... fast jag hann ju inte vara det så värst länge. Jag var inte speciellt populär i grundskolan.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Varför, varför inte?
Förälskelse ja, det har jag varit med om. Det var otroligt hett och romantiskt och varade i tre veckor. Kärlek däremot är en helt annan sak, det tror jag måste växa fram och grundar sig i att man lär känna personen. Det kan man inte göra i en förälskelse.

Vad är kärlek för dej?
Kärlek för mig är…
Det jag känner för C.
Det som gör att jag vågar leva tillsammans med honom. Trots allt. Trots alla tvivel.
Kärlek är det största man kan känna, det kan få livet att gå vidare även när man vill ge upp.
Kärlek är att finnas till för varandra, oavsett vad som händer.
Kärlek är att sätta någon annan före sig själv, att ge istället för att ta (något jag tyvärr allt för sällan lyckas med till min stora sorg).
Men kärlek är också att kunna ta emot...

Shakespeares sonnet no 116 beskriver exakt vad kärlek är:

Let me not to the marriage of true minds
Admit impediments.
Love is not love
Which alters when it alteration finds,
Or bends with the remover to remove:
O no! it is an ever-fixed mark
That looks on tempests and is never shaken;
It is the star to every wandering bark,
Whose worth's unknown, although his height be taken.
Love's not Time's fool, though rosy lips and cheeks
Within his bending sickle's compass come:
Love alters not
with his brief hours and weeks,
But bears it out even to the edge of doom.
If this be error and upon me proved,
I never writ, nor no man ever loved.