Regn, regn och annat tråk

När man är tvungen att ta sig till jobbet till fots i hällregn och grådask samtidigt som man dessutom håller tummarna för att Maria ska få sin rörmokare så borde det med automatik utgå någon typ av ob-ersättning från arbetsgivaren. Lägg där till att vi bara är tre på kontoret idag så borde det bli extra ob. Eller har jag fel?

Det här med hällregn och grådask är inte speciellt trevligt, dessutom gillar jag inte att ha båda händerna upptagna (undrar om det finns rosa regnställ för vuxna?). För att inte tala om att man i hällregn bör ha hällregnsanpassade skor om man envisas med att istället för att se vattenpölarna och undvika dem absolut måste känna på varenda en. Så här efter min morgonpromenad kan jag ju upplysa om att det säkert är betydligt trevligare att plaska omkring i vattenpölar med gummistövlar än i sandaler...

Man kan ju förstås undra varför jag absolut skulle gå till jobbet idag av alla dagar när jag faktiskt har en man som åker åt exakt samma håll, ja rent av till samma plats. Alla dagar utom idag naturligtvis. Idag skulle han iväg till grannhålan på möte, en timme före mig. Men nej, jag är faktiskt inte ensam på kontoret idag, vi är hela tre personer sammanlagt så hittills har vi ägnat morgonen åt att fika och prata strunt... när katten är borta du vet...

Jag skulle förstås ha kunnat ta taxi som min kära make föreslog, men av någon konstig anledning så känner jag mig ganska dum när jag åker taxi. Som om jag gjorde mig märkvärdigare än vad jag är. Som om jag försökte lura till mig något jag inte har rätt till. En liten röst som skriker ganska högt inuti säger att jag inte alls behöver åka, jag kan ju gå, och taxi åker ju bara gamla tanter med rollator. Sedan att jag säkerligen hade tagit bussen i hällregnet om det bara funnits en buss eller bilen om jag kunnat köra spelar ju ingen roll. Tur att jag inte har några mil till jobbet ändå... Nå ja, till hösten lär jag ju bli tvungen att resignera och ta taxi varesig jag vill eller inte... eller lära mig att hitta i mörkret för det måste väl ändå finnas en metod för det med?

Och apropå höst och mörker... nästa vecka ska jag börja en kurs som heter "praktisk vardag" eller något liknande. Spännande... eller inte. Risken finns att jag får spykänslor innan jag ens gått dit.

Nu önskar jag dig en riktigt bra dag i regnet, eller solen eller vart du än är.