Ledsen idag

Jag känner mig lite… off efter gårdagens besked. Ju mer jag tänker på det och vad det innebär, eller kan innebära, desto mer off blir jag. Jag vet att jag sagt att det gärna kan vänta med op och jag verkligen inte vill opereras men från det till att stå inför faktum är en helt annan sak.

Tankarna mal på utan ro. Jag förlorar mer och mer av min syn för varje dag som ett resultat av min vanliga sjukdom och allt annat som är fel i mitt öga. Det jag förlorar på grund av det går aldrig att återställa. Samtidigt har jag en ny sjukdom som just nu gör att jag ser mindre och mindre av det lilla som min ”vanliga” sjukdom tillåter mig att se. I väntan på en operation som kan bota mig från det blir jag blind och när jag väl får operationen kan min andra sjukdom ha avancerat hur mycket som helst… Den här kön till operationen kan mycket väl ta ifrån mig den sista dyrbara tid jag har. Det känns så väldigt onödigt. Det känns som om inte ens vården har förståelse för vad det betyder mentalt och hur ska jag då begära att någon annan har förståelse? Det känns som om de stjäl min sista tid av ljus.

Samtidigt försöker en liten del av mig tänka att det måste finnas ett sätt runt detta. En kö som inte är så lång, en läkare som förstår och kan prioritera… fast det finns väl andra som behöver prioriteras mer så klart… Jag menar inte att smita förbi någon annan som har det svårt men… I en idealisk värld skulle det finnas tillräckliga resurser…Nu finns det inte det och för var dag som går… I oktober kan det vara för sent.

Jag vet att det kan låta obegripligt att skillnaden mellan att var helt blind och se det allra minsta är så stort men tänk dig själv… Att se en tusendel av världen eller att inte se alls. Att se en del av ansiktet på dina barn, den du älskar, kanske se deras ögon kunna flytta blicken och se deras mun, att se färger, kunna avgöra om något är blått eller orange, att genast på morgonen kunna veta om solen skiner… eller att inte se något alls av det där…

Skillnaden är nästan lika stor som mellan att se perfekt och se som jag gör.

Man kan också tycka att det är så lite tid vi pratar om. Snart är det oktober, eller några veckor mer eller mindre som ”seende” kan väl inte spela någon roll men jag tror att de flesta väljer att bli blinda imorgon istället för idag även om det bara rör sig om några få timmar extra. De timmarna är inte en spott i havet…

Inte för mig.