Möjliga och omöjliga jämförelser

Jaha...
Så är jag är igen, i samma tankar som ett antal gånger förr. Ibland undrar jag om hjärnan fastnat i samma hjulspår eftersom jag har ett sådant behov av att ständigt återvända till vissa saker. Ibland, som nu beror det på att jag läser något eller hör någon säga något och genast är tankarna igång.

Jag möts förhållandevis ofta av kommentarer, mer eller mindre sagda i klarspråk, som går ut på att; "ja, jo, jag har ett litet handikapp eller sjukdom men det kan jag inte ens nämna inför dig för du har det så mycket värre".

Man kan aldrig jämföra handikapp eller sjukdomar (jag vet, det heter funktionshinder), jag försöker säga det om jag har möjlighet, jag försöker förklara att man har rätt att känna sig ledsen över hur lite eller hur stort som helst för det är bara ens egen sorg/smärta/förlust man faktiskt kan känna. Man kan inte jämföra med andra.

Att jämföra med andra för att känna sig mindre ledsen över sin egen begränsning eller frustration kanske funkar i den mån att man får lite distans till sig själv och kan tala om för sig själv att det kunde vara värre, men det gör inte begränsningen eller känslan mindre. Eller lättare.

Det är vad jag brukar säga och tänka.

Men nu har jag som sagt funderat mer på det hela. På VARFÖR jag egentligen tycker så. Varför jag är säker på att det är så. Jag brukar ju tycka om att analysera saker och företeelser, och det är det jag gjort.

Jag tror att när man drabbas av något svårt, som en sjukdom eller ett handikapp som innebär att man måste lära sig att leva på annat sätt än man gjort förut så finns det två delar i det hela.

Det ena är det rent praktiska.
Jag måste lära mig att klara av vardagens alla praktiska delar som blir mer och mer komplicerade. Jag måste hitta på knep och lära mig nya sätt och jag måste ibland till och med kanske erkänna att vissa saker kan jag inte hitta knep för utan behöver hjälp med.

I allt det praktiska kan man nog säkert jämföra sig med andra. Det är till och med ganska lätt. Det är krångligare för mig att klara saker som att sortera tvätt, hitta saker, läsa, skriva mm än för många andra. Så är det bara. Andra saker är lättare för mig än för andra med andra sjukdomar eller till och med samma sjukdom.

Den andra delen är det känslomässiga.
Det är det som gör varje jämförelse mellan olika sjukdomar, handikapp och andra irritationsmoment i tillvaron fullständigt bortkastade, för vi är ju alla individer och alla upplevelser är tolkade utifrån egna erfarenheter, drömmar, önskningar, hopp och känslor. Det är bara vi själva som kan säga vad vi känner.

I det avseendet kan jag inte ens jämföra mig med någon som har exakt samma sjukdom, exakt samma synskada för vi har inte samma tidigare erfarenheter och känslor.

Jag inbillar mig att någonstans blir det känslomässiga svårare att hantera ju mer känslor man har för det man förlorat. Jag kan bara ta mig själv som exempel. I många år åkte mina föräldrar världen runt för att de var som besatta av att se allt som är vackert, både i naturen och det människan skapat. Jag blev alltid tillfrågad om jag ville följa med men tackade alltid nej för för mig hade det vackra inte någon större betydelse, jag var upptagen av helt andra, mer ytliga saker. Det var inte förrän jag började fotografera som jag började se världen på ett helt annat sätt. Jag tror att om jag hamnat i samma situation jag är nu då, innan jag började inse hur mycket skönhet det finns i världen, så hade nog kanske min sorg och känsla av förlust inte varit så stor... bortsett från skapandet förstås...

Missuppfatta mig inte, jag vill inte förringa någon annans förlust eller sjukdom/handikapp, jag menar bara att kanske finns det en orsak till att vi upplever våra förluster så olika. Att det är jäkligt opraktiskt att ha ett handikapp/sjukdom är en sak, vad man känner för det är en helt annan... Och där med så måste jag också dra slutsatsen att alla kanske inte förstår varför jag är så vansinnigt upprörd över det jag håller på att förlora för det kanske inte är så betydelsefullt känslomässigt för alla som för mig.

Ähum... jag kanske kommer att få ta tillbaka en del av detta när jag läser eventuella kommentarer...