Idag är en annan dag

Mitt goda humör från igår blåste snabbt bort i morse och ersattes av en jättestor irritation. Du vet sådan som liksom sitter inunder och pyr och bara blir värre och värre tills man exploderar. Det känns som allt var extra besvärligt, extra svårt att hitta, extra omständligt ...

Stackars C var den som fick ta min explosion och lite får han nog skylla sig själv för han som har ögon att se med och som jag frågade idag, precis som alla andra morgnar, hur jag såg ut brydde sig inte ens om att se efter! Det var när vi satt i bilen som jag upptäckte att jag tagit toppen in och ut! Alltså, kan jag inte ens lita på honom, vem ska jag då lita på? Allt går inte att gissa sig till eller känna med fingrarna.

Oftast brukar han skratta bort min ilska men idag blev han sur på mig och när vi kom till jobbet var vi inte vänner alls. Jag vet inte vem av oss som har mest fel...

Inte jag va?

Bara för att göra mitt humör än förträffligare så är det en liten irriterande tanke som fastnat i huvudet på mig... som jag inte blir av med och ju mer jag tänker på det desto svårare är det att vara realistisk och objektiv. Det där doktorn sa i fredags... Ibland undrar jag om inte saker och ting blir sanna bara för att de uttalas högt. Tänk om det bli så med det hon sa med... att min syn snabbt kan försämras nu innan operationen... tänk om det redan är på gång... Jag hoppas att jag inbillar mig och att jag bara tror att det är så för att hon sa det. Lite hypokondri alltså. Men...

Urgh, tänk om jag kunde strunta i att tänka på läkarbesöket i fredags och istället tänka på det andra som var så mycket trevligare.