torsdag, augusti 23

Mellantid

Idag skiner solen här och det är ganska varmt fast ändå lite höstigt. Lite blekt liksom. På vägen hit upptäckte jag att några av träden och buskarna redan fått gula löv. De kanske varit gula länge men det var idag jag såg det. När jag vaknade idag insåg jag också att solen just höll på att gå upp. Hela rummet var alldeles guldgult när solstrålarna letade sig in, känns som länge sedan jag vaknade samtidigt med solen.

Igår kväll, och många andra kvällar också nu, var det mörkt ute när vi gick och lade oss. När lamporna är släckta och vi ligger där och pratar som vanligt är det helt kolsvart trots att vi har ett antal nattlampor som lyser automatiskt när det blir mörkt. De förmår liksom inte skingra mörkret mer än att jag anar att de finns där.

Igår låg jag och tänkte på just det där med nattens mörker. Det känns så avlägset... jag blev nästan tveksam om jag kom ihåg rätt... Jag försökte påminna mig om hur det ser ut när det är mörkt, hur kolsvart det är först när ljuset släcks och hur allting sedan framträder tydligt och klart men liksom färglöst. Märkligt egentligen att jag nästan glömt hur det är. Märkligt också att det bara kan försvinna sådär, man skulle ju liksom tro att det bara försämras...

Just nu letar sig solen in på mitt kontor och det är riktigt varmt. Det känns som sommar fortfarande och ändå är hösten här på så många sätt. Vi är mitt i mellan sommar och vinter. Jag blir alltid lite extra... tankfull eller kanske mest fundersam när det känns som att man står vid slutet av en sak och början av en annan, i vilket sammanhang det än är. Det är en underlig känsla. Fast egentligen är man ju alltid vid slutet av det som just varit och i början av det som komma ska. Varje dag är ju den första på återstoden av vårt liv... men ibland blir den början liksom lite tydligare och förväntningarna inför det som komma ska eller fruktan för det som komma ska blir lite tydligare.

Äsch, nu svamlar jag igen. Vad jag menar är att höst och vår ger mig alltid känslan av att vara mitt i mellan, i väntan på att snart ska allt förändras och börja om på nytt... vare sig jag vill eller inte. I år vill jag verkligen inte....

15 kommentarer:

Thomas sa...

Väldigt fint skrivet Ella... väldigt fint... och just de där sista raderna... "att höst och vår ger mig alltid känslan av att vara mitt i mellan, i väntan på att snart ska allt förändras och börja om på nytt"

PRECIS så är det... jag fick verkligen en aha-upplevelse när jag läste just dessa ord... kanske till den grad att jag kommer "låna" dessa av dig... och använda hos mig... KLOCKRENT ! TACK !!

Sköt om dig och hoppas du får en bra dag idag !

Varma hälsningar, Tierra

Anonym sa...

Tänk, för mig är det precis tvärtom. Hösten och våren är början på något nytt. Speciellt hösten.
Det kanske hänger ihop med skolstarten?

Anonym sa...

Jag känner lite som Malve att för mig är hösten en start och likaså våren... Det kanske faktiskt beror på att man har skolbarn eller oxå inte...Du beskrev det hela väldigt vackert dock...

Ha en bra dag Ella!!!

Anonym sa...

Jättefint skrivet...jag läser dock lite mellan raderna och tolkar nog din vackra text lite annorlunda.
Jag tror att om man ska se texten i sin helhet, så måste man utgå frånsig själv.För en del är dt start, endel slutet och somför dig mirr emellan ..
Kram till dig. Hoppas dagen fortsätter lysa med sina strålar mot dig

Anonym sa...

Hej goa Ella!
Härligt att det finns sol hos dig. Hoppas att den fortsätter värma under dagen:)
Jättefint skrivet tycker jag.
Kram Lallis

Anonym sa...

Hej Ella, nu är jag inne o tittar till dig igen o ser att du mår bra.

Kram Anki på gården

Elisabeth sa...

En fin tanke om livets gång - och rädslan för framtiden, och/eller den årstid som möter upp! När man står i en oviss framtid, blir våra årstider någon slags mätsticka på hur vårt liv kommer att se ut vid nästa växling.. nästa sommar, är du hemma då, nästa vår, hur illa är det då, nästa jul, hur firar vi den... åtminstone så är mitt tänk lite åt det hållet nu! Därför har jag lagt ned alla kommande årstider i minnets skafferi - och satt hänglås på dörren tills vidare!

Dina ord berörde verkligen.. vilket de alltid gör!

Ha det bäst... kloka du!

Kram..min vän..

Monica sa...

du har så rätt så .)
Jag gillar hösten får att man inte har så många krav framför sig! en det är så jag känner :)
Fint skrivit av dig kram , nu ska jag på kalas:.)

Ella sa...

Tierra
Tack. JAg har läst hos dig och fått tårar i ögonen.

Hoppas du hade en skön dag du med. Trots att hösten är på väg.


Malve
Kanske det. Jag gillade hösten bättre förr.


Maria
Ja det kanske är så.

Hoppas du haft en bra dag Maria.



Annelie
Ja du har som vanligt rätt. Jag utgår från mig själv och så klart ligger det annat också bakom än bara årstidernas växling.
Hoppas att du också hade en solskensdag.


Lallis
Solen sken nästan hela dagen. Det mulnade på till kvällen.

Kram


Anki
Så trevligt att höra från dig.



Elisabeth
Du skriver som vanligt exakt som det är. "en mätsticka på hur våra liv kommer att se ut". Precis så är det.
Jag önskar du kunde skicka mig ett likadant hänglås, mina årstider rymmer hela tiden.

Kram


Monica
Kalas? Hmmm... det vill jag läsa om sedan.
Kram

Lillasyster sa...

Inte svammel alls Ella. Du har återigen klätt mina tankar med dina ord och jag hoppas att det är okej att jag citerar dig i min blogg.

Stor kram på dig

Ella sa...

Lillasyster
Hm... Är det bra eller dåligt?

Du får så gärna citera mig.

Kram till dig!

Elisabeth sa...

Ville bara titta in lite snabbt, och önska en God morgon!

Har lite bråttom..

Kram..

Monica sa...

12 års kalas :) min dotters killkompis
ex hennes hahaha

Godmorgen nu ska jag rusa till jobbet! *läs gå som en myra*

Anonym sa...

Hoppas du får vakna till en underbar dag idag med lagom sol och mycket ljus. Sen önskar jag dig och C en trevlig helg! Kram!

Lillasyster sa...

Ella, det är helt klart bra eftersom jag inte alltid hittar orden själv.

Kram