Inlägg
Söndagsmiddag
Jag har ett problem
Ha ha, säger väl den som känner mig, hon har ju alltid problem… Men se, detta är inte av den sorten… eller… jo … delvis, men inte bara.
Så här är det.
Min älskade man har en kusin som han inte är så god vän med men en gång om året ungefär så är det traditionsenlig middag, antingen här eller hos kusinen. Imorgon är det dags för den traditionen, vi är bjudna på middag.
Hör du hur jag pustar?
Jo, men det är ju precis som vanligt, första gången jag ska träffa någon och allt det där… bla, blabla… Dessutom har jag hört från flera säkra källor att det finns en anledning till att kontakterna mellan kusinerna är så glesa. Med andra ord… räkna med tråkigheter och raka motsatsen till vännerna från förra helgen.
Men hur det än är så är jag ändå i viss mån förberedd och har liksom resignerat inför tanken att de här situationerna då jag träffar människor för första gången, träffar människor som har en annan syn på mig än vad jag skulle önska, ändå förekommer och jag har inget annat att välja på än att bita ihop och försöka överleva utan att ta åt mig för mycket. Nu är det ju lättare tänkt än gjort när man är så labil som jag… Tänk dig värsta pms och fördubbla det med miljoner cirka så har ni min sinnesstämning… Fast trogna läsare vet ju det där förstås. De hyser stort medlidande med stackars C skulle jag tro.
Hur som helst, problemet är alltså inte att jag helst skulle vilja stanna hemma, utan att jag inte vet vad jag ska ha på mig!
Alltså… en lätt sommarklänning? Kanske för lite. Kjol och blus? Kanske för kontorigt? Den nyaste klänningen? Kanske för grilligt? Ja… du fattar vilken vånda?
Hjääälp…
Och håret sen. Och sminkning… och… skoooor!
Jag inser ju att jag är helknäpp, jag håller på som om jag skulle ut på värsta festen men är det inte lite så för alla? Ju mer osäker man känner sig desto viktigare är det att kläderna, skor, hår och smink är perfekta för ändamålet?
15 kommentarer:
Nu kommer en kommentar fr mig o min fmailj som absolut aldrig någonsin skulle ens kunna tänka oss att umgås med någon som man inte känner för... Spelar ingen roll om det är kusin el bror el vad som helst!!
Vi har sedan vår stora sorg totalt skalat av alla måsten o umgänge. Vi ger fullständigt f-n i vad folk tycker o tänker o vi har nog aldrig någonsin mått bättre! Har skalat av mängder av sk bekanta, knäppa syskon o släkt.
Lider verkligen med dig o känner den allra mesta sympatin o empatin med dig... Skulle det var jag så skulle jag totalt skita i det.. men så är jag en tjurig o bestämd brüd *gapskratt*. Tur C fann dig... som verkar betydligt snällare o fogligare... *fniss*
Kramar
Dubbelörnen
Vi sitter här båda och skrattar, Jag för att jag sa något liknande till C precis nyss. Att jag egentligen borde låta honom åka själv för det är ganska korkat att hålla kontakten med folk man ändå inte gillar. Men hans föräldrar ska ju också med och då gör vi väl det för deras skull men... Inte helt rätt enligt mig ,)
C skrattar åt att du tror att jag är foglig...Vad han nu menar med det...
Alltså, av princip håller jag med Dubbelörnen i allt hon skriver.
Men om du nu "måste" så är mitt råd:
Se till att du är snygg så in i helvete!
Förresten. Jag tar tillbaka mitt råd.
Allvarligt talat. Din man verkar vettig. VARFÖR i hela friden ska ni slösa bort en kväll på någon ni (han) inte gillar?
Är inte livet för kort för alla dessa j---a "måsten".
Jag har också gjort som Dubbelörnen: bort med alla jag inte gillar. Gissa om man mår bättre!
Så ring återbud till den där tomten nu. Jag är säker på att maken klarar sig utan honom för all framtid!
Hhm, jag halkade just in på makens blogg. Mycket intressant Ella! Säg till honom att han ska skriva lite oftare...
Äähum, ursäkta min följetong här..
Håller med dubbelörnen skit i vad andra tycker och tänker huvudsaken är att du mår bra i dig själv vid sådana här konfrontationer. Lärt av egen erfarenhet att komma i ett par jeans och en topp till det är kanaon så varför slå på stort när man kan gå vardagsklädd men ändå vara uppklädd. Kram till dig och hoppas kvällen eller middagen blir lyckad Lifetime
Mona
Jag fick morgonens första skratt av alla dina inlägg. Du har ju sååå rätt! I precis allt.
Samtidigt så är jag väl lite nyfiken, jag vill ju se vad detta är för människor, men är de inte trevliga så kommer jag inte vara lika snäll nästa gång... men det är alltid svårt när det är fler än vi inblandade, hade det inte varit för C:s föräldrar så...
Makens blogg... Ha ha... Jag vet inte om jag vill att han ska skriva så mycket mer. Så jag tänker inte påminna honom.
Lifetime
Tack! Vi får se vad det blir av det hela. Nu är jag lite nyfiken också...
Tänk så här lite .... DOM kanske är jättenervösa för att träffa dig. Utgå från det. Så går du dit - skitsnygg (som alltid!) och med hakan upp, rak rygg och så stolt tillsammans med din C som du är här i bloggen.
Det är dig dom är lite pirriga inför att träffa. Tänk om dom just nu går runt och undrar herregud, vad ska vi säga, vad ska jag ha på mig ...
Och som sagt ... du tar på dig det bästa självförtroendet och bara gliiider in. Så. Är det gjort.
P.S. ... eller också smiter du och kommer på bloggträff istället haha!
Christina
Det sistnämnda låter lockande, helt klart, fast då skulle jag säkert dö av nervositet!
Alltså, jag håller med dubbelörnen men jag förstår... Hur ska c:s mamma vara klädd och för det andra vore det jag så skulle jag ge blanka f-n i vad andra tycker om min klädsel... Jag kan gå i mysbyxor, kontorigt, glittrigt eller vad jag har lust med, det du känner dig som du i och är bekväm i... Ska själv iväg och träffa sonens flickväns föräldrar för första gången idag och inte vet jag vad jag trivs i för kläder i eftermiddag, det får jag se då... Kram och lycka till!!!
Sitter här o skrattar högt!! Till C... nu skrev jag ju "verkar vara" ;)
Men vad fasen, förstår fortf inte problemet. Jag är inte 20 ej heller 25 då jag kanske skulle ha kunnat måhända gå hem till folk p g a mina föräldrar?! Med min mogna ålders rätt så gör jag längre ingenting som jag inte längre har lust för o umgås heller inte med någon jag inte känner för, inte ens för någon annans skull, inte föräldrars, inte någons *gapskrattar*.
Vill du veta hur bra jag o min man mår nu, efter att vi nu bara är sanna mot oss själv, lyssnar till vårt inre o har slutat totalt bry oss om vad andra tycker o tänker??!! På toppen, högst upp, lyckan är total! *gapskratt*
God morgon snygging!
Ja... det får man väl säga, eller? Det brukar jag iallafall skynda mig att säga varje morgon när jag tittar mig i spegeln ...typ! För utifrån den skräckbilden som möter en DÅ... så kan det ju bara bli bättre!! Eller?
Som "dubbelörnen" skriver "skalat av alla måsten och umgänge", så är det nog här också! Åtminstone håller jag/vi på att lära oss det! Men det är inte så lätt alla gånger... man har ju levt i en mall med många måsten så länge - så det är inte helt enkelt!!
Var det inte du som skrev.. "äkta skönhet kommer inifrån"? Ja, men då kan du bara sätta på dig en... potatissäck!! Det spelar ingen roll - du är vacker ändå...!!
Ha det bäst..Kram..
Förstår ditt dilemma till fullo. Jobbigt sådant där. Men ta du på dig de kläder som du först tänkte på; den typ av sminkning som du först funderade på osv...
Det är inget som helst konstigt att du tänker och känner som du gör inför detta, men var dig själv bara, du goa.
Se mötet som ett blankt blad(ja, försök iaf) och ta det som det kommer.
Stoooooor kram från Lallis
Hej Ella! En kommentar som egentligen inte har med dethär inlägget att göra...jag har läst lite av dina gamla inlägg och det som slår mig är hur mycket du ber om ursäkt för att du är labil och mår dåligt. Jag läste även C.s blogg (och lade in en kommentar) och intrycket jag får är att du är en tjej som är extremt självständig. Men du har nu hamnat i en ny livssituation var du kanske inte kan vara dig själv på samma vis längre och det gör dig osäker, vilket inte alls är konstigt.
Jag tror du snart kommer att komma till en insikt var du inser att du är samma Ella som förut och precis lika bra (om inte bättre) än förut.
Kanske jag är helt ute och flyger nu med min kommentar och då ber jag om ursäkt...svårt att veta ibland :)
Maria
Jag tror faktiskt inte det är av hänsyn till andra jag tänker på min klädsel, mer för att jag mår bättre om jag vet att jag ser bra ut och känner mig bekväm.
Dubbelörnen
Jo då, vi tycker nog båda att du har rätt. I princip, men sedan finns det ju alltid undantag. ,)
Sedan tycker jag det är lätt att göra saker för C:s föräldrar för de har alltid varit mer underbara mot mig än jag trodde var möjligt.
Men visst, du har rätt!
Elisabeth
Ha ha, jag håller med dig om spegelbilden på morgonarna. Fast det är klart, eftersom min spegel är så suddig så beror det en del på humöret hur jag väljer att tolka bilden ,)
Ha ha... ja, var ska jag få tag på en potatissäck???
Lallis
Tack! Ja, jag gjorde exakt så, gjorde som det föll mig in i den stunden och sedan så gott jag kunde. Resultatet blev väl okej.
Kram tillbaka!
Pifflan
Nej, du är absolut inte ute och flyger nu. Du har givit mig en tankeställare faktiskt som jag har ett långt svar på. För visst har du rätt, jag ber ofta om ursäkt, ibland till och med för mig själv om det nu är möjligt.
Tack snälla för kommentaren. Tack för båda kommentarerna för det är verkligen mitt i prick.
Och tack för den hos C, han är dålig på att svara men jag vet att han läser och det gör jag med.
Skicka en kommentar