Onsagens första

Dagens första inlägg ska man väl börja med att säga god morgon? Så jag gör det.
God morgon!

Jag hoppas att alla får en riktigt bra dag, speciellt Maria som fyller år. Grattis du goa vän!

Sedan måste jag fortsätta med att säga tack till alla som ändå kommenterade gårdagens sista inlägg både här och där. Jag har läst, och C har läst och tack snälla för er omtanke! Det värmer verkligen.

Jag måste tala om också att ingen av er som kommenterar behöver känna att ni sårat mig med era kommentarer. Hade det inträffat hade jag talat om det tror jag. Men jag vet ju att jag är lyckligt lottad, hittills har alla som skrivit till mig gjort det av välvilja så jag syftade inte på någon här med mitt inlägg. Däremot ska jag vara ärlig och erkänna att det händer att jag kan känna att vissa kommentarer… inte stämmer överens med mitt humör och att jag då kan bli ledsen snarare än glad och uppmuntrad, men det är ju inget som någon gör med flit.

Dessutom så måste jag också tala om att jag inte skrev gårdagens inlägg för att jag var deppig… deppigare än vanligt. Det var jag inte, även om augusti och hösten som är på väg gör det lättare för mig att rasa ner på djupaste botten och det nära förestående återbesöket inte direkt bidrar till några glada känslor…

Jag är som sagt glad och tacksam för alla kommentarer igår men jag kommer inte att besvara dem den här gången även om jag tycker att det är hemskt otacksamt, jag hoppas att ni har överseende med det den här gången. Jag orkar helt enkelt inte… inte för att jag är lat utan för att det skulle göra mig mer ledsen än vad jag kan bli just nu.

Men
Idag är en ny dag. Jag önskar er alla en riktigt bra dag!