Inlägg
Ella knasboll resonerar
Jag får erkänna att det känns lite tomt utan novellen, jag liksom saknar… ”skapandet”.
Det är inte första gången jag skriver, men första gången på det här viset, som en novell, som inte handlar om hjärta och smärta i kiosklitteraturanda. Det är märkligt det där att man nästan lär känna sina karaktärer, känna för dem… ibland när jag skrivit så har de plötsligt sagt saker jag inte ens planerat att de skulle säga… Fast som sagt, kvalitén på de alstren är ju inte direkt höga… Inte för att jag egentligen tror att novellen är det.
Asch… nu måste jag hitta ett nytt projekt för annars kommer jag skriva tusen ointressanta inlägg om dagen i bloggen.
Tänk om jag skulle ta och måla något? Börja med Scrapbooking?
…Skojja´ bara… fast därmed inte sagt att jag inte skulle kunna sälja min själv för att kunna göra det…
Ibland har jag riktigt knasiga knäppa dagdrömmar… eller tankar kanske. Ibland önskar jag att livet vore mer som litteraturen… att man skulle kunna göra de där omöjliga bytena. Du vet, sälja sin själ till exempel. Är det i Mefisto som han gör det? Eller blandar jag ihop det?
Min själ behöver jag, den vilja jag inte sälja, men jag skulle utan tvekan byta några andra kroppsdelar mot min syn. Sedan om jag skulle vara mer nöjd och tillfreds efter bytet, det vet jag inte… det vet man ju inte förrän man provat båda delarna… Och det kanske är lite av människans natur, att alltid vilja ha lite mer än vad man har, att alltid vilja ha något annat än det man har...
Tänk om livet ändå vore sådär knasigt… om det vore så att någon gick omkring och pekade på folk och sa; ”Du måste bli handikappad, du kan välja mellan att bli döv, blind eller förlamad. Vilket väljer du?”
”Nja, får jag prova en månad med varje innan?”
”Okej, kör för det…”
Hm…
Fast det är väl tur att vi inte får välja… för vem skulle vilja gå omkring och ställa frågan? Peka på människor? Vem skulle vilja välja?
Och nu är ju Ingmar Bergman död... Annars hade det kanske varit en bra uppföljare till den där filmen med liemannen (så obildad som jag är så vet jag inte ens vad den heter).
6 kommentarer:
"Ella knasboll", hon är en rolig en hon...! Speciellt filmtänket.. och fortsättningen med lie-mannen och Bergman! Jag skrattade faktiskt - för det blev lite roligt tänk.. fast det egentligen är tragikomiskt!
Hoppas verkligen att du fortsätter på "skapandet"... varför skulle du inte utveckla en av de förmågor du faktiskt har...?
Ha det gott..Kram..
Ella: Det där sista jag skrev.. "förmågor du faktisk har".. hoppas verkligen inte att du misstolkade det på något sätt!!
Ibland blir det grodor av det som skrivs.. men jag vill att du ska veta att jag har den största respekt för ditt "skapande", och det du har skrivit hittills, visar ju att du har stor talang och förmåga till detta..
En kram till...
Jo men om man sitter o funderar så så blir det ju lite komiskt till slut, lite overkligt men... Ja, du fattade ju hur jag tänkte ,)
Jag kanske inte är ensam om de tankegångarna.
Vet du Elisabeth, jag "känner" dig så väl så jag vet att du inte skriver grodor. JAg satt bara o undrade vilka förmågor jag har... kom inte på så många ,)
Ella, ingenting är omöjligt bara viljan finns och lite till. Härlig novell jag har nu läst den två gånger eftersom jag kopierade ned den på min dator. Ha de gott Du hittar nog på något som faller dig i smaken. Ja varför inte en ny novell i annan miljö. Kram Lifetime
Varför inte en deckare med lite mystik och annat smått och gott. Inga hemska bestialiska mord eller blod drypande saker./Lifetime
Lifetime
Tack så mycket!
Ja jag ska fundera vidare, det blir ju säkert något skrivaktigt, för jag behöver det. Mystik är svårt, jag är nog alldeles för öppen för det.
Skicka en kommentar