Svar på tal

Jaha. Det blev inte något av alternativen. Inte ens D. Det blev E.

Imorses när jag kom till jobbet och öppnade e-posten hade jag som vanligt ett antal mail men ett av dem var lite mer intressant, ett massutskick. Vi får inte skicka massutskick, bara om närmaste chef har beviljat det, en regel som tillkom när folk i början (för evigheter sedan) skickade runt allt till alla helt urskiljningslöst, men hur det än är så lever regeln kvar. All massutskick är alltså godkänt av respektive chef och därför så är det bara att rätta sig efter informationen annars får man garanterat sin egen chef på sig, eller KD:n.
Så här stod det i det lilla ”trevliga” massutskicket;

”På förekommen anledning vill vi på växeln påminna om att alla internsamtal skall gå direkt via kortnumren för att minska belastningen på vår växel. Kommunens växel är i första hand till för att koppla externa samtal från kommuninvånarna och inte till för att nyttjas internt. Önskar ni en uppdaterad internkatalog går det att beställa från oss på växeln.

Vänligen
Växeltelefonisterna”

På förekommen anledning… Jo jo, det skulle vara jag som var den förekomna anledningen. Jag blev lite förvånad faktiskt. Jag hade nämligen varit inne och träffat den chef som har ansvaret för växeln så sent som i måndags när damen från SC var här. På något sätt hade jag förväntat mig lite mer förståelse från honom.

Det här med att gå till jobbet med vit käpp, att inte bemästra situationen helt, att veta att jag rätt vad det är kan vara beroende av andras hjälp… det är inte helt enkelt, det känns ganska jobbigt och kräver en hel del… mod… av mig fortfarande. Jag gör det inte lätt som en plätt, det är inte helt naturligt. Bara att gå till jobbet, dvs ta promenaden dit som är på tio minuter, är något som ger mig hjärtklappning. Hur mycket jag än vill göra det och hur mycket jag än vill jobba så är det fortfarande så många saker som är som ett hinder som ska övervinnas och när jag väl kommer in och sätter mig på min kontorsstol som just nu är den tryggaste platsen på jobbet så tar det ett tag innan jag blir helt lugn. Och det kvittar nästan vad jag än har gjort. Till och att gå ut till fikat känns som ett litet berg, i det fallet är det inte på grund av att ser dåligt utan för att jag måste spänna mig för eventuella frågor, eller kommentarer, till och med från människor som är vänliga och omtänksamma. Det känns pissigt att erkänna det men så är det.

I det läget får ett sådant här mail mig helt ur balans. Jag hade bara lust att gå hem och inte komma tillbaka igen. Eller sätta mig och gråta. Eller springa in till C och be honom att hålla om mig tills jag känner mig normal igen. Jag gjorde inget av det. Jag satt kvar och försökte fortsätta att läsa resten av mailen men det gick trögt. Jag försökte jobba lite, det gick också trögt för naturligtvis så behövde jag ringa folk vilken arbetsuppgift jag än tänkte ta itu med. Till slut kom jag att tänka på vad Anne-Maj hade skrivit och några andra. Att jag skulle bli en bitch. Och jag ilsknade till och skrev ett mail som jag skickade till avsändaren med kopia till chefen, till Chris och till KD:n.

”Då jag känner mig träffad av bifogade mail vill jag påpeka några saker.

1.
Jag kan inte hålla med om att växelns uppgift är att endast koppla fram externa samtal. Även vi som arbetar inom organisationen har ibland behov av att snabbt komma fram till rätt person utan att behöva leta i en invecklad och föråldrad katalog som för länge sedan borde digitaliserats. En effektiv och modern organisation förutsätter lämpliga och väl fungerande stödsystem varav växeln bör vara ett.

2.
Om växeln anser att framkoppling av tre interna samtal under en tidsperiod av två timmar är en belastning bör en översyn av dess organisation, arbetsuppgifter och framför allt de anställdas lämplighet för arbetet göras. Det är inte rimligt att arbeta med så snäva marginaler att tre extra samtal blir ett problem.

För övrigt vill jag rent privat och för personlig del upplysa ansvariga om att en digital katalog, eller växelns hjälp är en förutsättning för att jag över huvudtaget ska kunna utföra mitt jobb som adm chef då min syn inte är tillräckligt bra för att kunna läsa den interna katalogen.

Mvh
Ella”

Efter det mailet gick jag hem.
Vi får se imorgon vad jag får för svar.