Sura tanten del tre

Himmel vilken dag! Undrar om det är någon känsla jag missat att känna…

Ska jag börja med det som ni är mest nyfikna på kanske? Mailen?

Undrar om det är riktigt rätt att lägga ut andras mail här. Även om det är anonymt så kanske det är fel? Hm… samvetsbetänkligheter.

Hur som helst. Jag fick två mail idag i ärendet varav det ena var ganska otippat. Dessutom var det från den mest otippade avsändaren, nämligen allas vår älskade KD (kommundirektören). Inte nog med att han skrev, han svarade dessutom supersnabbt, förmodligen så snart mitt mail ramlade ned i hans inlåda. Det ska jag säga är så totalt otypiskt honom att jag nästan undrar lite om det verkligen är han som är avsändaren.

Hans svar gick till alla utom Sura tanten. Han skrev att han håller med om mina synpunkter och föreslår att chefen för växeln omgående gör en översyn av verksamheten för att växeln bättre ska uppfylla de krav som kommunens anställda har på den. Till saken hör att kommunens växel länge varit ett stort irritationsmoment, inte bara Sura tanten utan även själva tekniken som med stor sannolikhet är äldre än någon nu levande kommuninvånare. Eftersom vi inte är någon rik kommun så har det inte gjorts några investeringar, men hör och häpna, nu har vi en budget i balans och KD:n ger i samma mail växelchefen i uppdrag att göra en inventering av de system på marknaden som skulle kunna ”tillfredsställa våra behov”.

Wow, mitt lilla mail kanske leder till att vi får en ny växel! Inte så illa pinkat för en halvblind höna va? Men det är inte nog med det!

Så här avslutar KD:n sitt mail:

”Vad gäller Ellas arbetssituation förutsätter jag att den redan är åtgärdad och att hon i likhet med alla anställda i fortsättningen får ett trevligt och serviceinriktat bemötande av växelpersonalen. Dessutom utgår jag ifrån att du Bengt redan är i full färd med att ta fram en sökbar webbaserad digital katalog som alla våra anställda och kommuninvånarna är i behov av.”

Hm… Jag vet inte hur många gånger jag läste det mailet. Ett antal. Jag kände mig ganska glad faktiskt. Ända tills telefonen ringde och Bengt var i andra ändan (växelchefen alltså). Jag önskar att han hade hållit sig till mailen han med som alla andra, jag har så jäkla svårt att hålla mig från tårar när folk tycker synd om mig, och det var det allra sista jag ville uppnå med mitt mail. Hur som helst så förklarade han att han inte hade givit tillstånd till massutskicket, att han absolut inte höll med om det som skrevs i det och att han var så ledsen för det som inträffat. Jag försökte förklara för honom att det inte var hans fel men han höll inte med. Gud vad jag hatar sådana samtal.

Men jag fick ju ett mail till. Inte helt otippat var det från C.

”Fan Ella, du får till fler förbättringar på tre dagar än de flesta får på flera år. Bra jobbat!”

Det var ett mail som fick mig att känna mig lite nöjd… men ändå inte för det vore bättre om det fanns en annan orsak till förbättringarna så där klarade jag av ytterligare en känsla - besvikelse - på mindre än tio minuter.

Sura tanten då? Tja, hon hördes inte av alls. Varken mailledes eller via telefon. Jag tyckte det kändes jätteolustigt att ringa via växeln för hur det än är, vad de andra än säger så inser jag ju själv att hon måste vara skitsur på mig. Så jag fegade och undvek att ringa. Jag bad en kollega maila mig numren jag behövde... Det var iof lika illa för stoltheten men det var vad jag orkade idag. Jag ska ta tag i det imorgon.