Morgondagens tal

Okej.
Nu har jag tänkt igenom vad jag ska säga, och jag tränat i huvudet så länge och många gånger att jag kan det utantill, men jag har inte ens för mig själv vågat säga det högt. Så sjutton vet hur lätt det blir imorgon.

Så här på ett ungefär hade jag tänkt (kom gärna med synpunkter):

Hej (jag brukar säga hej till publiken)
Jag vet att de flesta av er känner mig men för er som inte gör det så heter jag Ella och arbetar på xx i xx kommun.
Jag träffade nog de flesta av er i våras i ett annat sammanhang. Skillnaden mot sist vi träffades är, som ni kanske märkt också, att jag ser lite sämre nu vilket beror på en ögonsjukdom som jag haft i ett halvår ungefär. Det är faktiskt första gången som jag står så här inför en större publik och ska prata utan att se er riktigt ordentligt så jag hoppas ni hojtar till om fel bild kommer upp på duken eller något annat märkligt inträffar... Jag blir jätteglad om ni ställer frågor medan jag pratar men ett tips då är att köra den ociviliserade stilen och bara helt enkelt avbryta medan jag pratar. Ingen handuppräckning alltså.

Hm… Vad tror ni? Jag inbillar mig att det blir mer "naturligt" när man säger det och kan lägga in olika tonlägen och uppehåll liksom.

Jag är sååå nervös!

Tänk att jag alltid kommer på nya saker som inte funkar. Varje dag. Till exempel så insåg jag idag att jag inte ser vilken bild jag pratar till på datorn för jag måste stänga av mitt förstoringsprogram om jag ska kunna visa presentationen. Jag kan ju vända mig om och titta på duken men det är såååå irriterande för det är en ovana jag fått arbeta hårt med för att bli av med. Nå ja, det är ju en petitess i sammanhanget men många petitesser blir ju som mindre berg… Och dessutom är jag perfektionist, jag vill göra en bra presentation, inte en bra presentation trots att jag ser dåligt.

Urgh…

Jag kommer inte sova en blund i natt.

Imorgon kl 9 kan du väl tänka på mig?

Tillägg 1:
Vad sjutton ska jag ha på mig?