En känsla

Den sista tiden har jag ofta känt mig deppig. Självklart. Något annat vore väl märkilgt?

Men så finns den där känslan, den där som bara känns och som tar bort all glädje. Den kommer liksom smygande på, den börjar i bröstet, lite ovanför hjärtat och känns lite lätt, nästan fysiskt. Jag frågar mig alltid var kom den ifrån, för den kommer alltid när jag förväntar mig den minst. Den är inte alls som mina andra ledsn känslor. Jag frågar mig lika ofta vad det är för känsla för den är svårt att sätta namn på. Till en början är det bara en känsla av… fel. Det är något som inte är rätt. Jag vet inte vad. Oftast vet jag precis exakt vad som är orsaken till en viss känsla, men den här är en som en cameleont, den skiftar färg så fort jag börjar kunna urskilja den. Den bara smyger på bakifrån och får mig att känna mig obehaglig till mods utan att jag kan sätta varesig namn eller orsak på den.

När den kommer så känns det som att jaga en illusion som försvinner så fort jag får tag på den. Jag letar efter orsaken, eller åtminstone efter tanken som öppnade hjärtat för känslan men den finns någonstans långt bort och jag kan inte få fast den. Vart jag än tittar, vad jag än tänker så kan jag inte komma ihåg vad som utlöste den. Det är som när man går till köket för att hämta ett glas vatten och när man kommer dit så inser man att man inte har den blekaste aning om varför man är i köket. Man går tillbaka dit man kom ifrån och då plötsligt kommer man ihåg. Skillnaden är att det hjälper inte att gå tillbaka för orsaken finns ingenstans att finna.

Sedan, efter ett tag flyttar den sig. Känslan alltså. Ner i magen. Mitt i magen sätter den sig och kramar om hårt så att magen knyter sig till en liten boll. Plötsligt är det inte längre en känsla av fel eller olust, plötsligt är det en känsla av… att något gått förlorat för evigt, att något tagit slut som aldrig kommer åter… en känsla av förlust. En känsla av rädsla. En känsla av…
h o p p l ö s h e t. Men fortfarande en känsla som jag inte kan sätta namn på, inte kan hitta den direkta orsaken till eller tanken som välkomnade den in. Jag vet att det finns en sådan, vet att om jag bara hittade den så skulle känslan försvinna och aldrig komma igen för då kunde jag med tankens kraft bearbeta roten till känslan… Men jag kan inte för jag vet inte… även om jag givetvis vet var den djupaste grunden till känslan finns…