torsdag, september 20

Tjejsnack - karriär

Vilket yrke har du och varför valde du just det?
Just nu är jag projektledare för ett kommunövergripande projekt som handlar om tillgänglighet grovt förenklat. I vanliga fall är jag administrativ chef. Fast jag skulle egentligen kanske skriva att jag hoppas att jag är det, att jag kan gå tillbaka till mitt gamla jobb när det här projektet är över vid årets slut.

Mitt ordinarie jobb vet jag egentligen inte om jag valde. Jag pluggade en massa olika saker för att jag inte kunde bestämma mig och sedan råkade jag bara se den här annonsen och av någon underlig anledning fick jag jobbet. Men som vissa av er vet, så var det otroligt nära att jag blev något helt annat. Tillagas kanske bör att det inte var C som anställde mig.

Trivs du med ditt yrkesval/att du inte valde alls? Varför/varför inte?
Jag valde ju inte egentligen. Eller så gjorde jag det. Hade jag valt alternativet och blivit delägare i fotoateljén som jag hade tänkt så hade mitt liv sett helt annorlunda ut och förmodligen inte till det bättre. Jag skulle med största sannolikhet aldrig träffat C, kanske vara ensam, och dessutom arbetslös. Inte för att ateljén inte går väldigt bra idag utan för att jag är som jag är.

Trivs du på din nuvarande arbetsplats/med dina nuvarande arbetsuppgifter, eller vad du än gör? Motivera!
Jag trivs absolut med min nuvarande arbetsplats. Jag har fantastiskt bra arbetskamrater, arbetsuppgifter som är både självständiga och utmanande och det gäller för både det tillfälliga jobbet och det ordinarie. Jag har också turen att jobba på en arbetsplats där de allra flesta accepterar min synskada och försöker underlätta för mig och framför allt tar för givet att jag klarar av mitt arbete trots det.

Vilket yrke drömde du om att ha när du var liten? Varför just det?

Jag hade många drömyrken, läkare var ett men då var jag väldigt liten. Senare ville jag bli konstnär eller åtminstone teckningslärare, eller kanske driva en hobbyateljé/butik där jag skulle renovera gamla möbler, måla, arrangera blommor, sälja gamla loppisfynd och annat skräp. Det sista hade jag som dröm rätt länge. Jag vet inte om jag någonsin egentligen slutade att fantisera om den där butiken.

Har du möjlighet att göra karriär/vidareutbilda dig inom ditt yrke, och är det viktig för dig att kunna göra det? Varför/varför inte?
Jag tror att man alltid kan utvecklas i sitt yrke och bör sträva efter att göra det. Om det är genom egna studier eller genom kurser är inte viktigt. Bara man inte stannar på en plats och tror att man är färdiglärd.

Just nu kanske livet handlar mer om att lära mig att klara av det yrke jag har och använda de kunskaper jag redan har fast på ett annat sätt. Det är mitt kompetensutvecklingsmål för ett tag framåt.

Att göra karriär… I livet före var det viktigt. Väldigt viktigt. Jag ville absolut inte fastna på en plats, jag ville vidare. Vart vet jag inte riktigt nu längre. Att göra karriär handlar ju inte alltid om att komma till en högre post, ibland handlar det om att våga byta yrke, arbetsplats och inriktning. I livet före var jag nog redo att ta det steget väldigt snart.

Tyvärr tror jag att det är svårt, näst intill omöjligt att göra karriär när man har ett funktionshinder. Även om alla säger att man ska ha lika möjligheter på arbetsplatsen så länge man klarar av sitt jobb så tror jag ändå att det finns ett slags glastak för dem som har ett funktionshinder. Samhället, arbetsgivare och kolleger har svårare att förstå att en person med en synskada kan klara av ett arbete lika bra som en utan. Ett funktionshinder innebär för många utomstående också ett likhetstecken med "mindre kvalificerad". Tyvärr är nog den krassa verkligheten den att om jag skulle söka en högre tjänst så skulle jag inte ens komma på intervju om jag talade om att jag har en synskada och använder vit käpp. Och det skulle gälla även en lägre och mindre kvalificerad tjänst. Min enda chans till ett nytt jobb är att först visa vad jag går för och då kanske…


Till tjejsnack

BloggRegistret.se

11 kommentarer:

Annika sa...

Idag, igår, i förrgår och förmodligen i morgon var/är jag jättetrött. Sova? Jag försöker och försöker...
Nu har jag läst ditt inlägg två gånger och jag försöker komma på om någon med funktionshinder gjort karriär - det finns säkert,beroende på vad som är karriär!?
Har vi inte haft en socialminister som var synskadad? Å nu är ju kultur-och idrottsmininstern hörselskadad. Fast det är kanske inte politisk karriär du tänker på? Helen Keller blev ju rätt berömd. Finns säkert flera.
Jag säger inte detta för att bevisa att du har fel,inte heller för att muntra upp dig (fast kunde jag det så skulle jag göra det bums!)- det var ditt inlägg som satte igång mina funderingar. Å jag har ju ingen att dela dem med härhemma så det är därför de drabbar dig! Kram!

Anonym sa...

Jag rör till det så när jag ska ge kommentarer.
När jag var här innan så lämnade jag en kommentar. Men den finns inte här!
Inte undra på det den hamnade i ditt förra inlägg!
Men bara för det så blir det en kram till,till dig!

Ella sa...

Annika
Fundera på du.
Helen Keller vet jag faktiskt inte så värst mycket om mer än att jag känner till hennes namn och att hennes liv blev film.

Ja, vi har haft en minister som var blind vill jag minnas. Jag vet att jag då kände att "Oj så politiskt korrekt!". Jag kanske är cynisk men jag tror inte att det var hans meriter som förde honom till den positionen.

Den nuvarande kultur och idrottsministern har väl en hörselnedsättning vad jag förstår men... nu är jag cynisk igen kanske men jag har fått intrycket att det inte påverkar henne speciellt mycket? Mer som att ha glasögon? Men jag kanske bara är elak?

Jag vet bara det jag hört och läst av andra som har erfarenhet och det verkar inte uppmuntrande.
Kram!



Smeden Bengt
Nu har jag läst alla dina kommentarer ,)

K sa...

Enligt mamma ville jag också bli konstnär när jag var liten. En av många gemensamma nämnare oss emellan. *kram*

Ella sa...

Magalös
Det blev du ju - fotograf ,)
Kramar

Anonym sa...

God (eller något) morgon! Kramar...

Annika sa...

Ja,nu var du lite cynisk :)Jag tror att det är lite tuffare att ha en hörselskada än att bära glasögon (om man nu inte måste ha superduperstarka glas.) I allafall tycker min kompis att det är lättare att bära glasögonen än hörapparaterna.
Å det är förmodligen som du säger i de flesta fall - svårt att söka andra tjänser. Men som i så många andra sammanhang när det gäller jobb så hänger det på att ha de rätta kontakterna, tyvärr. Å i kommunala svängen är det inte bättre - det är lättare för en fd chef/rektor att få både behålla lönen och få en ny spännnade tjänst än vad det är för de sk "fotfolket" när det omroganiseras, dras ner på tjänster etc.
Å jag funderar vidare jag! Ha en bra helg!

Anonym sa...

Tittar in för att önska dig en trevlig helg. Ha det gott min vän.

Anonym sa...

Nånting inom mig säger att du nog kan gå hur långt som helst om du bara vill!
Den styrka du uppvisat här sen jag började läsa här är så inspirerande för oss andra.

Tackar dig för att du delar med dig av din vardag... stor kram!!

Elisabeth sa...

Jag uppfann mitt eget yrke! Jag skulle bli uppfinnare-sakletare-person!
Men... det bidde ju inte riktigt så!
Men visst vore det trevligt om vi kunde skapa våra yrken lite mer fritt, och inte utifrån givna ramar!

Ha det gott.. vännen!

Varma Kramar..

bollebygdsbo sa...

Intressant att läsa om yrken och yrkesdrömmar.
Jag avstår denna gång - tror jag. Vet inte vad jag ska skriva.