onsdag, september 12

Promenadgubbe

Den här dagen försvann i ett virrvarr av ändlösa möten och trista, långa telefonsamtal. Jag har knappt hunnit dra efter andan idag. På ett sätt är det ganska skönt för det blir ingen tid över till självmedlidande. På ett annat sätt så är det… fruktansvärt tröttsamt. Undrar just när jag ska orka en hel dag utan att klaga på just det…

I morse fick jag sällskap av min nya bekant. Det visade sig att ”gubben” inte alls är en gubbe, han är bara 53 år. Knappast vad jag skulle kalla gubbe. Jag var tvungen att fråga för nyfikenheten tog över hand. Han å sin sida var ganska frågvis han med, fast på ett väldigt trevligt sätt. Vissa människor har en helt enastående fingertoppskänsla för var de ska dra gränsen. Jag gillar sådana människor. Vi hade lika trevlig promenad idag som sist. Mitt enda klagomål… eller kanske snarare det enda pinsamma som inträffade var att jag insåg mina begränsningar. Inte ens i Byhålan klarar jag av att föra ett något sånär vuxet samtal och samtidigt hålla koll på var jag är. Snacka om total avsaknad av simultanförmåga! När vi kommit halvvägs ungefär så var jag helt säker på att det var dags att svänga till höger, och gick rakt på min promenadvän. Sedan insåg jag att jag inte visste var jag var. Piiinsamt… Eller kunde ha blivit om han inte hade tyckt det var vansinnigt roligt och skämtat bort det genom att börja prata om karta och kompass… eller möjligen gps…

Jag gillar ”gubben”. Helt klart. Han har en väldigt sund och nykter syn på mig och han är inte rädd för att fråga heller.

Däremot så är inte C helt lycklig. Inte över promenadgubben utan över något helt annat. Jag misstänker att om jag fortsätter att envisas med att strunta i att lyssna på honom så kommer det att komma ett långt inlägg om det i hans blogg. Jag kan meddela redan nu att jag inte kommer läsa några kommentarer där. Det orkar jag bara inte. Jag vet vad han tycker att jag ska göra och jag vet varför jag inte gör det. Så älskling. Sluta.

Visst ja…
Det var en sak jag har glömt mitt i allt självmedlidande jag ägnat mig åt den sista tiden. Jag glömde ju berätta att jag nu efter operationen faktisk klarar av att urskilja spamfiltret på blogg.se! Yippie! Ibland ska tilläggas. Det brukar funka efter en sisådär fyra – fem försök… Men det är ju bättre än inget. Jag kom på det för Gisan frågade.

Nu ska jag med största sannolikhet fortsätta med det jag är så bra på… sova eller vila för det känns som bommull i huvudet efter den här dagen.

BloggRegistret.se

13 kommentarer:

Isabelle sa...

Vilken härlig promenadvän du fått. Sådana människor skulle det finnas fler av.

Du är inte ensam om att ha problem med blogg.se´s spamfilter. Jag har blivit stoppad flera ggr för att jag skrivit fel.

Hoppas du får en skön vila.

Smeden Bengt sa...

Det är väl bättre att ha det jobbigt på det viset när det hindrar att tänka på det tråkiga. Trevligt att du träffar en sådan "kille".Vad gör väl det om man hamnar nägonstans och inte vet vad man är när man har trevligt. Vad du nu skriver så förefaller det som om du är helt blind,jag trodde du hade lite ledsyn. Om man är helt blind.Hur kan man andvända en dator. Att man kan andvända blindskrift när man skriver förstår jag, men att läsa på en dator? Jag trodde det var din man som hjälpte dig med läsa m.m.
Förlåt det blev kanske för lång kommentar och för frågvis! Men kram min vän!

Ella sa...

Isabelle
Ja eller hur? Det vore trevligt.

Jag fattar inte riktigt varför de måste vara så otydliga. Somliga är helt hopplösa.



Smeden Bengt
Hm... nä, jag tappade orienteringen trots att jag ser lite. Det händer lätt för det är lite jag ser. Dels så är det som att titta genom ett smalt litet hål, typ kikare, dels så är det suddgit. Dessutom är jag väldigt beroende av ljuset, det får inte vara för skarpt, inget motljus, inte för mörkt osv...

Jag skrev ett inlägg för ett bra tag sedan och försökte förklara. Om du har lust att läsa så finns det här:
http://livetefter.blogspot.com/2007/04/en-analfabets-beknnelser.html

Annars... Om man kan läsa punktskrift, vilket inte jag kan, så kan man koppla en punktskriftsdisplay till datorn och läsa på så vis. Jag har ett program som förstorar texten, gör om till svart/vitt (för det syns bäst) och som dessutom läser högt för mig (även kallad Nisse av mig).

Nu fick du en än längre utläggning till svar.

Annika sa...

Jag visste det - att han var trevlig promenadkamraten! Så bra att du svängde för tidigt - då är den "pinsamheten" avklarad och att han tacklade det så lättsamt.
Fniss, så kul det vore om du mötte elaka tanten en morgon när du spatserar fram där konverserandes med en gentleman!
Så härligt att du har bättre möjligheter att urskilja spamfiltren på Blogger!
Sov gott och är du vaken runt 6.30 kan du tänka på mig - som är på jobbet då och ska vara glad och frukostfixande pedagog!

bollebygdsbo sa...

Jag tycker att det låter som en tevlig bekantskap.
Och gammal var han ju inte!
Alltid givande att hälsa på här hos dig.

Smeden Bengt sa...

ELLA! Jag har nu läst "analfabets bekännelse" Jag blev väldigt rörd av den så jag kanske skriver lite konstigt. Men ska försöka säga det jag tänker. Jo jag tänker så här att dn bekännnelsen lärde mig mer än vad jag har lärt i min sjuksköt. utbildning och underf mitt sjuksöterske arbete vad det gällde ämnet. Den berättelsen borde få komma vården tillhanda som läromedel.
Tack för berättelsen!
Nu har kl. blivit så mkt att detta läser du väl i morgon men jag säger god natt min vän!

Anne-Maj sa...

Kul med såna människor som han och du=)

Ett litet steg är stor framgång angående spamfiltret.

Efter regn kommer sol, ang själömkan.

Go kväll

Gisan sa...

Underbart att du har hittat din "Promenadgubbe". Skönt med människor som hittar den tunna linjen att balansera på så de kan skämta "bort" sånt som andra kunde göra till stora tråkiga händelser.
Jag är också glad för din, och min egen, skull att du kan läsa spamfiltret hos oss som har blogg.se
Stora kramar...

Ella sa...

Annika
Jag var allt vaken ,)
Men jag täkte inte på dig då, det gör jag nu.

Ella sa...

Bollebygdsbo
Nä, han är inte gammal. Och även om han vore det så kvittar det väl. Så länge han är trevlig.


Smeden Bengt
å vad snäll du är. Jag blir alldeles rörd. Kram till dig.


Anne-Maj
jag väntar fortfarande på att det ska sluta regna.

Ella sa...

Gisan
ja, det skulle finnas fler som han. Helt klart.

DetÄr jättekul att kunna kommentera själv. Det har varit så trist att bara läsa.

Lallis sa...

Men det är inte så lätt att vara totalkoncentrerad på en sak och vara social samtidigt. Vad härligt att du ser lite bättre, gumman!
Kram Lallis

Ella sa...

Lallis
Nej det är inte det. Jag har aldrig tänkt på hur koncentrerad jag faktiskt är när jag går till jobbet förrän nu.