söndag, september 2

Jag har tänkt...

...på er alla idag. Läst alla underbara kommentarer. All stöd och uppmuntran jag får... Har jag verkligen förtjänat det? Tusen tack. Det betyder mer än jag kan förklara men jag tror att ni vet, åtminstone lite.

Just nu finns det tusentals ord och tankar inuti. De vill ut... men... jag kan inte... Släpper jag fram dem så kommer jag inte kunna sluta gråta eller så händer något annat hemskt. Jag måste fundera lite till, tänka efter och hitta en logik i allt.

Hitta tillbaka... till mig själv... eller kanske bara hitta lite frid... lite ro från alla konstiga och malande tankar...

Komma upp till ytan igen, ut ur det här svarta hålet som vill sluka mig....

Jag kommer snart tillbaka.

Kram till alla underbara fantastiska vänner.

5 kommentarer:

bollebygdsbo sa...

Allt har sin tid - och tar sin tid.
Att vara ledsen har verkligen också sin tid.
Skynda inte på, ta allt i den takt som du känner fungerar för dig.
Att få läsa din blogg är en resa även för oss som befinner oss någonstans i periferin - fastän vi samtidigt är mitt i din värld.
Din blogg, med dina ord, gör att man kan förstå andra lite bättre.
Tack Ella för detta.

Gisan sa...

Kanske vore det inte så dumt att låta tårarna få ta lite plats. Men jag vet att det är lättare sagt än gjort. De kommentarer du får är du värd och mer därtill! Kramar...

Annika sa...

Tack för att vi får vara med på din resa - vi lär oss nog en hel del både om oss själva och andra på så vis.

Logiken kommer du inte att hitta om du letar för intensivt, gråter du så är det vad du behöver göra just då.Å visst kommer du att sluta gråta Ella, annars kommer du att bli sån där helig person som folk ger gåvor, tv och påven kommer för att träffa dig!:)

Tas det lugnt, låt tankarna komma och gå men håll fast liten stund vid de positiva tankarna som finns där någonstans också. Så kommer du att snart stå långt i från kanten till det svarta hålet och räcka långnäsa till det!

Själv ska jag snart ut i något som verkar vara höstlig blåst, ingen sol :(
Kram!

maria sa...

Ja, allt har sin tid, vännen! Du kommer snart tillbaka... Man ska inte skynda då finns risk att det går för fort eller att man missar något, man ska inte dra benen efter sig för då finns det risk för att man fastnar i något, en balansgång är var det är!!!

Kramar om!!!

Annelie sa...

Kram till dig med