torsdag, september 13

Vård på lika villkor?

I morse började jag dagen med att reta upp mig, bli arg, ledsen och grymt besviken. Jag läste i Svd om Kalle Dejemyr som har en ovanlig sjukdom och vars behandling kostar 10 miljoner om året. 10 miljoner som Karolinska inte anser vara värt att investera i att rädda hans liv.

Jag kunde inte skriva då men hade jag kunnat så hade det inte blivit ett vänligt inlägg. Då hade jag nog kallat vårt samhälle för ociviliserat, och totalt sinnesrubbat. Att inte ge Kalle behandling är detsamma som mord och i så fall kan vi lika gärna införa dödsstraffet för det är ju vad Karolinska sysslar med. Ett dödsstraff som drabbar en oskyldig person.

Då hade jag nog också skrivit om hur vansinnigt det är att mörda en människa för att fler ska få vård. För visst ville jag ha min operation men om det var till priset av en annan människas liv så är det tveksamt om jag ens vill leva i detta samhälle för vid vilken summa kommer gränsen att dras nästa gång? För vem kommer vården vara förunnad och vilka sjukdomar ska vi bota?

Nu i eftermiddag läste jag dock artikeln om att Kalle får sin vård, Landstinget betalar och jag insåg hur lättlurad jag var. Eller så är jag möjligen naiv men jag inbillar mig, så här efteråt, att det egentligen aldrig var någon fara för Kalles livskvalitet och liv, det hela var ett sätt att ställa en dum och korkad regel på sin spets. I alla fall hoppas jag att det är så. Och då kan min tro till den svenska civilisationen återställas…


Men…

Sanningen är den att detta inte är en helt enkel fråga. Kalle fick sin dyrbara vård. Ett liv har räddats och jag är nästan lika glad som Kalles egna anhöriga. Faktum kvarstår dock. Varje dag görs prioriteringar i vården. Kostnader ställs mot vinster och vård och livskvalitet erbjuds mot ekonomins krassa bakgrund. Människor står i vårdköer som ibland drar ut i det absurda och när man väl får vård är det för sent… om man inte orkar bråka om det man har rätt till. I dagens Sverige måste man vara frisk för att få vård och den som inte kan prata för sig själv, eller har en anhörig som kan det får finna sig i att vara utan vård.

Kommuner snålar med att ge människor som har funktionsnedsättningar av olika slag den hjälp de behöver. Anne-Maj, en bloggvän till mig skriver till exempel ofta hur hon inte alltid får teckenspråkstolk för att det helt enkelt inte finns några. Anne-Maj lever med dövblindhet och är, om jag förstår det rätt, beroende av att få en ledsagare och tolk, ändå nekas hon.

Det verkar som om vårt samhälle har svårt att låta bli att ge den rätta medicinska vården utan att beslutsfattare genast inser att det vore oetiskt och omoraliskt och kanske framför allt dålig politik, men när det gäller att vara human och erbjuda livskvalitet på lika villkor är det fritt fram att tumma på regler, besluta utan att bry sig om konsekvenser och framför allt utan minsta förmåga till inlevelse. Den krassa verkligheten verkar vara den att människor med funktionshinder ofta är hänvisade till släktingars och närståendes hjälp och fungerar inte det nätverket så kan de inte räkna med ett liv som kan jämföras med människor som inte har ett funktionshinder.

Så jag undrar… precis som jag gjorde i morses. Var är civilisationen? Rättvisan? Var är den där Sverige som så många fortfarande skryter om, där man ligger i topp bland världens länder när det gäller vård, omsorg och skola?

BloggRegistret.se

6 kommentarer:

Elisabeth sa...

Jag har tilldelat dig ett bloggpris!!

Ella, jag vet att du har fått priset tidigare - men det är väl inget som hindrar att du får det en gång till! Jag kan faktiskt tänka mig att skicka flera sådana pris till dig, för att... du är faktiskt värd hur mycket priser som helst, enligt min åsikt!

Du förmedlar ibland med ruskig insikt de rädslor, tankar och funderingar som jag också har, och du vågar sätta pennan på de tankar som jag tänker, men det är du som skriver!
Med ärlighet och ödmjukhet så balanserar du livets sorger i din blogg, och samtidigt har du både omtanke och värme som du lämnar i dina kommentarer hos mig! Som bär mig vidare...

Därför vill jag ge dig bloggpriset en gång till..!!

Ha det gott..Kram..

Anonym sa...

En av anledningarna till att han fått vård är ju också att tillverkaren av det dyra läkemedlet har valt att förvandla nyheten till ett PR-spektakel och subventionera hans medicin. I fyra månader. Så nu har landstinget råd att överväga hans fall igen. För det här året i alla fall. Nästa år är nästa år. Nästa år vill folk lik förbannat inte betala högre skatt, trots att alla verkar rörande överens om att vi vill det just nu, när det finns en ung grabb i teverutan. Sekunden TV4 slutar intressera sig för honom upptäcker folk att de har plånböcker som är roliga fulla av sedlar och röstar på politiker om hjälper dem med thailandssemstern.

Att vara upprörd över cynism är gratis.

Smeden Bengt sa...

Min vän, det hade jag också tänkt att skriva om.
Men som sagt offenliggöradet i TV kunde för skams skull beslutet ändras. Trotts mitt arbete och alla mina arbetskamraters strävan att ge god vård och hjälp ger jag dig rätt i vad du skriver.
Det var ett inslag om att de fattiga får sämre vård.
Sen hur ska de nu behandla alla långtidssjuka.Nej jag vill inte tänka på det jag blir bara arg. Det får räcka med ilska jag haft denna vecka! Kram min vän!
I morgon ska nog smida något som du givit upphov till!

bollebygdsbo sa...

Jag blev också upprörd och funderar också på hur man mäter vad ett liv är värt.
Ska fundera lite mera innan jag skriver lite om det hos mig.

Ella sa...

Elisabeth
Det var nog det finaste jag läst på väldigt länge. Tack snälla. Men vet du, allt det du säger om mig stämmer in på dig med. På pricken!



Anonym
För mig handlar detta inte om att betala mer skatt utan om att utnyttja skattemedlen på rätt sätt och det är väl tveksamt om det sker.



Smeden Bengt
Ja jag blir arg jag med bara jag tänker på det hela...

Hm... nu är jag dödsnyfiken på vad du tänker smida!



Bollebygdsbo
Ja man behöver nog tänka på saken, det är inga små frågor detta.

maria sa...

Ja, så där är det... Samtidigt vet vi ju att resurserna inte finns och det är ett annat problem att brottas med... Om inte resurserna finns så går det inte att tillsätta en resurs men om vi börjar att prata om att höja skatter och annat så blir inte särskilt många så förtjusta i att behöva bidra till andras behandlingar eller stöd, förmodligen för att de som är friska har så svårt att se att det, som för mig, kan vända till ett helt annat liv över en natt...

Så det blir ett problem... Det är ju inte bara behandlingar och olika insatser utan nu ska man ju oxå gnaga ordentligt på vilka som ska ha rätt till sjukskrivning (diagnoser som ska ge rätt) och så ska man sänka ersättningarna till den grad att människor får det svårt att klara sig...

Hemskt är det och nu blev detta en mycket längre kommentar än vad jag egentligen mäktade... Ska vila nu, är fortfarande sjuk....

Kram, vännen!