onsdag, september 19

Mina kommentarer

Igår fick jag en kommentar i min gästbok från en person som jag inte känner men som verkar vara just precis en sådan underbar, äkta och vänlig människa som alla mina bloggvänner är. Varje dag förundras jag över att det finns så mycket omtanke, vänskap och godhet ute i cyberrymden som lilla jag får ta del av.

Jag ägnar större delen av min blogg åt att svära ve och förbannelse över min sjukdom och ömka mig själv och ändå har jag vänner som oförtröttligt stöttar och uppmuntrar. Ibland undrar jag hur jag någonsin ska kunna återgälda allt detta, och vad jag har gjort för att förtjäna allt jag får.

Det sorgliga är att den senaste tiden så har jag i princip ägnat mig åt att ta emot utan att ge så särskilt mycket. Jag har visserligen besökt mina bloggvänner men mina kommentarer har varit glesa. Jag tänker inte urskulda mig. Jag har ingen ursäkt, förutom de gånger som jag faktiskt inte ser spamskydden och inte heller har min älskling i närheten för att hjälpa.

Sanningen är den att jag blivit lat. Eller bekväm. Eller så… har jag bara förlorat tålamodet och orkar inte kämpa med att hitta kommentarsfunktionen, skriva en massa och sedan upptäcka att mina kommentarer ändå försvinner ut i cyberrymden för att jag missat något. Jag har nog förlorat orken både fysiskt och psykiskt för varje gång mina kommentarer försvinner eller jag misslyckas med att fylla i rätt tecken i spamskyddet så blir det en tagg i mitt självförtroende som inte är så stort från början. Det blir ytterligare en påminnelse på min egen oförmåga. På att jag är trasig, skadad... fel.

Ibland finns det andra orsaker till att jag lämnar mina bloggvänner utan att skriva en kommentar. Ibland gör det bara för ont, för nära, för känslomässigt. Att finna de rätta orden kräver för mycket styrka, en styrka som jag måste spara för att det ska räcka till för det som är absolut nödvändigt just nu.

När jag skriver detta så är det inte för att jag vill ha medlidande. Jag vill inte heller att du ska skriva att det inte är nödvändigt att kommentera eller något i den stilen, jag vill bara helt enkelt ge en ärlig förklaring till varför mina kommentarer blir färre och färre.

Kram till er alla, mina bloggvänner som är värda mer än ord kan säga!

BloggRegistret.se

20 kommentarer:

Anne-Maj sa...

Jag ska inte kommentera =) Bara säga god kväll! Ska stupa i sängen snart, snart och det är mer än vad jag klarade av i dag. Ska skriva om det om jag får lust i morgon. Att nätverka tar på kraften! Röda ögon sa maken innan vi for på kvartalsamtal med fröken i kväll. Att du inte kommenterar gör inte saken, men det viktigaste nej men det bästa är att kunna gå in till dig och läsa.... Hajjar du? Nu blev det en kommentar till sist!

Anne-Maj sa...

..att du inte kommenterar gör inget menade jag. skriver som en kratta på kvällskvisten. usch.

Lady Stalker sa...

Då säger jag bara: Kram till dig! Och tack för att du finns!

Elisabeth sa...

Om jag blir sur eller ledsen för att du inte kommenterar, eller om du blir sur eller ledsen för att inte jag kommenterar... ja, då är det något fel hos både givare och mottagare! Jag pratar inte med min syster varje dag, jag förväntar mig inte att hon ska höra av sig till mig varje dag... vi vet ju ändå var vi har varandra! Vi tycker om varandra ändå..! Det är ju inte kvantitet som räknas, utan kvalite.. eller hur!

Jag tycker om dig, och din blogg berör mig alltid - därför tycker jag om att komma hit! Det är egentligen det väsentligaste..! Jag tycker om att få fina, goda, snälla eller konstruktiva kommentarer för att jag behöver det nu... sen om jag inte orkar hälsa på och kommentera hos alla andra just nu.. det förlitar jag mig på att de förstår...just nu! Som "Eleonora" sa: "Om du inte orkar kommentera hos mig, så vet jag ju varför". Sådan förståelse måste alltid finnas... det får aldrig bli ett tvång eller ett måste..!

Så kommentera du.. när du känner att du vill och orkar. Kommentera inte. när du inte vill och orkar.. !

Du finns.. och det är huvudsaken för mig! Du berättar.. och genom dina ord så ger du mig så mycket, och som Kay Pollack säger: "alla människor jag möter har något att lära mig"!
Jag är glad att du finns..! O jag förstår..

Sov gott..många kramar..alltid!

Smeden Bengt sa...

Äntligen kom jag in här!
Alla dina bloggvänner förstår säkert när du drar ner på skrivandet så som du har det. Men du kan väl ge oss två eller tre rader till oss i allafall var annan dag. Vi vill så gärna höra något från dig!
Inte är det du som ska behöva återgällda något. Det är vi som ska vara tacksama för vad du ger och försöka ge något tillbaka. Du säger något om ditt självförtroende.
Då ska jag säga dig detta
Att få vara här har du en förmåga att kuna skänka något fint från dig själv med dina berättelser.
Nu har det blivit natt. har du inte lagt dig så säger jag god natt. Annars god morgon.
Föresten var klickar man för att komma till din gästbok?

Gisan sa...

Snälla Ella! Som du skrev till mig, ibland finns inte orden. Jag kommer hit och läser oavsett om du kommenterar hos mig eller ej. Det ingår i min daglida bloggpromenad. Ibland tittar jag in flera gånger på en dag. Stora kramar utan medlidande, utan med värme och omtanke...

Dubbelörnen sa...

Bara en massa kramar till dig...

Anki sa...

Jag måste bara berätta att det är något märkligt, rent tekniskt, med din blogg. När jag går en runda och läser i andra bloggar, så kommer jag tillbaka till min blogg genom ett klick på bakåtpilen. Det gäller alltså när jag bara läser och inte kommenterar. Men när jag har varit på din blogg, så "fastnar" jag, inte bara av det du skrivit. Jag kommer inte tillbaka med ett klick utan måste dubbelklicka. Din blogg, precis som ägaren till din blogg, är unik!
Kramar!

Monica sa...

Lämnar lite fotavtryck
Kram ::)

Tierra sa...

Får instämma i vad många skriver... är ofta här och läser... alla dina härliga och underbara reflektioner... men inte heller jag lämnar alltid en rad eftermig som bevis på besöket...

Ha en fin kväll och en trevlig helg !

Varma hälsningar, Tierra

Lisa sa...

Jag erkänner direkt, jag är urusel på att kommentera. Jag följer troget din blogg och vill ofta skriva långa kommentarer, men det slutar med att jag smyger ut igen. Som du skriver, ibland gör det bara för ont, för nära, för känslomässigt... Det är svårt att hitta de rätta orden och då känns det som att det är bättre att avstå helt.
Men jag följer dig i alla fall och försöker skicka en massa positiv energi till dig genom mina tankar!
Ha en bra kväll!

Lallis sa...

Halloj kära du!
Ja visst blir man så glad varje gång som man inser vilka goa människor det finns!
DU, jag kräver absolut inte att du ska skriva en kommentar bara för att du är inne och läser(eller försöker läsa.. måste ändra min text, eller har du talsyntes?). Kan mina inlägg ge något eller glädja så är det fullt lika gott som en kommentar. Sedan har jag fnurlat lite på sista tiden på hur det kommer sig att jag får väldigt få kommentarer de dagar då jag möjligtvis beklagar mig lite. Som igår till exempel. Men det är nog som du säger, för nära många som nog också är sjuka och mår dåligt av olika anledningar och jag misstänker också att jag har satt mig själv i ett fack och när jag bryter från mitt vanliga mönster så känns det lite konstigt. *ler*
Nåja.. det var ett fasligt pratande om mig här helt plötsligt. *s*
Förstår också att det där med en del spamfilter är otroligt irriterande för dig.
Stor kram från mig till dig.
/Lallis

Isabelle sa...

Tack för att du delar med dig. Hoppas du har en härlig kväll. Kram.

malve sa...

Jag brukar också läsa dej, men inte kommentera. Vet inte varför, kanske för att du får så många fina kommentarer ändå.

Det är verkligen irriterande när ens kommentarer försvinner...jag brukar kopiera innan jag trycker på publicera. Ifall något gått fel.
Och du, vissa spamfilter tycker jag också är svåra att se trots att jag har normal syn.
Tack för att du skriver så fint och personligt. :)

Ella sa...

Anne-Maj
Du är gooo du. Hoppas du är mer utvilad idag.

Kram!


Lady Stalker
Tack för att DU finns. Kram!


Elisabeth
Jag är glad att DU finns och det vet du. Det var nog din kommentar här eller hos dig som delvis satte fart på det här inlägget.

Kram!



Smeden Bengt
Tack min vän. Alltid lika fina och genomtänkta ord från dig.
Min gästbok finns någonstans i vänsterspalten under kontakta mig eller något sådant.

Kram!



Gisan
Men jag ville ändå säga varför det är som det är.
Kram!



Dubbelörnen
Kramar är inte bara ,)



Anki
Så skumt! Det har jag aldrig varit med om.
Du är också unik!
Kram!



Monica
Gillar dina fotavtryck, de är liksom fina...
Kram ,)



Tierra
Det är rätt skönt att veta att jag inte är ensam om att smyga ut omärkt.

Kram till dig med!




Lisa
Jagär glad för att du skriver ibland. Och för all positiv energi.

Kram!



Lallis
Jag har talsyntes så jag läser... Visst är det märkligt att om man skriver om annat än vad man brukar så är det färre kommentarer? Eller så inbillar man sig?

Prata på du, jag gillar ditt prat för du säger alltid kloka saker.

Kram.



Isabelle
Tack. Känns alltid som det är jag som ska tacka ,)
Hoppas du också får en bra kväll.
kram!



Malve
,) Men kan aldrig få för många fina kommenterer. Å andra sidan så ska man bara kommentera om man känner att man v ill.

Asch, jag kopierar oftast... utom när kommentarerna försvinner ,)

Smeden Bengt sa...

Nu har jag varit och skivit i din gästbok. Men jag tror att jag glömde att fylla i http. Men det går väl inte att ändra nu efteråt?
Har inget eller mycket attt svara på i detta inlägg. Väljer inget. Hoppas det också går bra. Kram från mig. Har inte hälsat maken på ett tag så jag gör det nu här!

Monas Universum sa...

Du. Det räcker bra att veta att du är inne och fluktar!!!

Jag har också varit dålig på att kommentera på sistone. För mycket runt omkring helt enkelt!! Men: Jag är hos dig varenda daaag!

Ella sa...

Smeden Bengt
http fylls nog i automatiskt.
Kram


Mona
Det är jag definitivt. Och skrattar en hel del också.

Ta det lugtn nu vännen.

Kram

en liten tant sa...

Äsch - jag vet att du är där och läser och utgår från att den som tiger den samtycker!
:-D

Allvarligt talat så tycker jag att du gör alldeles rätt i att spara på krafterna. Vi talas ju vid här hos dig.

Nu kommer skryt:
Kolla in alla recensioner du-vet-vem fått idag för sin skiva. Jag har lagt ut dem hos mig.

Och du behöver inte kommentera! :-)

Caroline sa...

Jag är själv dålig på att kommentera i andra gästböcker, det är inte alltid orken och lusten finns där.

Tycker man kan skriva när man själv vill och orkar, inte för att andra vill att man ska kommentera.

Så skriv när DU vill och orkar!

Kram Caroline